Mutants stick together (Prs)

" Själv har jag inga syskon utan är ensanbarn i min familj dog nästan när jag var liten mina föräldrar vill inte att det ska hända igen " sa Jonathan och suckade. Hans stora dröm var att få ett syskon men föräldrarna ville inte höra honom be om något sånt.

"själv så önskar jag att mamma kunnat stanna hos mig & pappa. Men tydligen när hon fick reda på att jag var en mutant så stack hon bara" sa Filip lågt.

" Hm de på sjukhuset dödade mig nästan då de så vad jag var föräldrarna han ta mig och fly till sverige där jag har vuxit upp " sa Jonathan. Han började tänka på den tiden i USA då man dödade alla barn som föddes som mutanter.
" Jag hoppas vi alla är säkra här och att ingen vill skada oss här " sa Jonathan och såg ut genom fönstret.

"världen är en grym plats. Tro mig det kommer finnas folk som kommer att vilja döda oss eller misshandla oss" sa Filip & satte sig ner i sin säng för stunden.

Martino gick & knackade på Jonathan's & Filip's dörr.

" Hoppas ingen vill göra det för stunden " sa Jonathan och suckade han gick sen och öppnade dörren och såg på Martino.

"Hej det var ett tag sen. uhm jag tänkte att vi skulle kunna samlas igen då det var så länge sen" sa Martino & log lite grann.

" Ja vore en bra idé vi samlar gruppen och träffas igen " sa Jonathan och log han hade saknat gruppen under sommaren mycket. Han hade inge andra vänner hemma i Stockholm vilket var synd.

" vi ska mötas utanför skolan" sa Martino & gick iväg för att hämta de andra.

Jonathan log han såg sen på Filip
" om du vill kan du följa med " sa Jonathan

Neji satt fortfarande och pratade med sin mamma det gjorde ont i honom då han fick reda på hur hon mådde.

Filip skakade på huvudet.
" jag stannar nog hellre på rumet" sa Filip lågt.

Martino samlade alla. Han skulle nu bara prata med Neji.
Martino knackade på dörren