Omöjlig vänskap (B)

Håller med! ^^

Kommer vara borta i två dagar nu så skriver in e del nu :

_

När dagen hade nått sitt slut gick hon sakta hem från skolan. Hon hade självklart missat bussen igen och hon orkade inte stå och vänta på en ny. Det enda hon kunde tänka på var klockan. Hon var tvungen att få den fixad. De sista metrarna sprang hon.. Det varv ett mirakel att den trasiga klockan låg kvar på samma ställe som på morgonen. Hon plockade försiktigt upp den rosa metallen och det söndersplittrade glaset och placerade det varsamt i sin handflata. Hon öppnade porten till lägenheten och bar försiktigt upp klockan.

”Hej jag heter Alice Rivers”
”Hejsan du har kommit till Klockaren på Columbus Avenue, vad kan jag hjälpa till med?”
”Jo det är så här.. jag.. ehm.. tappade min väckarklocka i marken och.. den är lite trasig så.. skulle ni kunna laga den?”
”Självklart. Det är bara att lämna in den så fixar vi det!”
”Tack”
”Hejdå”

Innan Alice somnade på kvällen funderade hon på klockan. Skulle klockaren kunna laga den och skulle hon då få tillbaka sitt gamla bekymmerslösa liv? Eller skulle hon ha kvar korset på halsen och vara evigt förbannad utan vänner och endast hänvisad till Toren?

Alice tänkte på Josie, hon tänkte på Isabel och hon tänkte på Toren. Om klockan inte var lagad nu så skulle Toren ligga risigt till. Hon tittade sig runt omkring och kände havsbrisen i håret. Där framme på gatan låg Klockarens affär. Hon öppnade försiktig dörren och hoppade till av ljudet rån en liten pingla som hängde i handtaget.
”Hallå? Någon där” sa Alice. Inget svar.
”Jag kan komma tillbaka någon annan gång!” sa Alice och skyndade ut genom dörren igen, men blev avbruten av en röst.
”Här inne” sa en hes mansröst. Den läs inte alls som personen som hade pratat i telefonen. Alice stängde dörren igen och tog sig en ordentlig titt på rummet hon stod i. Där fanns klockor på väggarna, klockor i små glasskåp och hundratals utspridda armbandsur på alla hyllor i rummet. Solens ljus letade sig in genom små springor i fönstren även om gardinerna var fördragna, det gjorde så att hela rummet fick ett mycket skumt sken. Dammet virvlade runt i luften och Alice aktade sig noga för att börja nysa. Bakom den lilla disken, som stod nere i det bortre hörnet, fanns det en öppning med ett litet draperi framför. Alice började leta sig fram mot öppningen. Hon märkte att alla klockor slog olika slag, det var alltid någon klocka som ringde eller pep.

”Du är här för att hämta din klocka” det var ingen fråga. En man kom ut ur öppningen. Hans hår var gråsprängt och hans kläder var smutsiga.
”Ja” svarade Alice, som fortfarande kvävde sina nysningar.
”Det enda du behöver göra är att hitta den klockan som går exakt rätt” sa mannen.
”Hur ska jag kunna hitta den?”
”Försök” sa mannen. Alice kom genast att tänka på en dators klocka, de gick alltid rätt. Hon började leta runt i affären för att hitta en dator men insåg sedan att det inte fanns någon där. Mannen stod och sysslade med en klocka vid dörren, så Alice tog chansen och smög in under draperiet. Inne i det lilla rummet fanns det också klockor, trasiga, färgglada, stora och små ingen var den andra lik. Alice kikade runt och hittade en dörr till ytterligare ett rum. På bordet där inne fans det en dator. Alice öppnade försiktigt locket och hoppades innerligt att den inte skulle begära lösenord. Skärmen började lysa och internet startades upp. Alice drog en lättnadens suck och klickade upp ”Datum och Tid”. Tiden i San Francisco visade 03.24 PM.
”Vad sysslar du med?!” röt mannen från dörröppningen. Han stegade fram till Alice och drog datorn ifrån henne.
”Klockan är 03.24 PM och det är den där datorn som visar rätt tid” sa Alice och sträckte på sig så att hon bara var ett huvud kortare än mannen.
”Du va mig allt en klyftig flicka” svarade han i normal samtalston.
”Var är min klocka?” frågade Alice ängsligt.
”Där” sa mannen och pekade mot hörnet av det lilla rummet. Där låg hennes rosa klocka bucklig och ful med trasiga visare.
”Funkar den?” frågade Alice samtidigt som hon varsamt plockade upp den.
”Nej. Jag kunde tyvärr inte få den att funka, men den är ju fin, så du kanske kan använda den som prydnad” sa mannen. Tårarna började stiga i Alice ögon. Klockan fungerade inte. Om inte han kunde laga den så kunde ingen det. Alice skulle aldrig få tillbaka sitt gamla liv. Hon sprang gråtandes ut ur affären, med klockan i handen. Hon sprang upp på gatorna tills hon insåg att hon var inne på Torens gata. Hon saktade ner och började gå mot hans hus. Hon knackade på dörren som saknade ringklocka. Det hördes fotsteg inifrån och Toren stack ut huvudet från dörren.
____________

MER SNÄLLAAAA SKRIV BARA ETTT TILL!!!!!

Sista delen

_

”Vad har hänt?” frågade han samtidigt som han öppnade dörren så att Alice kunde komma in.
”Min klocka...” snyftade Alice.
”Är du helt säker på att du vill att allting ska bli som vanligt igen? Vill du verkligen vara vän med de som egentligen bara är kompisar med dig för att du är populär?” sa Toren.
”Isabel är min bästa kompis för att hon.. hon...” Alice mening dog ut.
”Där ser du. Du vet egentligen inte varför”
”Vad händer om jag inte vill bli förvandlad tillbaka då?”
”Då får det vara så här” sa Toren. Alice började gråta för att hon visste vad hon egentligen ville. Hon visste att Isabel var falsk och hon visste att för varje månad som hon hade spenderat tid med Isabel hade hon också blivit falskare och falskare.
”Kom här” sa Toren och drog Alice intill sig. Hon började gråta mer och mer och hon kunde inte sluta.
”Varför gråter du?” frågade Toren.
”För att.. för.. för att hon aldrig .. aldrig gillad.. gillade mig för den jag är” grät Alice.
”Så du vill ha det så här?” undrade Toren. Alice tog ett djupt andetag och svalde.
”Ja, det vill jag” sa hon och började skratta. hon kunde känna hur luften fyllde hennes lungor och hur skrattet kittlade henne i halsen.
”Det känns bra att skratta” viskade hon.
”Det känns bra att vara sig själv” sa Toren och gav henne en liten kyss på läpparna.

Slut.

bra men alltstå dina fanfictions är så korta men bra!!!!!!!!!

Den var jättebra, men kort! När jag såg att det var sista delen så jag ba "WHAAAAT?!" men du fick till ett fint slut

Jag kanske skriver för långa delar. Jag tycker de är långa xD

Nejdå, det gör du inte! Alldeles lagom!

Tack Ska skriva en fanfiction med en kompis som heter Lupinfan. Du får läsa den när den är klar!

Här e jag!!!