Surviving the Past

Mer nuuuuuu!

Såååå bra!

Kapitel 11 - Vädjan

Hon hittade snabbt till Severus kontor, hon knackade på och lät tankarna löpa amok. ”Tänk om han säger nej? Han kanske nekar mig direkt? Hur ska det här gå...?” Det kom inget svar på ett par minuter, plötsligt svingade dörren upp och en bekant mörk röst ekade i korridoren. "Kom in."

Hon gick in och stängde dörren med en viftning på handen innan hon gick upp till skrivbordet som Severus satt vid. Han var upptagen med att skriva någonting, hans hår täckte nästan hela hans ansikte och näsan nuddade nästan peergamentet. ”Vad vill du...? Krävde han mer än att fråga, ögonen var fortfarande klistrade på pergamentet.
"J.. Jag undrade om du...” Hennes röst fastnade i halsen och dog ut, hon var generad. ”Du undrade vad, exakt?” Frågade han utan att titta på henne. ”Jag undrar om vi kunde lägga våra skillnader bakom oss och... Kan-Du-Undervisa-Mig-I-Trolldryckskonst?” Slängde hon ur sig, detta fick Severus fulla uppmärksamhet och han tittade på henne för första gången sedan hon kom in. Han lyfte ena ögonbrynet. ”Du vill at jag... Ska undervisa dig... I trolldryckskonst?” Han pratade med henne som om hon var ett naivt barn. Althea skakade på huvudet snabbt och såg livrädd ut. ”Som jag kommer ihåg det var du rätt duktig i trolldryckskonst Ms. Elm.” Hans mörka ögon tittade in i hennes grå. "Du kan kalla mig Althea Mr. Snape. Och ja, jag är ganska duktig på trolldryckskonst men jag vill lära mig mer, ett par timmer i veckan är allt jag ber om” Hon tittade på honom bedjande och tyckte för en sekund se hans neutrala mask ändras lite.

Det var en bekväm tystnad inne på det lilla kontoret medan trolldrycksmästaren tänkte över förslaget hon gett. ”Okej, söndagar efter middag.” Althea nickade igen och log tacksamt mot honom, innan hon vände sig om för att gå till sitt rum. ”...Althea. Du kan kalla mig Severus, ha en trevlig kväll” Althea hade tvärstannat när hon hörde sitt namn och tittade tillbaka på honom, hon kände hur hennes kinder blev varma och hon nickade. Innan hon gick ut ifrån kontoret viskade hon nästan ohörbart. ”Du med, Severus” Hon räknade inte med att han skulle ha hört henne, men trolldrycksprofessorn satt som fastfrusen i sin plats. Det kändes som en evighet sedan han hörde henne säga hans namn, han hade inte varit beredd på hur skönt men på samma gång smärtsamt det var att höra henne säga det. Severus la sitt huvud i sina händer och andades djupt ett par gånger och innan han hann reagera slapp hennes namn ut, likt en vacker trollformel.

"Lily..."

****

Söndagen den 8 September, 1991.

Den första veckan av terminen var över och Althea kände sig utmattad men självsäker på sin roll som professor. Hennes lektioner hade varit bra, varesig det var Muglarstudier eller den extrainsatta kursen Mugglarkonst. Hon hade presenterat sig för sina klasser och gett dem en liten läxa för att de skulle komma igång. I Mugglastudier skulle eleverna skriva någonting om sig själv och vad de ville lära sig om mugglarvärlden på max ett pergament, medan i mugglarkonst fick eleverna välja en konstform/konstnär/era de ville forska mer om. Det var inte meningen att Althea skulle undervisa i Mugglarkonst egentligen, men läraren som var ansvarig hade insjuknat plötsligt och hon behövde ta över hans planerade lektioner. Inte för att hon klagade, allt var förplanerat förutom läxorna.

Det var nästan middag och Lilja var mer än trött efter att ha fått ett bad, Altheas plan var att den lilla bråkstaken skulle stanna i deras rum under måltider numera. Hon hade mer än en gång under veckan skapat kaos i Stora Salen när hon letat efter sin nya vän Mr Potter. Althea visste inte varför katten gillade honom så mycket, men Lilja lät ingenting komma i hennes väg när det gällde att ta sig till pojken och få gosa. Althea snurrade sin trollstav mellan fingrarna medan hon gick mot den Stora Salen för att äta middag. Hon rundade hörnet på den stora trappan och kände att hon krockade med någon. Hon stängde ögonen hårt och förberedde sig på smällen från det kalla hårda stengolvet, men det kom inte. Hon kände någonting runt sin midja.
När hon öppnade ögonen möttes de av ett par bekanta mörka ögon. Severus hade fångat henne i midjan, bara centimeter från golvet. Deras kroppar var nära varandra, något som vissa elever märkte på sin väg till middagen. Severus hjälpte henne upp och lämnade henne utan ett ord till.

Middagen denna kväll var obekväm om något, som om det inte var nog med att springa in i en kollega var hon nu tvungen att sitta bredvid honom då de kom in sist av lärarstaben. Althea puttade runt maten på tallriken och suckade på grund av den obekväma stämning som rådde. ”Om du inte äter kommer jag verkligen inte att undervisa dig Miss Elm” Sa Severus, Althea som inte var beredd på att han skulle prata så hon slog ut sin bägare med pumpasaft över bordet. ”Varför inte då?” Sa Althea ilsket. ”En trolldrycksbryggare måste vara på sitt bästa humör om de ska lyckas, och en hungrig bryggare är inte på sitt bästa humör.” Fortsatte han och tog bort hennes spillda dryck innan han fortsatte äta. Hon tittade ut över havet av elever och märkte att några ögon verkade hoppa mellan henne och trolldrycksmästaren. Hon försökte få ner lite mat och kikade över mot Slytherins bord, hon såg en blond pojke hon kände igen från Ollivanders. Han tittade på någonting med avundsjuka skrivet i hela ansiktet, Althea tittade efter källan till hans blick och såg Mr. Potter le och vinka åt henne. Hon log tillbaka åt den lilla pojken och reste sig upp, hon funderade över vad den blonde pojken kunde vara så avundsjuk över medan hon gick för att hämta upp sina trolldryckstillbehör.

Efter hon hämtat sina tillbehör gick hon ner till trolldrycksklassrummet och knackade försiktigt på dörren, det tog inte lång tid innan förren öppnades och hon fann sig tittande ner på den blonda pojken från den Stora Salen."Professor" Sa pojken och sänkte sitt huvud mot henne. ”Mister...” Hon behövde inte avsluta frågan eftersom Severus svarade henne. ”Unge herr Malfoy skulle just... Gå...” Han tittade menande på pojken som snabbt försvann genom dörrhålet. ”Oh Severus, du behöver inte vara så hård med pojken. Han såg inte äldre ut än en förstaårs elev.” Sa Althea medan hon satte ner sina böcker och ingredienser på den närmaste arbetsplatsen. ”Han är i Slytherin, han klarar sig.” Althea gav honom en fundersam blick. ”Men du är ju hans elevhemsföreståndare, du ska ju vara... snäll?” Det lät mer som en fråga och hon ångrade direkt sina ord när hon väl sagt dem. Severus såg på henne med en fundersam blick innan han tog på sig sin neutrala mask igen. ”Vilken trolldryck vill du lära dig ikväll?” Sa han som om ingenting precis hänt. Althea öppnade sin bok för avancerad trolldryckskonst, hon la ner den framför Severus och pekade på titeln. ”Den här” Han tittade på boken i någon sekund innan han gick upp och hämtade en äldre version av hennees bok, han sträckte ut den mot Althea. ”Du kan använda det här exemplaret så länge, receptet är lite justerat för att göra elexiret av Euforia.” Boken såg ut som om den skulle falla isär, men Althea tog emot den och lade den försiktigt på sin jobbstation.

****

Lektionen hade gått bra och Althea hade lyckats att brygga det elexir hon menat att göra, hon hade också lärt sig att Severus kunde vara snäll ibland. De hade diskuterat giftdrycker, hur och varför människor valt att skapa dem över huvud taget, han hade varit metodisk i sina svar men de fick Althea att se en annan sida av honom. När lektionen var över sa hon ett snabbt godnatt till trolldrycksprofessorn och gick mot sitt rum. Hon möttes redan vid dörren av en mysig men lätt irriterad katt som helst av allt ville gå ut och hitta någon att gosa med. Althea plockade upp henne och satte sig i soffan medan hon suckade djupt, hon kände sig glad men lite nere på samma gång. Oktober var redan på ingång, liksom årsdagen av hennes olycka.Hon la sig ner på soffan och tänkte tillbaka på den första dagen hon kunde minnas, innan hon visste ordet av det sov hon djupt. Hennes hand vilade på Lilja som låg på hennes bröst skyddande och spann.

------------------------------------------------------------------
Hej, ledsen för att det varit oaktivt här, min sjukskrivning har hållt mig från att skriva. Men nu är jag tillbaka! Ska försöka översätta ett kapitel till redan idag.

grymt bra

Kapitel 12 - Halloween

Torsdagen den 31 Oktober, 1991

Althea vaknade till ljudet av sitt alarm, hon kände runt på sitt nattduksbord efter sin trollstav och stängde av larmet innan hon gosade in sig i kudden igen. Preis när hon lagt sig bekvämt kom hon ihåg vilken dag det var och skyndade sig upp ur sängen. De första två månaderna som professor hade varit uttröttande då hon spenderat all ledig tid åt att studera avancerad trolldryckskonst, hon hade fortfarande sina lektioner på söndagar och det var alltid mycket att planera, det positiva med hennes lektioner var att hon lärde känna Severus bättre, hon behövde knappt hans assistans medan hon bryggde men hon kände att hon ville lära känna den andra läraren. Hon fick känslan av att han visste mer än vad han sa.

När hon gjort sig redo för dagen sprang hon nästan ner för trapporna medan hon slätade ut sin mantel, hon skulle förlora sin plats vid grukosten om hon kom sent. Sedan terminsstart hade hon försökt sitta bredvid Minerva för att hinna ta igen lite, men hon märkte snabbt att just den platsen var väldigt populär. Platsen bredvid Severus å andra sidan var nästan alltid sist att bli fylld. Hon hade ingenting emot Severus, men hon ville ändå ha lite distans till honom. När Althea kom ner i den stora salen var hon glad att se att platsen bredvid Minerva var ledig, hon satte sig bredvid läraren i förvandlingskonst. ”Kära du, det ser ut som om du bott i den förbjudna skogen i en vecka. Sover du ordentligt?” Sa Minerva när hon satte sig. Althea tittade på henne med trötta ögon och kom på att hon inte borstat håret, hon drog upp håret i en slarvig hästsvans innan hon svarade.

”Jag har inte bott i skogen.. Jag är bara... Stressad. Att både undervisa och bli undervisad är svårt, vet du vad jag menar?” Hon tog en stor klunk kaffe och stängde ögonen. ”Kär inte slut på dig själv, jag gillar att ha dig här på Hogwarts” Sa Minerva och la en mjuk hand på hennes axel. ”Jag gillar att vara här också, jag kanske borde dra ner på uppsatserna ett tag eller hur?” Sa Althea och fnittrade till. Att börja sina dagar med Minerva gjorde hennes dagar lite ljusare. Althea märkte att Severus och Quirrell dök upp från huvudingången, tydligen diskuterandes någonting. De märkte att fler lärare var närvarande och tystnade när de satte sig ner.

****

De tre lektionerna om dagen gick snabbt förbi utan incidenter och hennes elever var liksom alltid ambitiösa. Althea var uppe på sitt rum igen och försökte motivera sig själv till att klä upp sig inför Halloween festen, även om hon inte ville dyka upp alls. Hon tog på sig en av de finare klädnaderna hon hade köpt med Severus, den var mörkgrön med guldiga detaljer. Lilja hade på sig en stickad tröja som fick henne att se ut som en pumpa, katten skulle för ovanlighetens skull få följa med ner till middagen för att lugna Althea. Även om det troligen skulle sluta med att Lilja sprang upp och ner för Gryffindors bord, med en del elever hejande på henne medan andra skulle fly för sima liv. Paret var så redo de kunde bli för middagen och gick in i Stora saken en stund innan eleverna skulle dyka upp, det var vackert dekorerat i salen för att fira. Althea satte sig ner bredvid Minervas plats och viskade tröstande ord för sig själv och Lilja. Hon behövde inte vänta länge på resten av lärarstaben eller eleverna skulle dyka upp, snart var festen full gång.

Plötsligt slogs entrédörrarna till den stora salen upp och professor Quirrell kom springande mot lärarbordet medan han skrek. ”TROLL! TROLL I FÄNGELSEHÅLAN! Tänkte att ni ville veta” Sedan kollapsade han i en hög på golvet. Panik rådde och Dumbledore lugnade dem snabbt och skickade eleverna till sina uppehållsrum. Personalen skulle följa rektorn till fängelsehålan. ”Professor! Jag måste lämna Lilja i mitt rum, sen kommer jag ner!” Sa Althea, rektorn hade nickat och tog med sig alla andra lärare vad hon kunde se. Hon sprang så fort hon kunde med katten i sina armar, hon skyndade sig upp för trappen och slängde upp dörren till deras rum med en viftning på handen. Hon la ner Lilja snabbt och stängde dörren. Då hörde hon det, skrik.

Det var elever som skrek, Althea jobbade mot ljudet och tänkte att det troligen bara var någon som skämtade istället för att gå till sina uppehållsrum. Hon kom närmare och närmare källan, hon stannade utanför flickornas toalett och insåg att det inte alls var något skämt. Althea slängde upp dörren och tog in scenen framför sig. En elev satt under ett trasigt handfat och två andra stod bakom ett väldigt fult och väldigt fallande troll. En av eleverna stod precis bakom trollet som nu var påväg att slå i golvet. Utan att tänka slängde sig Althea fram mot pojken, hon höll honom nära sig så han inte skulle göra sig illa, de landade på det kalla golvet och sedan blev allt svart.

Minerva och Severus dök upp strax efter och båda stannade till i chock över scenen framför dem. Ron och Hermione satt hukade bredvid en mörkgrön hög på golvet, som till synes satt fast i trollet. ”Mister Weasley, Miss Granger; Var i Merlins namn tror ni att ni håller på med?!” Minerva var ursinnig. ”Professor, vi behöver Madame Pomfrey! Jag tror att de är riktigt skadade!” Skrek Hermione åt sina lärare och pekade på högen mellan henne och Ron. Severus och Minerva utbytte blickar innan den förre gick och den senare lyfte trollet från golvet. Severus kom tillbaka och de båda hukade sig vid högen på golvet, severus drog bort en bit av en mantel och Minerva drog hastigt efter andan. ”Mr Potter, är du okej?” Viskade Minerva, pojken nickade och fick hjälp upp på fötter. ”Är det där... Professor Elm? Är hon...?” Harry kunde inte avsluta frågan men väntade så tålmorigt han kunde på svar. ”Hon lever, men hennes högra ben är krossat...” Viskade Severus, hans röst visade mer känsla än eleverna någonsin hört. ”Minerva, få iväg eleverna till sina uppehållsrum, jag tar professor Elm och Mr. Potter till sjukflygeln” Sa Severus utan att titta på sin kollega.

McGonagall ledde snabbt ut två chockade elever ut från toaletten och lämnade en besvärad Harry stående bredvid sin mest hatade lärare. Snape uttalade en trollformel som gjorde att Professor Elm blrjade flyta i luften framför dem. ”Kom.” Sa Severus och lämnade rummet med Harry i hälarna. ”Jag mår bra Snape, jag behöver inte gå till Madame Pomfrey, jag lovar!” Harrys vädjan blev mött av tystnad. De kom fram till sjukhusflygeln och Madame Pomfrey skyndade sig att börja se över den nya professorns skador. ”Jag behöver se sp att du också mår bra Mr. Potter, du kan sitta på sängen medan jag jobbar på Professorn” Hon pekade på sängen bredvid Altheas, sedan drog hon för förhängena. Althea var medvetslös hela natten, det var inte fören de första solstrålarna kom upp som hon vaknade. Hon stirrade upp i det vita taket en stund, hon försökte komma ihåg vad som hände och varför hon inte var i sin kammare. Althea såg sig omkring och märkte att hon inte var ensam, den mörkklädde trolldrycksprofessorn satt och sov i en stol bredvid hennes säng.

Althea flyttade en kudde för att få lite mer stöd när hon satt upp, när hon tittade tillbaka på Severus såg hon att han vaknat. Men han sa ingenting utan såg med viss oro på henne. ”Hur är det med pojken?” Frågade hon med en raspig röst. ”Han mår bra, han sover i sängen här bredvid” Viskade Severus. ”Hur mår du?” Frågan skakade henne lite, hon undrade varför han brydde sig om henne över huvud taget. Hon försökte röra sina ben men lyckades bara röra ett av dem. ”Vi var tvungna att stabilisera det så att du inte rörde det när du sov” Sa Severus som om han läst hennes tankar.

”Då mår jag helt okej då, lite öm. När kan jag komma ut härifrån?” Frågade Althea och undvek hans blick. ”Ditt ben blev krossat av ett bergstroll, det måste läka helt. Men det är en annan sak vi måste reda ut innan du får gå..” Severus såg ut som om han hade ont. Innan Althea han fråga vad som behövde redas ut dök Madame Pomfreys huvud upp mellan förhängena. ”Åh du är vaken! Har du berättat för henne än?” Hon tittade på Severus med en viss sorg i sin blick, han skakade på huvudet till svar. ”Då lämnar jag det till dig, jag återkommer strax med lite frukost. Ni två ser alldeles för bleka ut!”
”Berätta vad?” Althea fruktade det värsta vid det här laget, att hon inte skulle gå igen eller aldrig mer kunde jobba igen. ”Ut med det bara, kommer jag kunna gå igen Severus?” Frågade hon med ögonen fulla av tårar. ”Ja du kommer kunna gå igen. Vi fick reda på att någon hade lagt en hel del gamour formler på dig och du ser inte riktigt ut som du gjorde igår så att säga...” Severus hann knappt avsluta meningen innan hennes händer flög till ansiktet. ”Hur ser jag ut? Har jag ett stort ärr eller något?” Hon hade läst om glamour trollformler, de användes för att ändra ens utseende så man passade det normativa i samhället. ”Nej, men ditt hår och dina ögon är i en annan färg...” Hon kände snabbt efter sitt hår som nu var uppsatt i en knut på huvudet, hon släppte snabbt ner det och stirrade på de nu röda lockarna. ”Hur ser mina ögon ut?” Frågade hon och stirrade in i Severus. När han tittade in i hennes ögon kände han sig som hemma, han skakade bort tanken innan han svarade. ”De är gröna, nästan som smaragder...”

Althea satt tyst en stund och stängde ögonen medan hon tänkte, det var som en blixt från klar himmel när hon öppnade munnen och sa: ”Jag kommer ihåg någonting!” Severus såg frågande ut men sa ingenting. ”Jag kommer ihåg någonting som hände innan olyckan, jag minns hur han såg ut. Han som fick mig att glömma!” Han stirrade på henne i chock, hon visste vem som raderat hennes minne. Men betydde detta att hon kunde få tillbaka sitt minne? ”Åh, Lily Sa Severus i en utandning. ”Kallade du mig Lily igen?” sa Althea med ett litet leende, hon såg en strimma av rött sprida sig på hans kinder. Han hade inte menat att säga det så hon hörde. Han kände sig lättad när Madame Pomfrey tittade in med frukosten. Både Severus och Poppy försökte övertala Althea att det kanske var bättre för hennes säkerhet att hon tog på sig den förklädnad hon haft, dock var det lättare sagt än gjort då Althea inte alls höll med. ”Snälla, håret kan ni göra vad ni vill med. Men låt mig få behålla ögonfärgen så jag slipper se sjuk ut!” Hon satt i sjukhussängen med en spegel och beundrade de färglada irisarna hon nu hade. Hon hade alltid känt att den grå färgen var fel och hon ville absolut inte återgå till den igen.

”Om du är intresserad i att leva säkert skulle jag föreslå att du döljer allt.” Althea tittade bort från spegeln och fokuserade på Severus mörka ögon, de bönade henne om att gå med på hans förslag. ”Vi kan säga att det var en ögonsjukdom, eller att jag skaffat linser om någon undrar. Jan vill bara had dem som de är...” Severus axlar säckade ihop lite, han visste att hon inte skulle ge sig. Även om hon inte mindes det, var hon fortfarande samma person inuti. Poppy kikade in ännu en gång efter att ha gått sin rond. ”Har ni kommit fram till ett beslut ännu? Mr. Potter håller på att vakna och jag tror han kommer vilja se att Ms. Elm överlevde natten.” Sa hon och tittade på de båda i tur och ordning. ”Använd glamouren, men låt mina ögon vara som de är. Du kan säkerligen komma på en bra anledning till deras plötsliga skifte i färg?” Sa Althea, Madame Pomfrey höjde på ögonbrynen men nickade sedan till svar innan hon plockade fram sin trollstav och förvanlade de röda lockarna tillbaka till brunt.

”Jag tror att Mister Potter är ganska ivrig på att se dig” Avslutade hon medan hon stoppade undan sin trollstav och drog upp förhängena. Althea tittade bakom Severus och såg ett rufsigt huvud komma närmare sängen. ”Professor, du lever!” Sa pojken med ett stort leende på sitt ansikte. ”Jag hoppas det Mister Potter. Hur mår du?” Harry såg på henne förvånat, han kunde inte förstå hur hon kunde oroa sig för honom när hon var den som var bandagerad. ”Jag mår bra Professor. Du behövde inte ha gjort det du gjorde igår, du kunde...” Hans röst dog ut, han ville inte ens säga vad som kunde ha hänt. ”Harry, titta på mig” Sa Althea, och Harrys ögon gick från hans skor till hans Professor. ”Om jag inte hade gjort det, kunde du ha skadat dig. Det här kommer all läka. Om jag var tvungen att göra det igen, skulle jag utan att tveka så skyll inte på dig själv” Harrys ögon var som fastlåsta i Altheas, han såg att de ändrats men ville inte säga någonting om det. Han var rörd över hur hon pratat till honom och hur hon faktiskt räddat hans liv. Harry blev upphämtad någon timme senare av Ron och Hermione, han fick försäkra dem mer än en gång att alla var helt okej efter natten som var.


------------------------------------------------------
Tvillingen Tack! Ska försöka översätta nästa ikväll

bra

Kapitel 13 – Att hitta hem

Söndag den 3 November, 1991.

Althea var fortfarande sängbunden i sjukhusvingen, både Severus och Minerva hade kommit förbi ganska ofta för att hälsa på henne. Hon var riktigt trött på att behöva spendera så mycket tid liggandes i sängen att när Albus hade kommit förni dagen därpå, försökte hon hoppa ur den för att gå. Detta resulterade i att hon hamnade i en hög på golvet. Albus hade kommit för att informera Althea om att de redan anlitat en vikarie för hennes lektioner de kommande veckorna, ligamenten i Altheas fot var fortfarande tillräckligt dåliga för att hon inte fick göra som hon ville. Vikarien skulle komma förbi sjukhusflygeln för att bli uppdaterad på veckans kommande lektioner och uppgifter, med funderingar om vem som skulle komma förbi härnäst somnade hon ifrån verkligheten. Hon vaknade av ett skrik. Men det var inte ett av smärta utan av lycka. Althea tittade mot dörren oh såg sin systerson komma springande så fort hans små ben kunde bära honom, hon lyste upp när ögonen hade landat på honom och hon sträckte ut armarna för att ge honom en kram.

Jamie sprang med utsträckta armar och fångades upp av Althea med mindre svårigheter, Althea tittade mot dörren och såg att McGonagall kom ingående med Jordan, hennes syster. Hon placerade Jamie i sitt knä och fick en stor puss på kinden av sin systerson. ”Vad gör ni här?” Frågade hon Jordan med ett leende på läpparna. ”Professor Dumbledore ugglade mig om din olycka. Ett troll, seriöst?” Jordan tittade roat på Althea. ”Jag kunde inte låta en elev skadas, det vet du Jordan.” Hon kramade om Jamie lite hårdare. ”Nej jag vet, men i alla fall. Jag är här för dina lektionsplaneringar, jag kommer ta över tills du kan stå upp igen” Sa Jordan snabbt och njöt av Altheas chockade ansikte. ”Är DU min vikarie? Men Jamie då? Och ditt jobb hemma? Hur kommer det funka utan... Du vet?” Sa Althea i chock och Minerva valde att lägga sig i.

”Kära Althea, allt är redan ordnat.” Sa hon medan hon tittade på Althea med en viss sorg i blicken. ”Jag och Albus kommer att ta hand om Jamie medan Jordan undervisar” En blixt av smärta gick igenom henne när hon sa pojkens namn, det var samma smeknamn som en av hennes gamla studenter haft, en som tyvärr inte var med dem längre. ”Men vad händer med ditt jobb och lägenhet?” Frågade Althea, uppenbart förvirrad av situationen. ”Jag skulle komma till det, när vi var ensamma” Sa Jordan och tittade menande på Jamie som satt och bubblade på i Altheas knä. ”Jamie, du måste gå med Minerva en stund medan jag pratar med moster.” Pojken såg på sin mor och nickade, Althea hjälpte honom ner och Jamie tog tag i Minervas hand och sa. ”Kom nana, lek” Sedan gick de mot förrarna på sjukhusflygeln, Jordan och Althea tittade på varandra och sedan på den snart tvååriga pojken som ekorterade ut Minerva.

”Okej vi är ensamma, ut med det.” Sa Althea och vände sig mot sin syster som hade satt sig i stolen bredvid sängen. ”Det är både om jobbet och lägenheten faktiskt... Jag har tänkt mycket på senaste och beslutat att flytta.” Jordan tittade på Althea för en reaktion, men ingen kom. ”Jag har bestämt mig för att flytta till Yorkshire, det finns åtminstone en handfull trollkarlar och häxor där. Jag har redan fått ett jobberbjudande, jag börjar i början på nästa år.” Althea stirrade på henne med förvåning, Jordan tittade tillbaka på henne och kisade lite mot Althea. ”Vad har du gjort med dina ögon?” Frågade hon i ett försök att byta samtalsämne. ”Dom är gröna nu. Vad för sorts jobberbjudande och varför just Yorkshire?” Althea satte händerna i sidorna och såg irriterad ut. ”Jag ville ha det närmare till dig, jag har ingen familj i Sverige det vet du. Mister Lupin föreslog erbjudandet om att jobba på en mugglarförskola, Jamie kan nog gå där när han är gammal nog. Plus! Om jag flyttar till Yorkshire har du någonstans att ta vägen på loven!”

Althea såg skeptisk ut men nickade och andades ut djupt. ” Du har nog rätt, men jag måste spendera julen här dock” Sa hon och tittade på sina händer, hon behövde planera inför nästa termin och hade inte börjat ännu. ”Inga problem, jag hade räknat med det. Jag pratade med Mr Dumbledore innan jag kom ner hit, Jamie och jag kommer stanna på slottet tills vi måste flytta.” Hon gav Althea ett litet leende innan hon började prata om hur hon skulle undervisa i hennes ställe.

**** 

Tisdag 3 December, 1991

Althea vaknade av att en liten arm fick kontakt med hennes ansikte, hon muttrade lite och öppnade ögonen. Hon hade fått lämnat sjukhusflygeln två veckor tidigare men fick fortfarande inte stödja på benet. Jordan och Jamie hade flyttat in i hennes lite förändrade rum, men alla tre delade ändå säng. Jamie hade vägrat att använda sin egen säng och kom på ett eller annat sätt alltid upp i Altheas säng innan morgonen. Jordan gick upp mycket tidigare än Jamie och Althea, så deras kammare var lugn och tyst. Albus eller Minerva skulle komma och hämta upp Jamie snart tänkte Althea, hon var inte det bästa sällskapet för en energisk tvååring när hon gick med kryckor.

Jordan tittade in genom dörren, hennes hår hängande på ena sidan av hennes huvud. ”Jag går nu men du blir inte ensam länge, så det är nog bäst att du tar och klär på dig” Sa hon och gav henne ett fräckt leende innan hon försvann. Althea hörde kammardörren slå igen och hon använde en lat accio för att få sina kläder att komma till henne istället. Hon tog försiktigt på sig ett par löst sittande byxor och skulle precis ta på sig en blus när hon hörde dörren öppnas igen. ”Vi är i sovrummet!” Sa hon högt nog att höras in i det andra rummet, medan hon började knäppa blusen. Hon hörde ett rassel av tyg och tittade upp, hon kände hur hennes ansikte lyste rött och hon fumlade med de sista knapparna medan hon undvek ögonkontakt med personen i dörrposten. Severus sa ingenting, han var irriterad på Minerva och Albus som skickat honom att hjälpa Althea med hennes systerson för dagen. Han hade bara en lektion för dagen och den låg efter lunch, han plockade upp barnet så Althea inte skulle se den röda färgen som sakta kröp sig upp på hans kinder. ”Vi är i vardagsrummet” Mumlade han och gick ut ur rummet medan han lockade till sig kläder till barnet.

Althea återfick kontrollen över sina fingrar och knäppte den sista knappen innan hon tog tag i kryckorna och tog sig mot vardagsrummet. När hon kom ut ur sovrummet stannade hon i chock, Severus Snape satt på hennes soffa och försökte få i Jamie sin frukost. Det gick bra för honom också, Jamie var redan påklädd och åt utan ett ord. Jamie pekade på Severus medan han tittade på Althea. ”Näll, motte” Hon nickade och log åt sin systerson, en kopp kaffe tryckter i hennes hand av Severus som såg väldigt irriterad ut. ”Du behöver inte se så sur ut, han tycker ju bara att du är snäll, tack för kaffet förresten” Sa hon och tog ännu en klunk. ”Vad kallas DEN?” Frågade Severus, tydligt obekväm. ”DEN är min systerson och heter Jamie” Severus tappade glaset han höll i och Althea stirrade på honom konstigt.

”Är det något som är fel Sev? Var det något jag sa?” Hennes ord fick honom att återkomma till nuet. ”Det är okej.” Sa han och städade upp med en lätt sväng med trollstaven. ”okej, om du är säker så... Är det okej att jag tar mig till mitt kontor för att planera en f-ö-d-e-l-s-e-d-a-g? Jamie blir ju två om två dagar förstår du, men om du vill kan jag sitta här och planera.”

”Snälla, stanna” Sa Severus och fortsatte att mata Jamie.

****

Terminsproven hade kommit och gått och livet på Hogwarts skola för häxkonst och trolldom var lugnare än nådonsin. Jordans hjälp med lektionerna hade gjort det möjligt för eleverna att klara minst ett över förväntan. Jamies födelsedag hade varit rolig för alla, även Severus hade varit med till viss del. Remus hade också kommit förbi men såg ganska sjuk ut, så Jordan och Althea var ganska lättade när han väl gick. Jul passerade utan några större incidenter, förutom julafton. Lilja hade löpt amok under julmiddagen och det slutade med att hon badade i ris alá Maltan. Förutom det hade allt gått som förväntat. Jamie hade fattat tycke för Hogwarts och var rätt grinig när de den 30 December skulle flytta ut. Livet på Hogwarts var bra, inga fler troll och inget mer krossande av ben, inte Altheas i alla fall. Harry och hans vänner å andra sidan hade inte haft ett lika lugnt år som professorn i Mugglarstudier, de var ute på ett uppdrag. De skulle ta De vises sten innan Snape fick chansen. Althea var såklart informerad om stenens plats och beredd på att göra vad som helst för dess säkerhet.

**** 

Den andra terminen passerade snabbt och eleverna som läste Mugglarstudier hade redan lagt sina sista prov, så Althea hade en lugn eftermiddag med rättning. Det var tills Minerva slängde upp dörren till hennes kontor, där hon oh Lilja höll till. ”Minerva! Vad har hänt?” Förvandlingsprofessorn såg orolig och sliten ut. ”Jag hade just ett väldigt intressant samtal med herrarna Weasley, Potter och Miss Granger” Althea höjde på ögonbrynen så högt att de nästan gömde sig i håret. ”Så intressant att du var tvungen att springa in och berätta om det för mig?” Hon såg skeptisk ut och la ner fjäderpennan hon hållt i. ”Som du vet är Albus bortrest och åkte in till London imorse” Minerva satte sig i stolen mitt emot Althea. ”Jag vill att du går upp till tredje våningen och ser så allt står rätt till. Skicka din patronus om något ser fel ut, men gå inte ner själv” Althea nickade och föste in Lilja i deras kammare. ”Om någonting ser fel ut” Sa hon och lämnade Minerva kvar i stolen på sitt kontor.

När hon kom fram märkte hon att dörren stod på glänt, hon skickade snabbt iväg en patronus och såg hur hinden sprang ut i korridoren. Althea kikade in igenom springan på dörren, hon såg en harpa i rummet och en sömnig trehövdad hund. Hon kopplade snabbt ihop vad hon behövde göra och sköt iväg en trollformel mot harpan, som började spela och hunden föll åter igen i djup sömn. Hon skyndade sig in och hoppade ner genom falluckan, skyndandes mot stenen.När hon kom in i kammaren Minerva fått äran att skapa mötter son av två elever hon kände väl igen. ”Miss Granger, Mister Weasley vad gör ni här nere?!” Hon skyndade sig fram till dem för att se över eventuella skador. ”Professor! Snape försöker ta De vises sten, Harry är redan i den sista kammaren för att stoppa honom!” Althea tittade på Ron och Hermione, varav den förste ännu var medvetslös. ”Stanna här, jag skikar hit Madame Pomfrey. Vad du än gör, följ INTE efter mig. Förstår du det Ms Granger?” Hermione nickade och Althea skickade ett meddelande till Poppy innan hon gick djupare in i slottet.

Hon höll andan medan hon passerade elden som ledde in till den sista kammaren, utan att veta vad som väntade på andra sidan. Hon såg ett stort moln resa sig från askan och åka rakt genom Harry som stod oskyddad, hon rusade mot pojken så fort hennes ben bar henne. Hon fångade honom precis innan han skulle slagit i golver, hon kunde inte känna någon puls och fruktade det värsta. Althea började gråta, tårarna föll fritt ner för kinderna och ner på pojken i hennes armar, men hon släppte inte taget. Inte ens när hon kände en närvaro i rummet, hon såg sig om och hennes tårfyllda ögon mötte rektorns blåa. ”Förlåt, jag tror inte jag hann i tid” Albus såg på henne och gav henne ett litet leende. ”Pojken kommer överleva, jag föreslår att vi tar oss till sjukhusflygeln” Albus tog tag i Altheas axlat och bara någon sekund senare var de i skulhusflygeln.

Det visade sig att unge herr Potter återhämtade sig snabbt efter incedenten med Professor Quirrell i kammaren. På den sista festmiddagen var Althea glad att se honom med sina vänner, som om ingenting hade hänt. Althea tittade mot Professor Snape som såg utsvulten ut, hon la sin hand på hans och log lite åt honom. Severus såg chockad ut men sa ingenting. Efter ett år på Hogwarts kände Althea att hon äntligen hittat hem.