Hon den där Lacey

Kapitel 3

Jag sitter tyst. Dementor vem har sagt det förut? Jo den där ministeriemannen som var i Frankrike hemma hos oss. Han sa något om ”tusentals Dementorer och han lyckades fly ändå.” Då fattade jag inte men nu.
”Du började skaka helt hysteriskt, vi trodde du hade utsatts för någonting eller något och den där… saken kom närmre dig och sedan frammanade mannen som satt där ljus ur sin trollstav och jaa, sedan vet du ju själv”, förklarar Ron snabbt.

Resten utav resan stirrar jag på en fläck framför mig och tänker. Sirius Black kanske vet… Han kanske är på väg hit just nu…

Tåget saktar äntligen in och jag kan se ett stort slott lysa upp marken framför mig och en stor svart sjö. Jag tar min koffert och börjar halvt släpa och halvt bära ut den från tåget. Jag får många blickar av folk, men det är ju inte så konstigt, jag måste vara den första som börjar här mitt i en termin. Harry, Ron och Hermione kommer ner bakom mig. De er när de hör en röst vråla:
”Första års elever! Första års elever hitåt!”
”Hej Hagrid!” Ropar Harry och får en vinkning tillbaks av en hand stor som en bricka. Ron, Harry och Hermione börjar följa strömmen av elever och jag går efter dom. De värkar helt vana vid vagnarna som står där helt tomma.
”Du kan sitta här med oss”, säger Hermione och pekar på platsen bredvid sig. Jag nickar tyst och sätter mig bredvid henne.

Vagnarna rullar stadigt upp mot slottet och ingen bryr sig om att vagnarna dras utav sig själva. Ron och Harry diskuterar Qudditch och Hermione suckar något som låter som ”Killar”. Vi kommer närmare slottet och tillslut kan vi hoppa av vagnen för att gå in mot slottet.

Vi kommer in i en stor hall med marmortrappor på sidorna.
”Miss Cotherby!” Ropar en röst och jag snor runt.
”Miss Cotherby vill ni vara så vänlig att följa mig”, säger en man med långt silverskägg och likadant hår. Jag nickar stumt och följer efter mannen genom en stor matsal med fyra bord och ett honnörsbord.

Mannen leder in mig i ett litet rum bakom matsalen och ber mig att sätta slå mig ner på en enkel pall. Jag sätter mig nervöst ner.
”jag heter Professor Dumbledore och är rektor här. Jag förstår att resan hit var aningen… speciell med den där Dementorn och allt”, säger han sakligt.
Jag nickar och hör ljudet av hundratals elever som sätter sig ner i salen.
”Jag förstår att ni måste vara mycket nervös. Om det är något finns jag och den personen som är ledare för de elevhemmet du hamnar i. Nu, miss Cotherby ska du sorteras in med hjälp utav sorterings hatten”, säger han.
Professor Dumbledore höjer sin stav och viftar med den. En mycket gammal, mycket sliten hatt svävar in och landar i professorns hand. Han för den med all försiktigt het fram till mig och låter den falla ner över huvudet på mig.

”Ah, jag ser oror och rädsla, men jag ser även mycket mod och godhet. Jag antar att du borde hamna i Hufflepuff för din godhet men modet är så stort jag det är nog bäst så”, viskar en tunn röst i mitt öra.
”DET BLIR GRYFFINDOR”, säger hatten högt.
”Nå, gå och sätt dig, jag hörde av professor Lupin att du träffade Harry Potter och hans vänner på tåget, ja det är vid samma bord”, säger han enkelt och börjar gå ut genom rummet.

Jättebra!

Bra!!

Bra!

Kapitel 4

Jag ser ett par ansikten vändas mot mig när jag banar ner för Gryffindorbordet och sjunker ner på en ledig plats. Jag ser Ron men inte Harry eller Hermione.
”Välkomna till ett nytt år på Hogwarts!” Ropar Sumbledore och får allt prat att tystna.
”Som ni vet har Sirius Black rymt från Azkaban, för skolans säkerhet kommer det att stå dementorer runt alla ingångar”, säger han.
Pratet stiger igen. Jag ryser. Dementorer runt skolan.
”Jag varnar er, dementorerna kan upptäcka er även med osynlighetsmantlar”, säger han och kastar en blick på alla borden.
”För ett år sedan öppnades hemligheternas kammare här. För andra gången… En elev omkom… Jag kommer nu att hålla ett minnestal och en tyst minut för Ginevra Weasley”, säger han.
Jag tittar på Ron han har tårar i ögonen och blinkar hela tiden.
”Hon fick Lord Voldemorts gamla dagbok, hon skrev i den och berättade om sig själv och om sitt liv, vad hon tyckte vad hon tyckte var rätt och vad hon tyckte var fel. Hon öppnade sig för lord Voldemort, utan att veta att det var han. Hon fördes ned till kammaren då M.r Harry Potter och M.r Ronald Weasley. Hon led av djup ångest och dog där av… Nu har vi en tyst minut för Ginevra Weasley”
Jag tittar på Ron han fäller tysta tårar, hans syster…
Efter en jobbig minut öppnar Professor Dumbkedore munnen igen
”Men nu, sorteringen!” Säger han glatt.
En mager häxa med stramnackknut glider fram och lägger ner sorteringshatten på en pall.
”Adams Leo”, ropar hon och en pojke med blont hår går nervöst fram och sätter sig på pallen.
Häxan låter hatten falla ner över öronen på honom och hatten tänker efter en stund innan den ropar ”Hufflepuff!”
Pojken glider ner och snubblar fram till Hufflepuffs bordet som välkomnar honom med aplåder. Sorteringen fortsätter och till slut kommer den sista fram (Evangeline Yorwyck.)
Harry och Hermione dyker upp och sätter sig ner vid bordet. Hermione sätter sig mittemot mig.
”Så du hamnade i Gryffindor!” Säger hon glatt.
Jag nyckar och ler snett.
De tomma silverfaten framför oss fylls av mat och jag ser hur Ron börjar dra åt sig av allt.
”Ron! Vilken gris du är!” Säger Hermione äcklat.
”Psst, Potter!”, säger en röst bakom mig. Jag vänder mig om och ser killen som Ron kallat Malfoy.
”Vad?” Frågar Harry irriterat.
”Är det sant som dom säger. Svimmade du verkligen?” Frågar han och hånler.
”Håll klaffen Malfoy”, säger Ron argt.
Jag återvänder till min tallrik och tittar på Harry. Han rodnar av ilska vilket jag kan förstå.
När tallrikarna är tomma försvinner all mat men det dyker upp efterrätt av alla slag. Jag tar en bit glasstårta och äter sakta. Det smakar Frankrike konstigt nog.
När tallrikarna åter är tomma blir det ett väldigt liv när alla bänkar dras ut och eleverna börjar strömma.
”Det här är den snabbaste vägen till sovsalarna och uppehållsrummet”, säger Hermione och börjar gå upp för en utav marmortrapporna. Jag följer efter och hör Harry säga något som låter som.
”Under nästa match mot Slytherin kommer Malfoy trilla av sin kvast”
Jag ser spöken sväva in och ut genom väggarna och tavlorna rör på sig och går in i varandras ramar.
Plötsligt glider mitt ena ben ner mellan två trappsteg. Jag försöker dra ut det men det funkar inte. Benet glider längre in.
”Åh, jag glömde att varna dig, det finns trappsteg som bara låtsats vara det”, säger Hermione och hjälper mig loss.
”Du glömde väggarna som leker dörrar och dörrar som leker väggar”, säger Ron och hoppar smidigt över trappsteget. Jag ler snett och fortsätter att gå. Vi kommer högre och högre upp tills att vi kommer fram till ett porträtt av en fetlagd kvinna som tittar ut över Gryfindoreleverna.
”Flammande fackla”, säger Hermione och porträttet svänger upp. Jag kryper in efter Hermione och kommer till ett stort cirkelformat rum med röda möbler.
”Det här är uppehållsrummet”, säger hon.
Jag nickar.
”God natt”, säger Hermione till Ron och Harry.
”God natt”, säger jag snabbt och skyndar efter Hermione upp för en smal trappa som leder upp till ett rum som det står.
TREDJEÅRSELEVER på. Hermione öppnar dörren och går in.
Det är ett fyrkantigt rum med sex stycken himmelsängar i. Hon presenterar mig för dom andra tjejrna och pekar på sängen som är min närmast fönstret. Jag ser att min koffert står i fotändan av sängen. Jag drar av mig min klädnad och byter om till pyjamas innan jag glider ner i sängen och lutar mig mot kuddarna.

Bra!!

Ja hon dog Harrys andra år (hennes första)

JÄTTEBRA!
Men i början hade du skrivit Sumbledore x)

Bra!

Kapitel 5

Jag tycker inte om att sova eftersom att man drömmer, men efter en sådan dag som i dag, måste jag. Jag somnar och drömmer.
En dementor, den böjer sig ner över Harry, han skriker och fäktar med armarna.
”Låt honom vara!” Skriker jag.
Men dementorn drar ett rosslande andetag och jag ser någonting sväva ur Harrys mun.
”Nej!” Skriker jag och kastar mig framåt mot Harry men jag slår i marken.

Jag säter mig upp och tittar mig omkring, ingen dementor ingen Harry bara flickornas sovsal. Jag drar efter andan när jag ser Hermione.
”Vad drömde du?” Frågar hon oroligt.
”Dementor”, mumlar jag.
”Åh, okej du skrek ´nej´ så jag undrade bara”, säger hon och lägger sig ner i sin säng igen.
Jag nickar och sjunker ner mot kuddarna men somnar inte. Det går bara inte.
Jag stirrar på väckarklockan, kvart över ett. Som om jag skulle kunna vänta, jag reser mig upp och drar på mig min morgonrock över pyjamasen och smyger ner för trappan till uppehållsrummet.
Jag sjunker ner i en fåtölj nära brasan som bara gnistrar svagt, jag stirrar in i elden tills jag hör fotsteg, jag flyger upp ur fåtöljen och tankarna på Sirius Black flyger genom huvudet på mig. Men det är inte Sirius, det är Harry.
”Hej”, mumlar jag.
”Hej, öh, vad gör du uppe nu?” Frågar han och kommer ner för trappan från pojkarnas sovsal.
”Jag… mardröm… men du då?” Frågar jag och känner hur jag rodnar.
”Jag… det… äsch, jag kunde inte sova”, säger han och sjunker ner i en fåtölj bredvid den jag nyss satt ned sjunken i. Jag nickar och sätter mig i den andra fåtöljen.
”Imorgon börjar skolan”, säger han och suckar.
Jag nickar.
Jag stirrar tyst in i elden och ser att Harry också stirrar in i den.
”Vet du vilka special ämnen du har valt?” Frågar Harry, mest för att bryta tystnaden.
”Skötsel och vård av magiska djur och Talmagi, du då?” Säger jag och fäster en slinga bakom örat.
”Skötsel och vård av magiska djur och spådomskonst”, säger Harry och pillar på en flik av tyg som har lossnat från fåtöljen.
Jag nickar tyst och tittar in i elden igen.

Vi sitter sådär tills de första eleverna kommer ner för trappan. Vi pratar lite men är för det mesta tysta. När de första eleverna kommer ner för trapporna glider jag upp till flickornas sovsal och drar på mig en klädnad lagom tills att Hermione vaknar. Jag väntar på henne och tar nervöst min skolväska medans hon fumlar ner något innanför klädnaden som ser ut som ett halsband. Vi går ner för trappan och möter Harry och Ron. Vi går ner till stora salen och sätter oss vid Gryffindor bordet.