Du och jag

Tack så mycket alla!

Jättebra!

Toppen!

Kapitel 3, den försvunna profetian

Sinsun harklade sig.
"Ni kommer förmodligen vara borta i en månad, minst. Vi har inte mycket information om Tom Dolder. Ända viktiga, samt användbara, speciella informationen är att han är släkt med Salazar Slytherin. Jag hoppas ni förstått att ni har fått ett ytterst viktigt jobb, om ni kommer hit tomhänta så har ni blivit av mad ert jobb. Förstått!?' alla nickade nervöst " Bra, vill någon hoppa ur och bli ersatt, och visa sig som en ynkrygg?" tystnaden förblev "Då så. Ni må behöva kläder, mat och övrigt ni vill ha med er. Men inte för mycket!" alla nickade "Jag ska visa er var ifrån den har blivit stulen, följ mig." avslutade han medans han öppnade dörren. Vi gick igenom en lång korridor, till slut kom vi fram till en dörr med ett lås. Sinsun rotade i sina fickor och hittade till slut en guldig nyckel. Han låste upp utan besvär. Rummet vi gick in i var fyllt med glaskulor med något som såg ut som rök inuti. Vi gick i det som kändes oändligt långa rummet. Tillslut stannade han vid en tom plats och lät alla skåda den tomma platsen.
"Här har brottet begått, profetian om Tom Dolder befann sig har. Sedan i morse klockan sju över ett, då en vakt såg den tomma platsen." alla flämtade. Aldrig under mitt tjugoett åriga liv hade jag sett något liknande.

Super!!!!!

Jättebra!

Nästa nästa nästa!

Kapitel 4, det omöjliga sökande

Sinsun harklade sig.
"Ni får tyvärr inte för tillfället jobba här eftersom platsen måste undersökas, samt hela mysterieavdelningen. Ert jobb blir att söka efter andra spår här i ministret, eller hjälpa de andra vakterna. Se så skynda iväg nu, tiden står inte still!" sa Sinsun med en överlägsen ton.
Alla gick i ett rakt led för att inte råka stötta till en profetia.
Det blåste och vinden piskade sig mot min skind, men vart kom blåsten ifrån? Vi var trots allt inomhus! Jag kollade om de andra hade märkt det, det hade dem inte. Eftersom jag stod längst bak i ledet så borde det inte vara väldigt svårt att smita. När vi kom till en ny rad av hyllor smög jag bakom den. Ingen märkte mig eftersom de var totalt uppslukade av sina egna tankar. Jag stannade bakom hyllan medans jag försökte hålla ändan tills jag hörde dörren smälla igen. Jag reste mig långsamt upp ur min obekväma ställning och pustade ut. Jag vädrade och kände lukten av frisk luft. Den kom från norra delen av salen. Jag gick långsamt och försiktigt, medans rädslan förvandlades till mod. Jag var en Gryffindor trots allt. Jag log ett ärligt leende. Sedan började jag närmast springa norrut i salen. Ju närmre jag kom desto mer kall blev jag. Jag svepte min kappa om mig, som jag tidigare hade bärt på. Det gjorde en stor skillnad. Tillslut stannade jag vid slutet av salen ochsåg mig förvirrat omkring. Jag kunde inte känna luften från sidorna nu. Det kom nerifrån!

Super!

Super!