Privat mellan Ripadal och Melody Malfoy

Snape reste sig upp och gick sakta mot utgången.
Han tänkte gå till sin privata kammare och ta sina vitaminer som han behövde.

My kollade efter Snape och skyndade efter honom.
" Professor Snape" ropade hon.

Snape stannade där han stod när han hörde en röst och han sa.
- Vad är det Miss Reed?

Han visste att hans röst lät låg och säkert lite trött.
Men ändå.

" Du ser lite sliten ut är allt som det ska?" frågade My.

Snape vände sig om och såg på henne med en kall och trött blick och sa.
- Kanske för att det inte alla som fick 6 hugg rakt i halsen och inte har någon aning hur....man överlevde utan något som helst motgift.
Inte alla har försämrad hälsa och styrka.

My kollade ner på golvet när hon såg hans kalla blick.
" Jag borde inte frågat ska gå nu" sa hon tyst.

Snape vände sig om och kände lite yrsel i huvudet, han visste att han tappade humöret lite och yrseln var bara en liten förvarning och det var han glad för.

My gick direkt därifrån och suckade. Hon visste att Snape aldrig skulle känna något för henne.

Snape gick till sin kammare.
Han hade älskat Lily en gång i tiden.
Nu visste han inte längre.
Han ville ha någon i sitt liv
Men hans otrevlighet och det var något som kom autoamtiskt och han skämdes för det.
Ingen ville ha något otrevlig typ som honom.
Och varför skulle de ha en som inte kunde ta hand om sig själv?

My satt i sällskapsrummet och tänkte på Snape. Hon kände tårarna komma och gömde ansiktet i händerna. Varför kunde inte hennes känslor för honom gå över han skulle aldrig ens vilja ha henne.