Everything is not what it seems

" Okej skönt att höra " sa Ben då är vi rena motsatsen tänkte Ulf som aldrig gillat att prata med främlingar.

" jupp...säg man får ett eget rum eller hur?" frågade Brie osäkert.

" Ja det får ni och rummen finns på övervåningen " sa Ben och log. Ulf gick upp på övervåningen och valde det minsta rummet han ville inte ha större rum han hade aldrig gillat stora rum.

"hm pax för det stora rummet" sa Brie och gick upp för trappan.

Ulf packade upp det lilla han hade med sig han tog upp en speciell bok som var hans dagbok han började tyst skriva i den.

Brie lämnade sina grejer på rummet och gick ner för trappan igen.
"här har du adresen till vart han brukar vara någonstans" sa Brie och gav Ben en lapp.

" Okej ger mig av dit nu om det knackar på dörren så är det förmodligen Isabella som kommer " sa Ben och gav sig av. Ulf såg på ledaren genom fönstret då han satt på den breda fönsterbrädan.

"Lycka till ..." sa Brie och gick till sitt rum.

Ben sprang mot adressen han kom till gatan och såg sig omkring.
" Nova " ropade han högt.

Nova suckade och gick ut ur sitt hus. Han lämnade hjälmen inne i huset.
"Okej vem är du och varför ropar du mitt namn så att alla vet att jag bor i det här kvarteret?" frågade Han en aning allvarligt.