Dör för dig - A Wolfstar Story

Kapitel 1: Remus
Jag satt i min säng med ryggen mot väggen. Rummet var litet men det fanns ändå rätt mycket i. Det fanns en vanlig blå säng, ett litet skrivbord med massa pergamentrullar och fjäderpennor, det fanns en bokhylla med massor av olika böcker och vid fönstret stod en bur med en elegant snövit uggla i. Böckerna i bohyllan var mycket blandat; Mugglarböcker från min mamma, trollkarlsböcker från min pappa och läroböcker till skolan. Väggarna och golvet var av trä. Resten av huset var också rätt litet. Ett kök som såg ut att ligga i vardagrummet, badrummet låg mellan mitt och mina föräldrars sovrum.
Jag bläddrade sida i boken och suckade. Snart skulle skolan börja igen. Åter Skulle jag till Hogwats. Jag hade inte fattat det än, inte fattat hur Dumbledore kunde ha mig på Hogwarts även om jag var varulv. Det var så, mitt liv var inte normalt. Jag var halvblod, min pappa var trollkarl och min mamma mugglare (icke-magiskt folk). Min familj var fattig på grund av mig. Jag är en varulv som vart biten vd femårs åldern. Den grymaste varulven vid namn Fenir Gråygg hade kommit in till mig när jag var fem och bet mig, gjorde mig till en varulv. Min pappa var nära att förlora jobbet men han behöll det. Jag hade alltid sedan dess förvandlats till en varulv varje fullmåne och inte hat någon minsta gnista om att komma in på Hogwrats. Men Dippet hade gått av som rektor och Dumbeldore tog över, han hade lät mig komma in. Varje gång fullmånen skulle inträffa så gick jag med föreståndaren till sjukhusflygeln ner till piskade pillträdet, jag behövde bara tycka på en knöl för att få den att stanna upp ett tag. Jag hann smyga ner till spökande stugan där jag förvandlades och så gick det om på samma sätt varje fullmåne i fem år. I början av andra året hade mina vänner, James Potter, Sirius Black och Peter Pettigrew tagit reda på min hemlighet jag inte fick säga till någon. Men dem hatade inte mig dem gjorde det hela bättre. I femte året vart dem animagusar och var med mig varje fullmåne. James var en kronhjort och vart kallad Tagghorn, Sirius vart en svart hund och vart kallad Tramptass, Peter vart en råtta och vart kallad Slingersvans och jag om varulv vart kallad Måntand. James och Sirius var stora nog att hålla en varulv i schack, Peter var liten nog att krypa igenom grenarna och trycka på knölen. Sedan rymde vi från Spökande stugan, vi upptäckte gångar och ställen ingen annan upptäckt. Vi bildade Marodörkartan, en magisk karta som visade hela Hogwarts. Den visade även hur alla gick och var med små namnskyltar i bläck. Så var det, vi alla fyra skulle aldrig splittras, vi skulle hålla ihop. Det löftet höll vi.
Min uggla Helk hoade uppgivet. Helk var en förkortning för Hängiven Elegant Lat Klumpig. För att ugglan var lat och klumpig åkte alltid in i saker, Uppträde alltid elegant i buren men var samtidigt väldigt hängiven. Jag gick mot buren och öppnade ör att klappa honom. Han var len och hoade glatt och mjuk när jag smekte honom över ryggen.
”Du har tur du”, mumlade jag till Helk. ”Latar dig, men du måste göra mig en sista tjänst”, sa jag. Snabbt gick jag till skrivbordet för att skriva några meningar till Peter. När jag om tillbaka fäste jag den vid ena benet. Helk flög iväg och såg siluetten av honom bli mindre och mindre tills det bara var en liten prick kvar. När den var helt osynlig så satte jag mig på sängen igen, fast med en ny bok, Prinsens Hämnd.
***
”REMUS DET ÄR MAT NU!” Ropade min mamma onödigt högt. Jag suckade och gick ut ur rummet. Min pappa hade redan satt sig, han hade bruna ögon som mig fast blont hår och var lång. Min mamma som precis satte sig hade samma bruna hår som mig fast lite längre, hon hade även brun/gröna ögon och var likt min pappa, lång. Jag satte mig och börja ta för mig av maten; Kyckling med ris och sås.
”Så om några dagar åker du till Hogwarts”, sa pappa och avbröt tystnaden. Jag nickade. ”Du borde vara glad, det är inte alla som har sådan tur som dig…”
”Tur?” avbröt jag honom. ”Tycker du att det är TUR att jag vart varulv?” Frågade jag och böja bli smått irriterad. Vi kom inte bra överens.
”Nej jag menar att du har tur…”
”Jag är mätt”, sa jag kallt till honom. ”Tack för maten mamma”, sa jag mjukare och gick in på mitt rum innan jag smällde igen dörren.
__________________________________________________
Så hoppas ni gillade kapitlet!

Sirius

Kapitel 2 - Som bröder

“Tramptass, vakna!”
Jag öppnade ögonen lite och möttes av ett leende ansikte.
“Tagghorn, låt mig sova,” sa jag slött och vände mig om i sängen.
“Äh, din slöfock. Vi ska ju till Diagongränden idag!”
James ögon var stora av förväntan och jag kunde inte låta bli att skratta åt hans entusiasm.
“För där har vi ju aldrig varit förr,” sa jag och kastade min kudde på honom.
“Men sluta, du vill också dit. Det ser jag på dig.”
Jag gav med mig och steg motvilligt upp ur min sköna säng.
“Vi måste bädda ifall mamma kommer upp hit,” sa James och suckade.
Jag gjorde det genast. Vad som helst för Mrs Potter.

Jag och James gick ner för trappan tillsammans och möttes av James föräldrar. Fast nu för tiden såg jag dom som mina också, och de behandlade mig som en andra son.
James hade redan öppnat skafferiet och plockat fram det han kallade frukost.
“Jag fattar inte hur du kan äta det där,” sa jag med avsmak, medan James tog en stor tugga knäckebröd med strimlad kyckling och bananer.
“Det är gott! Du borde testa,” sa han med munnen full av mat.
Mrs Potter kom fram till oss och räckte oss varsitt brev. En grön stämpel vi sett många gånger förut prydde framsidan och breven var adresserade till James Potter och Sirius Black.
Jag öppnade mitt och vecklade ut det gulnade pergamentet. Den vanliga listan över böcker och andra saker som behövs är det enda som finns i mitt, men James brev var intressantare.
“Helvette…” sa James.
“James! Så säger man inte!” ropade Mr Potter.
James hade lagt ifrån sig sin lista och speglade sig i ett blankputsat märke.
“Vad häftigt!” utbrast jag och kollade närmare på märket.
Det var format som en sköld och var rött och guldfärgat. Tvärs över stod det Gryffindor med stora bokstäver, och strax under stod det Quidditchkapten.
“Vad är det?” undrade Mrs Potter.
“Han har blivit quidditchkapten!” ropade jag högt.
“Nejmen så kul!” sa hon förtjust och viftade lätt med sin trollstav.
Märket flög från James och landade i hennes utsträckta hand.
“Det trodde jag aldrig,” sa James.
“Jag var också quidditchkapten när jag gick på Hogwarts,” sa hon medan hon grundligt granskade märket.
“Och jag var slagman. Laget var utmärkt under din tid måste jag säga,” sa Mr Potter till sin fru.
“Det går visst i släkten,” sa jag.
Familjen Potter instämde och vi återgick till boklistorna. Nya böcker behövdes i alla ämnen utom förvandlingskonst och örtlära. Jag behövde också köpa en ny kittel efter att Slingersvans råkat spränga min förra året. Egentligen skulle väl han betala, men det spelade ingen roll. Jag hade pengar, till och med gott om det.

Mrs Potter drog fram sin trollstav och knackade på några utvalda stenar i väggen.
“Så, det var nog rätt,” sa hon och tegelstenarna började flytta på sig. På några sekunder hade de bildat ett valv in på en överfylld gata. Diagongränden. Varje år sen jag fyllde elva hade jag köpt in mina saker här, och det var det bästa stället i trollkarlsvärlden på många sätt. Mitt och James favoritexempel var såklart Florean Fortescues glasskiosk. Jag och James styrde genast stegen ditåt.
“Hej på er!” sa Mr Fortescue.
“Hej hej! Lite glass till oss kanske?” sa James och log charmigt.
“Men James! Tigg inte!” sa Mrs Potter argt.
“Vi ska så klart betala,” ursäktade Mr Potter och log nervöst.
Mr Fortescue skrattade och viftade bort galleonerna Mr Potter höll fram.
“Vänner till min son får såklart glass gratis!”
Florean Fortescue Jr tittade fram bakom disken.
“Hej på er! Ska ni handla till skolan?”
Jag och James nickade och pratade lite med honom innan vi gick vidare med varsin stor glass i handen. Florean Fortescue Jr gick i vår årskurs, men tillhörde Hufflepuff. Han var sökare i Hufflepuffs quidditchlag och kände på så sätt James.
James svängde in i trängseln på Madam Malkins klädnader för alla tillfällen.
“Min har jag växt ur,” sa han ursäktande och försvann utom synhåll.

Jag fick nästa klaustrofobi och gick ut på gatan igen. Mr och Mrs Potter hade gått till Gringotts för att ta ut pengar, så jag passade på att smita in i djuraffären på andra sidan gatan. James fick hitta mig bäst han ville.
Där inne var det nästan tomt på folk, men djur fanns det gott om. Stora katter satt i burar längs ena väggen och den andra var överfylld av ugglor. Hyllor i mitten befolkades av paddor och råttor och alla djur lät samtidigt. Jag gick fram till några burar med ugglor och stoppade in ett finger genom gallret. Ugglorna ryggade skrämt tillbaka, men en vågade sig fram. Innan jag hann dra åt mig fingret bet den till med sin vassa näbb och jag gav den en arg blick. Men när jag såg på den la den huvudet på sned och jag såg hur lik mig den var. Busig, men ändå snäll, den femte marodören.
“Vad kostar den?” frågade jag mannen bakom kassan.
“Inte vet jag, kolla prislappen,” muttrade han surt.
En liten gulnad lapp visade att den kostade tjugotvå galleoner. Jag la pengarna på disken och mannen såg förvånat upp.
“Ska du köpa den?”
“Ja.”

“Den Femte Marodören. Visst är hon fin?”
“Hon? Är det en hon? Ja, hon är lik dig,” sa James.
Vi stod utanför affären och kattugglan satt på min axel.
“Vad tycker du att hon ska heta?”
“Det vet du,” sa James och fnissade till.
“Äh, sluta, det blir ju för uppenbart. Hon kommer att börja gilla dig, vänta bara!”
“Hon borde heta något snyggt och coolt, som en superhjälte,” sa James och strök henne över ryggen.
“Som en marodör menar du väl?” sa jag och log.

Jättebra!

Haha min mamma börja hamra precis i början XD
SUPER KAPITEL FÖRRESTEN! Jag gillar hur du får till dem!

Yay jag lyckades! Blev helt stört först med det här perspektivet då jag oftast skriver ur tredje person och nutid! Men det är ju trevligt med omväxling Gillade ditt kapitel med! Är inte så bra på tankar, blir alltid för mycket konversation

Blir också mycket dialog med mig, men jag har lovat att jag sa få till beskrivningen så jag jobbar på det!

Måste lära mig det xP Men det går nog bra

^^Jättebra!


Wolfstar är inte direkt OTP, men vem kan motstå en azum ff som cirkulerar kring marodörerna!?!?! Va!

Haha! Håller med! (Även om Wolfstar är mitt OTP ♥)

Ingen. Den är helt enkelt bäst