Petrificus [SV]
Forum > Fanfiction > Petrificus [SV]
| Användare | Inlägg |
|---|---|
|
Borttagen
|
Ja! Jättebra ju! Hoppas det kommer mer snart!
30 aug, 2015 17:02 |
|
Phosho
Elev |
Hej!
Här kommer det första kapitlet, och även om jag inte blev helt nöjd med det så hoppas jag att ni finner det mer underhållande än jag... Haha. Och, Piggelinisen, som du önskade fixade jag lite mer styckesindelning, hoppas du blev nöjd! Och jag vill också tacka för alla fina kommentarer, jag älskar när ni kommenterar så gör det gärna igen... Eller nåt sånt! Och innan ni får börja läsa vill jag bara förtydliga några saker: 1. Cornetto är det italienska ordet för Croissant, ett slags bröd. 2. Nifflare = Ett brittiskt vidunder med lurvig svart päls och samlar på allt som glittrar. Finns beskriven i Fantastiska vidunder och var man hittar dem. Men nu kommer kapitlet (äntligen)! :3 --- KAPITEL ETT - Tillbaka till Hogwarts (Arrianne's perspektiv) - Tre år senare "Ari!" Någon ruskade om henne. Någon ville att hon skulle vakna. Men hon ville inte vakna. Absolut inte! "Bara en minut till..." Stönade Arrianne och vände på sig så att hon låg på sidan i sin svala, mjuka säng. "Ari! Kom igen!" Ännu ett rusk. Och ingen reaktion från Arianne's sida. "Arrianne Amitee Peters! Vi ska till hogwarts idag! Och om du inte går upp snart så kommer du aldrig hinna äta frukost, packa färdigt och gå igenom dina skolsaker!" Arrianne suckade och slog motvilligt upp sina ögon, och mötte Lily's klargröna blick - bara några centimeter ifrån hennes ansikte. "Men usch, Lils!" sa Arrianne skrattande och föste undan sin bästa väns ansikte. "Tänkte du kyssa mig eller något?" skrattade hon och satte sig upp i sin säng. Solen strömmade in genom de stora, gardinförsedda fönstren och lös upp det stora, utsmyckade rummet och de lummiga träden och stora, blåa havet utanför. Fåglarnas sång var öronbedövande och Arrianne kände ett sting av sorg för att hon inte skulle få återvända hit innan höstlovet. "Okej Ari, sätt på dig dina kläder och kamma ditt hår - det ser förskräckligt ut - och sedan så måste vi gå ner till matsalen, mammas husalfer har gjort en överdrivet stor frukost och om jag känner Mamma och Pappa rätt så måste vi äta minst hälften av allt bacon, ägg, gröt och jag vet inte vad... Bergis pizza också!" Säger Lily och fnissar. Hon satt på Arriannes sängkant, fullt påklädd och redo för frukost. Arrianne hoppade kvickt upp ur sin säng, småsprang bort till sin byrå och tog fram en kjol, ett par gröna knästrumpor och en blus. När hon fått på sig sina kläder kammade hon snabbt igenom sitt hår och satte upp det i två låga tofsar. "Sisten ner till matsalen är en rakad Nifflare!" Skrek plötsligt Arrianne och rusade ut genom de stora dubbeldörrarna som skiljde deras rum från korridoren utanför. Arrianne rusade ner för trappan mot hallen med Lily tätt i hälarna. Skrattande tumlade de in i matsalen där Mr och Mrs Verandi, Lily's föräldrar, Lily's storasyster Verender och tvillingbröderna Jake och Demande redan satt och åt. Verender hade just fyllt sexton och skulle börja sitt sjätte år på Hogwarts, medans Jake och Demande skulle börja på sitt femte. Alla tre gick i Hufflepuff och Verender hade just blivit utnämnd till Quidditchkapten - och hon var väldigt mallig över det. Hon satt därför just nu och diskuterade de senaste nyheterna inom brittiska-irländska quidditch-ligan med Demande och Jake, som egentligen inte tyckte alls att det var intressant - de ville hellre diskutera huruvida deras älskade Gobstensklubb skulle bli av i år eller inte (skolan hade nämligen varit tveksam på att återuppta verksamheten på grund av att det var så få medlemmar - bara tre stycken, inräknat Demande och Jake). "Godmorgon, flickor!" Bullrade Mr Verandi, en stor, skäggig man med vänliga ögon. "Vill ni ha något att äta? Lite Cornetto, kanske?" Säger Mrs Verandi glatt och sträcker fram ett fat med Croissanter. "Ja, tack!" Säger Arrianne och slår sig ner i sin vanliga mjuka stol bredvid Lily. Arrianne börjar ivrigt bre på marmelad på sina mackor och glufsade i sig dem på tre sekunder, och hennes chokladdryck försvann lika snabbt. "Ska jag be någon av husalferna att fixa matsäck åt er?" Frågade Mrs Verandi och tog en klunk kaffe. "Ja tack, mamma!" Sa Lily glatt och svalde den sista biten av sin ostsmörgås. "Ett par smörgåsar blir bra." Säger Lily och reser sig från bordet. "Och lite chokladdryck också!" Flikade Arrianne in innan de tackade för maten och gick upp för trappan till deras rum. Arrianne dunsade ned på den mjuka, orientaliska mattan och såg sig om i rummet. De vinröda panelerna på väggarna, de många tavlorna, derass säng, på andra sidan rummet, deras gemensamma klädbyrå av ek, skrivbordet, alla krukväxterna... Allt som under de senaste tre åren blivit hennes hem och trygghet. Hon log vid tanken att det här huset, den här familjen - ja, allt här hade blivit något av en ersättning för allt det hon förlorade den där regniga kvällen för prick tre år sedan. "Kom igen, Ari, vi måste kolla så att allt är med!" Sa Lily och väckte Arrianne ur hennes tankar. Lily hade redan dragit fram sin koffert och höll på att dubbelkolla, för tredje gången de senast dygnet, att allt var med. Arrianne suckade, reste på sig och gick bort till sin säng och drog fram sin stora, bruna hogwartskoffert. Efter några minuters avcheckning hade de kontrollerat att allt var med, att allt som de inte hunnit packa igår var med, att Arriannes uggla Rumblebuffin var säkert inne i sin bur, att sängarna var bäddade och allt annat smått var fixat. De hade just slagit sig ner på mattan med sitt hopfällbara trollkarlschack när de avbröts av ett ljudligt PANG och en gammal husalf med stora, dammgrå ögon och en gammal duk fastknuten om midjan uppenbarade sig. "Husmor ville att jag skulle ta med era väskor ner, fröken Lily och fröken Arrianne!" Pep den lilla husalfen, som Arrianne trodde hette... Fionn? Hon var inte säker. Lily nickade vänligt åt husalfen och med ännu ett ljudligt PANG var den lilla husalfen och deras koffertar samt Arriannes ugglebur borta. Nästa sekund hörde dem mrs Verandi's röst nere i hallen. "Flickor! Kommer ni då, vi måste transferera oss nu!" Lily och Arrianne såg på varandra med förväntan i blicken och i nästa sekund rusade de ner genom korridoren, ut för trappan och in i hallen där de flåsande stannade framför en undrande mrs Verandi, Verender, Demande och Jake. "Var är far?" Frågade Lily sin mor när hon hade flämtat färdigt. "Han var tvungen att åka till jobbet, så det blir bara jag. Men det är väl okej?" Svarade mrs Verandi glatt. Lily och Arrianne nickade. "Okej, är alla redo?" Sa mrs Verandi och ett instämmande mumlande hördes från hennes barn och sin skyddsling. "Alla håller en hand på min arm och en på sina saker. Okej, ett, två, tre!" Ett obehagligt sug i magen, det var allt. Sedan stod det lilla ekipaget på den stora perrongen och blickade ut över det stora, blodröda ångloket som bolmade rök och tronade med skylten Hogwarts Expressen. På en skylt alldeles ovanför dem kunde de läsa "Hogwarts Expressen, klockan 11" och Arrianne kände sig om ens lite konstig. Hon såg sig omkring på perrongen, på alla människor, ugglor, katter, koffertar och paddor. Ett tag tyckte hon sig skymta sin mor... Sin mor, som hon inte träffat på tre år, sin storebror, som gick sjätte året precis som Verender, och hennes lillebror.. Hennes älskade lillebror, som skulle börja sitt andra år. Hon saknade sin familj, och speciellt hennes lillebror, så mycket att det gjorde ont. Hon undrade om hennes lillebror saknade henne lika mycket som hon saknade honom. Om han också börjat hata henne pågrund av hennes elevhem, precis som resten av hennes familj. Hon hoppades inte det. En vissling avbröt hennes funderingar. "Snabba på nu, ungar!" Ropade mrs Verandi och efter ett snabbt adjö och en kram var steg alla barnen, inklusive deras väskor, burar och allt sånt, på tåget. Verender gick nästan direkt för att leta efter sina vänner, och Demande och Jake gick åt samma håll för att leta efter en ledig kupé. Arrianne och Lily stod kvar ett tag efter dörrarna stängts och såg efter den snabbt försvinnande perrongen, och den ivrigt vinkande mrs Verandi. När perrongen bara var en prick i horisonten såg de båda flickorna på varandra och log innan de gick för att leta efter en ledig kupé, åt andra hållet än det som Verender och tvillingarna gått åt. Efter några minuters sökande hittade dem en ledig kupé och slog sig ner mittemot varandra och Lily tog fram några av matsäcksmackorna eftersom att det skulle dröja innan matvagnen kom. Arrianne, däremot, bara stirrade ut genom fönstret och suckade lyckligt. De var påväg. --- Taggar några (igen) :3 Choixpeau CrystalPanda H@nna pumpapaj Sir DessDraw June Potter TheFifthMarauder illusionofcool Juni Bergman Nordanhym Holytail Remus Granger Jessica Tonks Wolf Roger Davies Kaylin Maybe life should be about more than just surviving. Don’t we deserve better than that? 31 aug, 2015 17:52
Detta inlägg ändrades senast 2016-01-10 kl. 09:39
|
|
Borttagen
|
I'ḿ in love. Allt jag kan säga.
31 aug, 2015 17:54 |
|
Phosho
Elev |
Skrivet av Borttagen: I'ḿ in love. Allt jag kan säga. :3 TACKTACKTACKTACKTACK Maybe life should be about more than just surviving. Don’t we deserve better than that? 31 aug, 2015 17:55 |
|
JossiMarauder
Elev |
♥
So bury me as it pleases you, lover. At sea, or deep within the catacomb 31 aug, 2015 18:09 |
|
Phosho
Elev |
♥ Vad tycks?JossiMarauder
Maybe life should be about more than just surviving. Don’t we deserve better than that? 31 aug, 2015 18:14 |
|
illusionofcool
Elev |
Jättebra!
"It's not over until the mockingjay sings." // "Something unexpected happens. I begin to sing." 31 aug, 2015 19:26 |
|
Phosho
Elev |
Maybe life should be about more than just surviving. Don’t we deserve better than that? 31 aug, 2015 19:29 |
|
Lele
Elev |
Jättebra, skriv mer. Jag vill skriva ett långt inlägg där jag säger hur bra det är men det går bara att beskriva det med ett ord, jättebra.
Mama, kudos for saying that. For spilling.
31 aug, 2015 19:46 |
|
Phosho
Elev |
Skrivet av Lele: Jättebra, skriv mer. Jag vill skriva ett långt inlägg där jag säger hur bra det är men det går bara att beskriva det med ett ord, jättebra. Naaaw, tack så mycket! Era kommentarer beryder verkligen ALLT. ♥ det värmer mitt ensamma hjärta♥ Maybe life should be about more than just surviving. Don’t we deserve better than that? 31 aug, 2015 19:52 |
Du får inte svara på den här tråden.


Mugglarportalen