rolla

Djupt inne i skogen så red en ung flicka i 17 års åldern på sin vita vackra häst.
Hennes namn var Pocahontas och var dotter till stammens hövding.
Hon visste inte som var i den andra världen men kanske andra människor som hade annat liv.

Arren tog åt sig en brödbit med en liten bit av osten som stod framme på bordet i hand familjs lilla kök. Hans föräldrar hade varit uppe med tuppen och börjat göra iordning deras marknadsstånd där de skulle sälja allt från små smiderier till utmärkt svarvade stolar i finaste material. Arren hade aldrig gillat att jobba med trä, även om han var duktig på det så skulle han inge vilja ha det som syssla i resten av sitt fattiga och tråkiga liv. Han ville bli kapten över flottan på havet. Eller kanske ännu bättre, bli pirat. Arren skrattade för sig själv lite då han tryckte på sig sina läderstövlar och sedan klampade ut genom dörren.

Ute var det svalt och skönt. Alla var i full fatt med att göra iordning sina delar de skulle delta med i festparaden. Man fick akta sig så att man stötte till något skört. Arren var påväg att gå in i en vas gjord i lera men han han precis stanna en centimeter från den. Peewhh, tänkte han och gick vidare mot torget.

Picassos red tillbaka till byn och hoppade av sin häst och suckade och gick för att ära med sin pappa.
Hennes mamma var död sedan länge så hon hade bara sin far kvar i livet.
Hon ville undersöka så mycket, speciellt den andra mer konstiga världen där de konstiga varelserna bodde som såg ut som de enligt sin far fast ed konstigare kläder.

När Arren lufsade genom Torggatan som blev allt tjockare och tjockare på folk så såg han sin bästa vän John sitta och knapra på en stor kaka. John var mycket rundare än Arren eftersom Johns familj var bagare och kunde förse sin son med mer godsaker om dagarna. Arren sprang fram till John och stirrade manande på kakan han hade i handen.
"Akta så att inte Alfreda snor den, det skulle ju vara lite synd..." Sa Arren med ett brett flin. John kollade upp på honom med sina blå glittrande ögon. De såg nästan ut som bäbisögon tyckte Arren och skrattad inombords. Johns blonda hår tekte nästan för hans små bäbisögon men han sa, "Någon dag ska han få igen för allt han gjort den dumfisken!" Utropade John argt. Han stoppade ned handen i en av sina trasiga fickor och tog upp en likadan kaka som han själv åt på. "Här du får den min bäste Arren!" Sa han och gav den med en lätt bugning av huvudet till Arren. Arren tog emot den och bugade hela sig. "Man tackar min alldeles trogna och bäste Herrn!" Svarade Arren med tillgjord röst och de båda pojkarna skrattade förtjust.

Arren skymtade plötsligt ett gäng killar i ögonvrån när han stod där med kakan i munnen. Tusan också, det var Alfredo och hans gäng.

Pocahontas tog efter ett tag sin kanot och paddlade efter älven och hon log.
Hon älskade havet och hennes far brukade alltid säga till henne att hon var lika vild som floden.
Hon skrattade bara och ansåg att hennes far säkert hade rätt