[PRS] Safir & delete.

Freddie sätter sig i soffan i deras stora, lyxiga vardagsrum. Ljuset lyser in genom de stora fönstren, och ger ljuskronan i taket ett speciellt ljus runt sig.
Freddie hör hur hennes mamma håller på i köket, antagligen med frukosten. Hennes lillebror, Henry, kommer nerför trappan och sätter sig bredvid Freddie i soffan. Han sätter på tv:n och Freddie lägger sin arm runt honom. Han lutar sig mot hennes axel.
Freddie känner hur mobilen vibrerar i fickan, och med en klump i halsen tar hon upp den. Hon läser Lennies sms och försöker svälja klumpen i halsen, men den fastnar i bröstet. Hon känner Henrys blick på sig.
- Freddie, hur är det? frågar han med en orolig min. Hon harklar sig.
- Uhm, det är bara en tjej.. mumlar hon.
- Ungar, frukostdags! ropar deras mamma från köket. Dem går dit, Freddie sätter sig vid bordet och en scone. Hon brer på smör och tar en ostbit. När hon ser sin bror och mamma ta både yoghurt, ett stort glas smoothie och en macka får hon dåligt samvete.
Hon äter snabbt upp, undviker deras blickar och pratar inte särskilt mycket. Hon är öppen inför sin bror, men hon har inte kommit ut för varken sin mamma eller pappa - och hon vill inte just nu att hennes mamma ska se att det är något och fråga vad det är.
Freddie går till sitt rum, byter om, borstar sedan tänderna och sminkar sig. Efter det lämnar hon huset och går in till centrum av byn.
Här finns det inte särskilt många butiker, men det finns i alla fall en liten second hand-butik, ett Espresso House, apotek och en till klädaffär. Freddie går in på Espresso House, beställer en chailatte och en kanelbulle innan hon sätter sig.

Killen i kassan på Espresso house harklar sig. Lennie hajar till, inser att hon har stått och spanat efter ett blått hårsvall och inte fokuserat på sin beställning.
"Uh... En latte" Får hon tillslut fram och hela kön verkar dra en lättnadens suck över att den trötta tonåringen med ringar under ögonen äntligen försvinner från kassan.
Hon får sitt kaffe och får impulsen att springa därifrån, vill plötsligt inte alls hitta Freddie bland de minglande barnfamiljerna. Men självklart är hon där, självklart sitter hon vid ett litet bord och ser lika avslappnad ut som alltid. Lennie tar ett djupt andetag, går fram och sätter sig.
"Okej" börjar hon nervöst, rör med skeden i koppen. "Innan du hinner säga nåt, kan jag bara få förklara mig? Jag var riktigt jävla full - jag minns honestly inte allt - och jag fattar att du är här för att skälla ut mig eller kalla mig jävla flata eller nåt så gör det bara fort för om du gör det kan jag kanske ångra mig i alla fall"
Orden fastnar i halsen och hon tystnar, blinkar irriterat bort tårarna som bränner i ögonen. Det där var definitivt inte vad hon hade planerat att säga, och vad är grejen med att hon plötsligt är på Gunilla Persson-nivå i känslosvängar och dramaqueentendenser?
Bara håll käften för en gångs skull och låt henne prata.

Freddie hälsar på Lennie med en nickning, men säger inget utan låter henne prata.
Hon börjar äta på sin kanelbulle, höjer på ögonbrynen åt henne. När hon tystnar lägger hon ner sin kanelbulle på talriken igen med en suck, torkar sig om händerna och munnen med sin servett.
- Jävla flata.. Nä, det skulle vara ganska så icke-feministiskt av mig att säga. säger hon med ett flin på läpparna.
- Lennie, jag är inte arg. Mest besviken, för jag hade hellre kysst en fin tjej som du nykter, men då hade du inte gjort det frivilligt.. mumlar hon, rör sakta runt en sked i sin chailatte fast det är helt onödigt.
- Jag är den "jävla flatan" i detta fallet. I skolan imorgon kommer det ryktas om att jag är flatan, att stackar du var så full och helt oskyldigt och tvingad till det.. Äh, jag borde lämnat rummet första sekunden jag fick den frågan, eller kysst någon av killarna istället. Förlåt att jag sätter dig i en sådan här situation. säger hon, möter Lennies blick.

Lennie rodnar, dricker en klunk av latten för att vinna tid men bränner sig istället på underläppen och svär till. Den gamla blygheten är tillbaka och verkar förlama henne, tömma hennes hjärna på ett enda vettigt ord att säga.
Ordet frivilligt cirkulerar i hennes hjärna. Är det som Freddie säger, var hon full och impulsiv och tvingad till det? Hon är straight, allt är bara ett stort misstag.
Fast nej. Hon vet ju.
Hur det än må vara blir inte mycket sagt den fikan - fastän hundra outtalade ord låg i luften mellan dem - och söndagen försvinner alltför fort. Plötsligt är det måndag och hon är så jävla rädd.
• • •
"Lennie!" Luftpussar, luftskratt, luftslott. Vanja är precis som vanligt, och Lennie älskar henne lite för det. "Gud vad du ser sliten ut, är du fortfarande bakis? Jag hörde vad flatan gjorde, så jävla vidrigt! Är du okej?"
Vanja har lagt på lyssnarminen, men den är tunnare än lagret foundation i hennes ansikte. Under är det lystna rovdjurslika i hennes ögon, hungrande efter vad som helst som går att vidareberätta. Lennie vet vad hon är kapabel till för en plats i rampljuset. Så hon fegar ur som den lilla skit hon är. Nickar.
"Jo, ja, jag var så full att jag inte minns exakt men-"
"Ew, hon typ tog chansen när du var halvt medvetslös alltså?" Vanja avbryter, drar iväg med Lennie oupphörligt läggandes ord i hennes mun utan att låta henne svara. Klumpen av ångest växer i bröstet. Alla kommer att veta.

Blickarna följer efter henne, vart hon än går. Men de flesta gör äcklade miner bakom ryggen på henne, viskar, kastar obehagliga blickar.
Hon bär runt en klump i magen, en stor, trasslig klump, fylld av ångest. Hennes händer skakar, hon kan inte koncentrera sig och var tionde minut smyger hon ut för att röka, i ett försök att samla sig - vilket inte direkt funkar.
Flera gånger försöker hon få kontakt med Lennie på olika sätt - stirrar på henne lite för länge, låter sin hand röra hennes axel lätt när hon går förbi eller stöter till hennes axel hårt när hon går förbi. En gång råkar hon putta till Lennies axel så hårt att hon var nära att tappa sina böcker, vilket får Freddie att känna ännu mer ånger.

Den sega, långa dagen tar äntligen slut och Freddie lägger nästan alla sina böcker i sin väska. Med en djup suck tar hon på sig sin jeansjacka och sin hatt, slänger sin väska över axeln och smäller igen skåpdörren. Med kvicka steg skyndar hon sig genom korridoren, försöker ignorera tårarna som är på väg men folk knuffar henne när de går förbi eller viskar saker åt henne, lite för högt.
När hon kommer ut på skolgården hör hon någon ropa något bakom henne och helt plötsligt träffar ett okänd föremål hennes bakhuvud. Föremålet går i kras och hon känner med handen vad det är. Det är kladdigt och hon inser att det är ägg. Hon blir rasande, går med stampande kliv mot killen men hinner inte långt innan folk samlar sig. Det finns andra som kastar ägg, skriker glåpord eller bara tittat på.
Hon försöker skrika sluta, men orden stannar i halsen tillsammans med tårarna. Hon sjunker ner på knäna, sätter händerna för öronen och försöker intala sig att någon kommer rädda henne.
Tillslut skriker hon "sluta!", men de bara skrattar åt henne.
"Fy fan jävla flata, du förtjänar denna."
"Ditt äckliga skabb. Bär du på flatlöss också?"
"Du förstår väl att du kommer åka till helvetet?"

Ja, det önskar jag också. Helvetet låter bättre just nu än detta, tänker hon samtidigt som tårarna rinner.

Lennie fryser mitt i steget, mitt på skolgården. Det står en liten folksamling borta vid fotbollsmålet, de är högljudda och någon verkar sitta i mitten. Först tror hon att det är någon stackars liten sexa, men så skymtar hon ett blått hår. Nej. Nej nej nej.
Hon tänker inte, springer bara mot klungan och knuffar undan skrattande killar och nyfikna åskådare. Fram till Freddie som sitter med händerna för ögonen, får med lätt våld upp henne på fötter och tränger sig sedan ut ur folkhopen med Freddie i ett hårt grepp. Hon hör spridda skratt och glåpord bakom sig och ett ägg kraschar mot asfalten bredvid henne, men de låter dem springa.
"Okej" säger Lennie sammanbitet när de är ute från skolområdet. "Vi kan uppenbarligen inte gå tillbaka till skolan, men vi kan inte direkt gå in till stan som du ser ut. Vi kanske kan gå hem till mig"
Hon rotar i väskan i några minuter och svär sedan tyst.
"Jag har glömt min nyckel" Hon sjunker ner på huk och lutar huvudet i händerna. Nu kommer paniken som hon hittills har tryckt undan. Vad innebär det här för hennes sociala liv? Hon vågar inte ens gissa. Hon vågar inte möta Freddies blick utan stirrar istället på hennes Dr. Martens.
"Vad fan gör vi nu då?"

- AVSLUTAT -