PRS London

-Hon tittade ner i i sina knän och funderade en stund.
- Alice, Scarlett eller kanske Rose....
Hon såg upp på honom. Alexander vem var denna man?
- Varför är jag egentligen här? Jag behöver ingen hjälp och varför en tiggare? Det finns många söta flickor som söker jobb.

- Det handlar inte om hur söt man är. Det handlar om vad man är kapabel till, så Alexander och log mjukt.
Han satte sig närmare tiggaren och värmde sig vid lågorna.
- Den här världen är grym och kall, fortsatte Alexander.

Hon nickade bara.
- men jag vet redan hur världen är. Jag vet hur den fungerar och har lyckas klara mig till mina år.
Hon såg bort och kände sig så äcklad av sig själv. Hon stank väll som avföring.
- Om du...
Hon svalde och vände blicken mot honom.

Om jag vad? Frågade Alexander och log. Han kanske hade vunnit. Han reste sig upp och betraktade henne. Han log och hon flätade till. Han hade vissa sina huggtänder.
- Världen är mycket mer än du tror.....

Hon ryggade tillbaka och tårarna började rinna längst hennes kinder.
- oh herregud hjälp mig.
Hon reste sig upp och backade mot en dörr.
- Vad är ni vill med mig?
Hennes kropp skakade medan hon letade efter något tillhugg.

- Gissa? Svarade Alexander och flinade.
Han sträckte ut sig på soffan och stängde ögonen. Hans hunger gjorde sig påmind och han tittade hungrigt på tiggaren.

Hon kände ett föremål och hon greppade den.
- Hålla mig fången? Hon hade räddsla i rösten och såg på honom.
Vad skulle han kalla henne egentligen?
- Om du inte tänker namnge mig så är det kanske Isoldolde eller Scarlett som ringer finast...
Hon hade nu en sårad röst och hon kände sig övergiven.
- Jag kommer aldrig härifrån eller hur?

- Isoldolde är fint, mumlade Alexander innan han höjde rösten och fortsatte. - När du en gång har kommit in hit kommer du inte ut. Jo, möjligtvis till din begravning, så han torrt.
Han stirrade in i elden och sträckte på sig. Han var hungrig och han hade ett byte framför sig. Han närmade sig tiggaren.

(jag menade Isolde. som tristan och isolde))

Försiktigt såg Isolde upp och hennes gröna ögon gnistrade från elden.
- Min egen begravning? Du kommer alltså att döda mig?
Hon svalde hårt medan hon kramade skaftet så hennes händer vitnade.

- Inte än. Inte än..... Viskade Alexander. - Du kan användas för andra saker.
Han iaktog henne försiktigt. Dagen började komma. Han kallade in en tjänsteflicka och bad henne att göra rent Isolde. Sen gick han till källaren där han hade sina blodgivare.