The hungergames

Jag fryser. Jag vänder mig sakta om. Aurora stannar också. Hon ser på mig med stora ledsna ögon.
- Vad hände med Sabina? Viskar jag kvävt.

Jag gillade egentligen ine att prata om det men hon hade rätt att veta! Hon var min allra bästa vän!
- H-hon van. Men... Hon blev så utsatt för hat och hot och sen blev hon kidnappad... Sen des har ingen sett henne... Hon är... Död
Jag torkade tårarna.

- Åh herre gud, viskar jag och slår armarna om Aurora.
- Jag borde inte ha frågat. Förlåt.... Fortsätter jag.
Jag kramar Aurora hårdare.

Jag skakade lätt på huvudet
- nej. Du har rätt att veta! Du är som min syster! jag torkade tårarna.

Jag blev rörd av hennes ord. Det ökade bara min beslutsamhet . Jag skulle inte låta min bästa vän och syster i allt utom blod dö.

Vi gick tysta till våra kupeer eller snarare rum. Jag slöt ögonen och föll ihop på sängen.Var det verkligen sant? skulle jag verkligen delta i min mardrömm? Jag svalde hårt. Hur skulle det gå? Skulle Lizza lyckes med att få mig att vinna. Jag bet ilsket ihop. Hon fick inte! Jag vilee inte vinna! Om hon försökte skulle jag se till att mörda mig själv Så fort jag kunde!


Din tur Ciara!

Jag gick tillbaka till Auroras kupé. Jag knackade och Aurora öppnade.
'Aurora jag ska fatta mig kort. Du måste vinna. För mamma och Alicia har varandra. Men din pappa har ingen utom dig. Snälla Aurora! Det skulle inte bli lätt för min familj men de kan trösta varandra. Men din pappa har bara dig. Du behöver inte ens vara den som dödar mig!

Jag såg Lizza djupt i ögonen.
-Nej. Jag tänker inte leva utan dig! Aldrig! Du måste förstå det!
Jag la armarna i kors överbröstet och såg allvarligt på henne.

Jag blängde surt på Aurora.
- Vem ska ta hand om din pappa då?

- Han klarar sig! Men jag klarar mig inte utan dig! Snälla Lizza! pappa skulle må mycket bättre om jag slapp uppleva Sabinas situation! Han vill att jag ska dö!
Jag såg bedjande på Lizza