Förbjudna ön

Entusiasmen i Karas röst lät inte så hög. Alex kunde inte förstå hur hon orkade jobba här, med sin alldeles för konstiga moster. Pengar var väl den enda anledningen till det. Alex skulle nog också gjort det för pengar om han var i Karas skor. Det var synd att inte Alex också hade frågat Maggan om jobb här. Han skulle kunnat hålla Kara sällskap. Men eftersom hans föräldrar skötte om en hel bondgård så behövdes han som hjälp där om somrarna. Dessutom kunde han inget om att stå bakom en disk och sköta papper och kunder som kom in och krävde saker av honom. Risken fanns ju att det skulle komma in en snygg tjej så att han helt skulle tappa fokus. Nej, det fick absolut inte hända, speciellt om han skulle jobba för Maggan.
"Okey...menehh...jag ska sticka ned till centrum för att handla lite grejer så vi ses senare, smsa när du är påväg, ha så kul! Byee!" sade Alex med ett flin och gick baklänges ut ur rummet med en vinkande hand.

Solen strålade fortfarande lika fint när Alex kom ut på den kullerstensbelagda gatan. Han tittade åt båda hållen för att se om han kunde få skymten av den rödhåriga tjejen, Zandy, som hade kommit in för att lämna in några papper till Kara. Men han kunde inte se henne någonstans. Han hoppades därför på att få möta henne igen nere i centrum, kanske skulle hon också köpa mat?

"Jag lovar, jag kommer ha sååååå kul", sa Kara ironiskt medan hon vinkade iväg Alex. När dörren stängdes efter honom suckade hon sorgset. Nu var hon bara fast på jobbet i flera timmar, i ensamhet... Hon som just vant sig med människor.
Hon bestämde sig för att utnyttja tiden med att förbereda sig inför campingen. Detta gjorde hon genom att googla fram spökhistorier. Hon läste dem medan hon fortsatte kolla på den dåliga filmen. Det tog henne någon timme innan hon insåg att hon inte klarade av att göra båda sakerna samtidigt och att hon nu vraken hade koll på historierna eller filmen. Hon orkade inte läsa om historierna, någon annan fick ta tag i delen att skrämma folk istället.
Hon bytte ut filmen mot en gammal humorserie och fokuserade sig helhjärtat på den istället. Plötsligt såg hon en bunt med papper på skrivbordet, alldeles bredvid datorn. Hon tog upp ett och insåg att det var formuläret hon skulle gett tjejen som ville få texten översatt. Hur kunde hon inte sett dem tidigare? Hon vände på bunten så de vita baksidorna låg uppåt. Nu var de lite svårare att hitta i alla fall, och det kändes inte som om formulären blängde hatiskt på henne då.

Det var inte så mycket folk nere i centrum. Det enda Alex kunde se var några små pojkar i i 10 års åldern åka runt på sina sparkcyklar, en tant med rullator och några vuxna som såg ut att vara turister. Men vem i all världen skulle vilja besöka Piltorp? Det är det största misstaget någon kan göra. Det finns inget att se här bortsett från några bondgårdar med kossor och for, sen den stora stenstatyn som avbildar Piltorps skapare, en väldigt tjock man med ful mustasch. Alex tyckte den statyn var obehaglig eftersom varje gång han gick förbi den så glodde den som en uggla på jakt. Han rös vid tanken.

När han var framme vid mataffären så gick han in. Han tog en röd korg eftersom han inte skulle handla så mycket. Medan Alex gick runt i mataffären i jakt på mat så kikade han efter snyggZandy, japp, han hade givit henne ett smeknamn. Men det var också ett passande smeknamn, för hon var otroligt snygg.
Plötsligt fick han syn på något rött ovanför en varuhylla. Han gick snabbt runt och stack försiktigt fram huvudet bakom den. Där stod en kvinna i medelåldern och skulle just plocka ned fikon i sin korg när hon såg Alex. Hon blev så skrämd att hon tappade fikonen på golvet. Alex blev röd i ansiktet och skyndade snabbt vidare till en annan hylla.

När han hade plockat i allt han behövde så riktade han sina steg mot kassorna för att betala men han stannade upp först för att fundera på om han glömt någonting. Åt höger såg han en hylla full med kvinnligt material, alltså bindor och så vidare.
"Jag visste inte att du behövde sånt här?" sa en mjuk röst bakom honom. Alex snurrade runt och såg till sin fasa och glädje snyggZandy. Nu kunde han känna rodnaden pulsera i ansiktet. Hela ansiktet var säkert illrött.
"Öhh..ja...eller..ne..nej jag menar, nej jag skulle just gå..å betala typ.." stammade Alex fram och kände svetten i händerna. "Menehh...du kanske också ska betala?" lade han till och lutade sig med armbågen mot hyllan med bindor. Oturligt nog så var det flera saker som ramlade när han gjorde det. Zandy började skratta, men hon hjälpte sedan honom att plocka upp grejerna.

"Ja jag ska också betala nu!" svarade hon glatt och följde med Alex till kassorna. Alex kände sig helt misslyckad nu. Det fick ju åtminstone henne att skratta? Han gjorde ett försök till att le när han betalde men det gick inge vidare. Tanten i kassan var säkert morgontrött eftersom hennes mungipor var påväg ända ner till Kina.
När de väl var ute ur butiken så frågade Alex om Zandy ville hänga med honom och hans kompisar och campa imorgon. Zandy tackade direkt ja, hon sa att hon inte hade något annat för sig, och att hon aldrig campat förut, så hon ville testa. Alex gav henne sitt nummer och sa till henne att de skulle komma och hämta henne imorgon förmiddag runt tiotiden. Sedan begav de sig åt olika håll hem igen.

Efter vad som måste varit minst tre år blev klockan 15.30. Kara stängde snabbt av datorn. Bokstavligen inget hade hänt sedan Alex gått.
"Jag drar nu!" skrek Kara högt medan hon gick ut genom dörren. Maggan spelade fortfarande sin dåliga musik på hög nivå, så det var möjligt att hon inte hörde henne. Kara stack ändå.
Hon gick med snabba steg mot familjens hem. Det var fortfarande varmt och soligt, och Kara var fortfarande lite bitter över att hon missat en så stor del av dagen inslåst på kontoret.
Kara kom fram väldigt fort och började kasta ner saker i sin väska. Hon hatade att packa. Varje gång hon av någon anledning behövde packa sköt hon upp det till sista minuten, och gjorde då ett värdelöst jobb. Hon glömde alltid minst tre viktiga saker, men väldigt sällan var det de viktigaste sakerna. För det mesta löste det sig.
Efter en kvart hade hon tryckt ner allt hon kunde komma på i sin väska. Det var svårt att stänga den. För att kompromissa att hon brukade glömma saker tog hon med sig mer än hon någonsin skulle behöva.
"Hejdå, nu går jag!" ropade Kara och öppnade ytterdörren.
"Och vart ska du?" frågade Karas mamma och kom ut i hallen. Kara hade fått för sig att ingen annan var hemma. "Du måste städa ditt rum, nu!"
"Jag ska ut och campa, det har varit planerat fett länge", sa Kara sårat. "Hur kan du glömt det? Jag har inte tid att städa nu."
"Det är väl inte förrän imorgon?"
"Nej, det är nu, jag måste verkligen dra, jag städar när jag kommer hem." Mamma såg skeptisk ut, men hindrade i alla fall inte Kara från att gå. Kara tog sin chans att fly innan hennes mamma kom på att hon faktiskt inte skulle campa förrän imorgon. Hon kunde ju få för sig att det inte var viktigt att Kara drog till Alex på en gång. Vilken hemsk tanke.
Kara smsade inte Alex förrän hon var framme på busshållplatsen. Hon skrev "vid hållplatsen nu, bussen kommer närsomhelst, ses snart". Så fort den var skickad kom bussen.

När Alex klev innanför ytterdörren kände han doften av nybakat. Troligtvis var det hans mamma och syster som bakat deras specialbullar med vaniljfyllning i, Alex hoppades på att få ta med några stycken till imorgon. Hans mamma var så snäll så det skulle han säkert få göra.
"Hallå!" Ropade han glatt och sparkade av sig skorna i hallen lite slarvigt. Sedan gick han raka vägen in till köket.
"Hej gubben! Gick det bra? Vill du ha en bulle och lite mjölk? Vi ska just fika lite!!" Sa hans mamma med ett strålande leende. Alex gissade att hans pappa skulle va hemma snart, han var förmodligen ute hos korna just nu.
"Ah sure, Kara kommer snart by the way! Då kan vi kanske vänta tills hon är här?" Svarade Alex. Hans mamma nickade.
"Åhh ska nu fortsätta rollspelet ikväll?? Får jag va med??" Frågade plötsligt Alex lillasyster April. Hon brukade ibland va med honom, Kara och deras polare när de rollspelade ibland på helgerna. De brukade spela DoD, dungeons and dragons och det tyckte April var väldigt roligt eftersom hon fick vara en Alv. Alex själv nöjde sig med sin männskoroll som var proffs på pilbåge.
"Ja om vi hinner kanske, då kan vi fortsätta spela det vi tre började på för några veckor sedan!"svarade Alex och skrattade. "Men jag varnar dig, du kommer inte komma så lätt undan de här gångerna när fara hotar!" Lade han till och flinade ondskefullt. April lipade åt honom där hon stod med sitt fula förkläde med ankor på.
Efter samtalet med Alex syster och mamma gick han upp och läste en stund, och efter ett tag så plingade det till i hans mobil. Meddelandet var från Kara som var på väg till honom med bussen. Det tog ca tio minuter att åka hit, inte så långt men det var en ganska dryg väg för bussen att åka.
Alex kom å tänka på snyggZandy. Han hade blivit väldigt glad över att hon ville hänga med imorgon till ön. Hoppas hon inte tycker vi är allt för skumma, tänkte Alex och log för sig själv.

Det var tur att bussen nästan var tom, om det var mycket folk skulle Kara knappt få plats med sina väskor. Det var också tur att Alex bodde så nära stationen, Kara hade inte lust att dra omkring skiten särskilt långt. Hon ångrade lite att hon inte försökt tjata till sig bilen. De skulle aldrig låta henne ta den eftersom att det skulle leda till att den stod hos Alex medan hon var borta, men ändå, det skulle varit mycket mer praktiskt.
När Kara äntligen kom fram till Alex var hennes armar slut. Hon brydde sig inte om att knacka utan öppnade dörren och gick in. I hallen kastade hon sin packning oförsiktigt på golvet.
"Jag är här!" sa hon högt medan hon drag av sig skorna. Då och då hade Kara hyfs nog att inte bara storma in, men de gångerna blev bara ovanligare och ovanligare.
Kara kände plötsligt lukten av nybakat. Hon måste kommit i precis rätt tid!

Alex hörde plötsligt Karas röst ropa från hallen. Han drog sig upp ur sängen och sprang ned för trappen. I hallen stod en trött och kanske lite irriterad Kara såg det ut som. Hennes packning låg i en hög på golvet bredvid skorna.
"Tja..." Alex han inte säga något förän hans mamma Susanne och syster stormade in i hallen. "Kara vad kul att se dig! Vi har nybakade bullar som jag just tagit ur ugnen!" Hälsade Susanne och omfamnade Kara hårt. Alex mamma skulle alltid vara så övervänlig när det kom gäster hem. Det var ibland ganska jobbigt tyckte han, men å andra sidan så ville de flesta som besökt honom komma hit igen. Det var ju något positivt.
"Åh Kara, Kara! Vi ska kanske fortsätta med vårt rollspel ikväll om ni hinner sa Alex!" April skuttade upp och ned där hon stod bredvid Alex.
Just då öppnades ytterdörren och en skitig pappa Mikael kom in med ett bättre leende på läpparna. Hans leende blev ännu bredare då han vädrade i luften och kände doften av nybakat han med.
"Nämen hallå där Kara, det var inte igår!" Hälsade han och klappade Kara på ryggen tre gånger.

Kara skulle just svara på Alex hälsning när hans mamma kom in. Hon besvarade glatt hennes kram. Hon var så van vid Alex mamma att hennes övervänlighet att hon knappt märkte det längre.
"Awesome!" sa Kara glatt som svar om de nybakta bullarna. Det kändes som om dagen på riktigt äntligen började bli bättre. Alex familj var riktig mysig. Jämfört med dem var Karas familj nästan stel, fast Kara älskade självklart sin familj ändå. De kunde faktiskt vara helt okej.
"Det är klart vi måste fortsätta med det", tyckte Kara. Hon hade karaktär som var en halv-orch magiker. Hon har lottat fram stora delar av karaktären online, men när de väl började spela hade hon blivit ganska fäst vid den på riktigt. Det skulle bli kul att fortsätta.
Äntligen fick Kara en chans att svara på Alex hälsning, men hon hann inte förrän nästa person kom in.
"Hej!" hälsade hon på Alex pappa, sedan tittade hon på Alex. "Yo, snart att det dags!" sa hon nöjt. Nästa dag kunde äventyren börja.

Alex skrattade och lutade sig med en suck mot trappräcket. "Pappa, du stinker ända hit!" Sa han och flinade åt Mikael som sedan luktade på sin rutiga bondskjorta. Grimasen som kom sedan tydde på att han verkligen luktade illa, inte konstigt, han ha ju varit ute med djuren hela dagen.
"Gå in och ta en dusch älskling!" Sa Susanne sedan med ett roat uttryck. April bara fnissade. Alex vinkade sedan åt Kara att följa med honom in i köket där de skulle få fika. Han öppnade kylen för att ta ut mjölken och sedan rotade han i skafferiet efter saft. Hallon och blåbärs smak blir bra. Susanne hade ställt fram en kanna som Alex tog och hällde i saften med. Sen fyllde han på kannan med vattnet och rörde om med en sked. Glas och fat tog April fram och ställde på bordet. Sedan satte de sig ned medan Susanne ladda upp de nybakta bullarna på ett fat.
"Vad ska vi äta till kvällsmat sen? Något lätt antar jag?" Frågade Alex sin mamma. "Yes, det blir någon form av pastasallad!" Svarade hon glatt och ställde ned fatet med bullar på bordet.

Kara hjälpte inte till att plocka fram något, då det inte fanns mycket att göra, de andra fixade ju allt. Hon satte sig bara vid borde och väntade. Det tog som tur var inte lång tid för de andra att sätta sig med henne. Så fort bullarna ställdes fram på bordet snappade Kara åt sig en och började äta. Hon hade helt glömt att ta med sig mat till jobbet, och pengarna hade hon också lämnat hemma. Maggan hade varit vänlig nog att ge henne en torr macka, men det var inte väldigt mättande. Det var väl inte så väldigt nyttigt att ersätta lunch med fika, men Kara kunde inte bry sig mindre så länge hon inte behövde gå hungrig. Att proppa sig full på bullar nu, och äta massa pastasallade lite senare lät som en utmärkt plan.
Hon hällde upp ett glas saft till sig själv och började småprata med de andra.