(Prs) Mr Malfoy och Kaninis

Lucas la händerna under huvudet så han låg mer bekvämt.
- Du vaknade typ 10 sekunder efter box hade kommit upp, du såg på alla killar som stod runt dig, sen hjälpte vi dig upp, alla tyckte det var konstigt att du var tjej och började prata om det, alla utom jag, du fick syn på mig efter ett tag och stod och stirrade på mig, sa han och log

" vad pinsamt att bara stå och stirra på dig" sa My och rodnade. Hon blev alldeles röd på kinderna och kollade ner på sina händer.
" men jag fick inte panik iallafall som jag hört många andra fått" sa hon.

- Alla har fått panik, det är ganska konstigt att du inte fick det.. Det är liksom ett tillfälle panik är ganska vanligt, sa Lucas

My kollade upp på Lucas fortfarande helt röd om kinderna.
" jag fattade väl att det inte var någon ide att få panik för inget skulle bli bättre av det" sa hon tyst.

- Du var väldigt klok, och är fortfarande, sa Lucas och log, han såg mot maze som var öppen, våra runners var därute nånstans men egentligen var det onödigt för det kände ingenting till utom fara

" jag vill bara ut härifrån" sa My och pillade tyst på sitt hår. Hon vände blicken mot Lucas och kollade på honom.
" varför är du inte en runner för?" Frågade hon lugnt.

Lucas såg på My, det första hon sa stämde nog på alla här..
- Varför tycker du att jag borde vara en runner?, sa han förvånat.

" du verkar snabb och ha ett bra tålamod" sa My och kollade på honom med ett leende.
" men är glad att du inte är det för annars lär pete ha gjort något mot mig" sa hon tyst.

- Så jag är som din skyddsängel i Glade?, flinade Lucas och såg på My. Pete hade nog inte vågat göra något med Simon i närheten. Simon visste verkligen hur man frös ut någon.

" ja det är du om du inte har något emot det" sa My och satte sig upp. Hon kollade på Lucas med en mjuk blick.
" eftersom pete ganska tydligt visar att han inte gillar mig" sa hon.