PRS med Holytail och Piggelino (THG)

Jagform?

Sure

"Kom nu! Kom nu!"
Ropade Tanya Rodheart, vår transport till döden eller som alla andra i huvudstaden brukar säga:
Hungerspelen.
Jag suckade och segade mig ur tåget och satte på ett så sliskigt leende som jag kunde för kamerorna, FASTEN jag bara ville lägga mig ner och gråta.
En blixt slår emot mig och jag blir blind en sekund innan jag kan se igen.
"Dumma kameror" viskade jag så tyst att ingen hörde och försökte tränga mig fram bland folkmassan.

Huset som vi nu skulle bo i var helt fantastiskt och jag fick tvinga mig själv att inte gapa.
När vi klev in i hissen såg jag totalt 12 knappar och Tanya tryckte på 4:an.
"Så orginellt då...." Muttrade jag.
Våning fyra för Distrikt 4. Vilken bra fantasi Huvudstaden måste ha.
Bill Wist, min medtävlande hade inte sagt ett ord på vägen hit. Inte jag heller för den delen. Jag hade suttit i min kupé nästan hela dagen igår och tänkt på pappa.
Men nu öppnade han munnen.
"Så det här är huset som vi ska bo i tills arenan?"
Jag var nära att facepalma mig själv.
Näe såklart vi inte ska... Vi ska bara stanna här tills vi blir upplockade av nån..... Jag suckade.

Vemvill köra tvåa?

Du maybe? xD

Spelar ingen roll

Okej!

Samira, min handledare, föste mig av tåget. jag backade chokat när jag gång på gång bländades av kamera blixtar. Samira tryckte bestämt händerna mot min rygg och forserade oss frammåt i folkskaran.
- Le, viskade hon i mitt öra.
Istället för att le såg jag allvarlig ut. Jag visste egentligen inte vad jag tyckte om hungerspelen. Vi i 7:an hade vunnit några gånger och var inte helt chanslösa. Men jag var chanslös. Jag hade alltid varit en tävlings människa men ville jag tävla som mördarmaskin? jag var ändå uppenbart född till att dö så då kunde jag ändå försöka göra mitt bästa. jag höjde blicken och log mot kamerorna. jag skulle kämpa ända in i döden.

Avon

"Rör inte en min!" Väste min handledare Oscar. Alla andra jag hade sett i Hungerspelen log när dom hade varit med, så innan jag han förstå vad Oscar sade så log jag. Samma sak gjorde min distriktskamrat Elisabeth. Jag hade alltid stört mig på kamerorna som fanns i mitt distrikt, men här var det ännu värre. Både jag och min handledare visste att ingen av oss antagligen skulle vinna. Kariäristerna såg ut som vanligt. Tränade för Hungerspelen sedan lång tid. Förmodligen var det någon av dem som skulle vinna.

När paraden äntligen var över så gick vi in ett ganska högt hus. Oscar tryckte på en knapp där det stod tre. Han hade berättat att man hade samma våning som nummer på distrikt.

Din tur Holytail!

Callie

Jag öppnade ögonen och stirrade in i min egen spegelbild. Men jag kände inte igen mig själv.
Mina ögon var sminkade i blått och vitt och min klänning gick i kors och tvärs i olika nyanser av turkos, grön, blå, vit och lila med fiskenät hängande i armarna. Klänningen böljade lätt när jag gick och jag upptäckte ett par platina skor i vitt.
Mina stylister nickade nöjt och min stylist log.
"Jag tror du är redo för paraden nu!" Sa han och sträckte ut sin arm. Jag tog den och vi gick långsamt mot hissen.

Ska vi ha en bestämd ordning eller ska vi köra att man kan köra när man vill?