Marina Granger vs Piggelino(Privat)

Jag kände mig så självisk! Om det var Rebécka alex ville ha så fick han det.
- Jag med! Svarade Alex. Ska vi sitta tillsammans vid middagen?
Jag började nästan hyperventilera.

- Kanske det, svarade jag och log lite, men när jag såg Vendelas sorgsna blick får jag tonvis med skuldkänslor. Ska jag överge min bästa vän i världen för en kille?

Jag såg Rebeckas kärleks fulla blick på Alex. Jag började plötsligt må illa och klämmde fram>:
.Ursäkta mig!
Innan jag öppnade döören och hoppade ut i farten. Jag föll och slog i armen. Jag flämtade till. Smärtan härjade fritt i armen.

Jag reagerar instinktivt och hoppar efter. En skarp smärta skjuter upp genom benet på mig.
- Vendela!?!? Ropar jag och famlar efter henne i mörkret.
Jag får panik. Jag kan inte henne.

Jag snyftar till. Sen hör jag Rebecka ropa.
- Rebecka!
Vad håller jag på med? Hoppar från en vagn pga en kille?

- Vendela! Du skrämer livet ur mig! Skriker jag men tilläger viskande, - förlåt.
Jag fattar inte varför en kille måste betyda så mycket.

Jag slår armarna om Rebecka och flämtar till när det hugger till i armen.
- Ingen kille får komma emellan oss! Inte ens Alex.
Men just när jag avslutat meningen komer just Alex gående genom mörkret.
- Är ni tjejer galna? Hoppa från vagnen? Shit asså! Var för gjorde ni så?
Hjälp vad snygg han var! Jag kunde inte hjälpa det! Jag älskade honom!

Jag flinar.
- Någon gång måste man prova, svarar jag nochalant.
Asså, gud! Jag älskade honom verkligen. Men seriöst! Jag kan inte välja bort Vendela. Jag tar bestämt Vendela i handen och ler mot Alex.

Det verkte i bröstet när jag tänkte på att välja bort Alex. Men jag tänkte inte förlora Rebecka. Aldrig!

Jag ler mot Vendela. Vi ska aldrig skiljas åt. Men tanken på Alex får mitt hjärta att bulta snabbare och snabbare.