Privat mellan Ripadal och Fairy Tale

Seto suckade skakade på huvudet och satte sig ner vid bordet och Atemu satte sig ner på sin stol mitt emot och såg på Shada som nickade och reste sig upp och sa.
- Hej, du....ska vi behöva sitta här länge och vänta eller?
Hörde du inte dina instruktioner nyss, du är här för att servera oss, inte stå med näsan i vädret som en viktig person.

Amari såg skamset ner på marken och började servera dem tyst. Hon letade med ögonen och mötte en annan slav som såg ut att hålla andan. Hon rynkade på pannan men fortsatte ändå att servera tyst

Atemu suckade och såg framåt med armarna i kors och fick sin mat rätt snabbt och var glad för det och de började äta så fort de fått sin mat och Shimon som satt vid Atemus sida gav honom dagens chema och Atemu skakade på huvudet och sa,
- Ta hand om brottslingar och ha ett tråkigt möte på samma dag.
Nåväl.
Något annat?

Shimon skakade på huvudet och Atemu såg upp och såg mot den slaven som var mycket vacker.
Varför hon var slav visste han inte, han hade då aldrig tagit henne som slav om han varit trontjänare.

Amari mötte pharaons ögon, men tittade sedan snabbt bort igen. Hon fortsatte lägga fram mat på bordet i tystnad, nervös att hon skulle göra fel framför pharaon. Varför valdes hon ens för att servera honom? Det var hennes första vecka som sådan slav där, och redan fick hon göra det där?

Atemu frågade tyst Shimon vem flickan var och Shimon viskade i hans öra att hon var ny att hon bara varit här i 1 vecka.
Atemu skakade lätt på huvudet och drack vattnet som sattes framför honom och tog sedan en tugg av maten som han fortfarande inte ätit upp och samtidigt som han svalde råkade han hicka och just då fastnade biten av maten i hans hals och bödjde sig fram och grep sig om halsen

Amari tittade skräckslaget på Pharaon som höll på att kvävas. Ingen verkade vilja göra något, de var för panikslagna antog hon. Men även fast hon var rädd, tänkte hon klart. Hon skyndade sig fram till honom och tryckte med sina fingrar på hans bröstkorg, vilket fick matbiten att flyga ur hans mun och tillbaka på tallriken. Hon visste att detta var riskabelt, men pharaons liv var viktigare än Amaris. Det visste hon mycket väl. Hon misstänkte att hon låg risigt till, men hon brydde sig inte längre

Atemu var chockad av det som just hade hänt, han såg på slaven men märkte att hans trontjänare, var rätt sura, inte Isis hon verkade faktiskt lättad, Shimon verkade varken sur eller lättad utan bara stod där och väntade på vad Atemus order skulle vara.
Atemu visste att hans far aldrig hade visat någon tacksamhet för att en slav skulle göra något.
Men det betydde inte att han inte kunde göra något.
Han såg mot sin midja där han alltid hade lite slantar och tog upp några stycken och visste att det skulle vara värt något i alla fall.
Han ställde sig upp och såg mot henne och sträckte försiktigt fram handen med mynten och sa.
- Här....ta de här som tack, det är inte mycket, men det borde räcka till nåt i alla fall.

Amari såg på honom skräckslaget. Hon visste inte om hon faktiskt fick ta emot saker, det fick hon inte förut iallafall.
Hon ryggade tillbaka, skakandes på huvudet. Amari visste att hon inte fick tala, så hon tog några steg tillbaka. Hon visste att hon inte fick ha några ägodelar alls.

Atemu suckade och sa.
- Skyll dig själv då, här visar man lite tacksamhet och du tar inte ens emot det.
Och du får tala, det är ingen som sagt att ni inte får det, det är jag som bestämmer reglerna här och visa lite respekt.

Han satte sig ner och fortsatte äta sin mat och och Akunadin ville strypa henne det såg Atemu men han skakade på huvudet bestämt åt honom och Akunadin muttrade något sammanhängande.

Vad skulle Amari göra med pengarna? Hon hade ingen som helst familj kvar och gå ut från palatset fick hon inte.
Amari stod där och tittade ner på sina fötter. Hon talade aldrig om en fråga inte hade ställts.
Amari skämdes, hon visste att hon förmodligen skulle bli halshuggen innan solen gick ner..