PJ PRS [H@nna & Holytail]

Zack flämtade till. Okej, nu var det över. Det var bekräftat. Han var galen. Gubben gick lugnt fram till cyklopen med ett SVÄRD i handen. Ett svärd han bara för någon sekund sedan kunde ha svurit på var en hatt. Cyklopen försökte hugga mot gubben, men han högg cyklopen mitt i tu med sitt svärd. Monstret upplöstes i dimma och försvann. Zack kände sig mer och mer yr. Han stönade, lutade sitt huvud bakåt på asfalten, och blundade för att försöka hålla yrseln borta. Det dunkade i hans panna och bakhuvud, och såret på hans hand sved och värkte.

"ZACK!" Skrek Chelsea när hon upptäckte att han låg på marken.
"Hur är det???" Skrek hon och ruskade honom.
Hon brydde sig knappt om främlingen som nyss hade räddat dom. Bara Zack var okej. "snälla" bad hon med gråt i halsen.
"Det är säkert ingen fara!" Sa en röst bakom Chelsea och hon hoppade till och vände sig om.

Zack kände hur Chelsea skakade om honom och ville bara skrika åt henne att sluta. Det kändes som om hon skakade runt alla organ i kroppen på honom så att hjärnan åkte ner till magen och inte fungerade att tänka med. Den hade nog inte fungerat ändå, för den kändes som om den var på väg att sprängas av all överraskning och panik och rädsla och av alla frågor som han skulle vilja fråga någon. Men så klart han mådde bra. Han kunde ju inte bara ligga här, hans syster stod ju upp och mådde bra, fy vad pinsamt att just han måste däcka ihop. Zack försökte sätta sig upp fastän allting snurrade runt honom och det kändes som om han skulle kräkas.

Zack satte sig upp och Chelsea pustade ut.
Sen vände hon sig till mannen med svärdet.
"Tänker du skad oss också nu?" Frågade hon skrämt.
Ett skratt som lät som ett bräkande kom till svar.
"Absolut inte!" Sa han med en väldigt ljus röst.
"Jag är här för att föra er i säkerhet!" Tillägger han och räcker en hand mot Zack.
Chelsea litade inte fullt på honom.
"Vi klarar oss!" Säger hon och sopar undan handen.
*host*H@nna*host* x)♥

Vad? x)

Joooo rollet x)

Zack vände sig mot gubben. Ärligt talat så började han bli trött på att vara ovetande! Han kände sig som sin lillasyster, vilket i sig var lite jobbigt, men han BEHÖVDE få veta vad som pågick.
"Vad gör du här? Vem är du?"
Han hade inte väntat sig att gubben skulle svara, men det gjorde han.
"Jag är Braneus, utskickad från Halvblodslägret för att ta er dit."
"Halvvadå?" Zack såg förvirrat på honom och fick bara ondare i huvudet av alla konstiga ord.
"Halvblodslägret", Braneus suckade. "Ni måste följa med mig nu, tiden är knapp, snart kan fler monster komma tillbaka."
Han sträckte ut handen mot Zack igen, och Zack tog tag i den. Han ställde sig upp, men så fort han gjort det så kom yrseln tillbaka igen. Han föll bakåt men Braneus tog tag i honom och stödde upp honom.
"Lugn nu, du fick ganska många smällar i huvudet va?"
Zack nickade
"Vi måste ge oss av nu", han såg mot Chalsea. "Kommer du?"

Holytail, nöjd nu?

Mycket xD

Chelsea nickade,även om hon inte fattade nånting över vad han snackade om.
Halvblodslägret? Vad tusan vad det för nåt?
Men tanken på den enögda saken-mannen fick henne att gå med det.
Hon ville aldrig se en sån igen.
"Men hyr ska vi komma dit då?" Undrade hon.
"Ska vi åka på dit på din moped? För den det ganska liten ut"
Braneus skakar på huvudet.
"Jag har en bil parkerad lite längre bort!" Säger han och pekar mot en smal gränd.
"Vi kommer säkert vara där om 1 timme"

Med hjälp av Braneus så lyckades Zack ta sig till bilen som stod och väntade på en parkering något kvarter bort. När det värsta chocken var över så var han inte lika sur över sin otur, utan började istället bli ivrig på att få en förklaring, och få vara med om flera äventyr - även om hans ihärdiga huvudvärk försämrade den lusten litet.
När Braneus fick syn på såret på Zacks hand så skakade han på huvudet och sa åt honom att det behövde rengöras. Sedan gav han Zack någonting att dricka som smakade som choklad och blåbär på samma gång, någonting som egentligen var konstigt eftersom det inte borde ha varit så gott - för någon utom för honom. Nästan genast så började såret på hans hand läxa, huvudvärken och yrseln försvann och han kände sig märkvärdigt pigg igen.
Det som förvånade honom var att Chelsea inte hade nämnt någonting om att det var oklokt att följa med en total främling i hans bil. Inte för att han klagade, för honom kunde de gärna åka var som helst om han slapp bli konfronterad av Sarah i skolan, men Zack var orolig för henne. Skulle hon varit helt opåverkad av händelsen så hade hon pratat oavbrutet, men nu satt hon bara tyst och lutade huvudet mot fönsterrutan. Inte för att han var så pratglad han heller, men ändå.

Det kalla glaset kylde sakta men säkert ned Chelseas panna och choken efter allt som hänt höll på att släppa.
Men vad skulle hände med deras mamma? Hon hade väll ingen aning om att hennes barn var tillsammans med en människa som dom inte kände som skulle föra dom till ett "säkert ställe" eller något.
Hon suckade och sa:
"Okej...... Om vi nu ska till det där... Kalvlordslägret eller vad det hette måste du förklara lite!"
Braneus nickade.
"Vad vill ni veta?" Frågade han och drack ur en halvtom vattenflaska.
Chelsea tänkte efter.
"Vet mamma om att vi är påväg dit?"
Braneus skakade på huvudet.
"Men hon har säkert sina föraningar"
"Sååå varför kallas det kalvlordslägret?"
"Halvblodslägret!" Rättade han henne och det blev tyst i nån minut.
"Jo alltså........ När en människa och en gud får ett barn eller flera blir dom halvblod."
Chelsea gapade.
"Ursäkta?" Frågade hon.
"GUDAR? Som i typ Thor, Oden och dom eller?"
Braneus suckade.
"Nej inte sånna gudar! Grekiska gudar!"
Chelsea lutade sig bakåt och försökte smälta allt.
Grekiska gudar.... Det var nåt helt nytt.
"Vänta här...... Hur kan vi tro på det du säger?"