PRS Piggelino och Marina Granger

-Jippie!!! jublar jag när Cho Chang meddelar att Thalia är med i laget.
Jag rusar ner från läktaren och kramar om henne när hon landar.
- Du var så häftig! skrattade jag.
- Tack! sa Thalia glatt.
Upprymda gick vi tillbaka mot slottet.
-Ska inte du vara med i Griffindors lag? frågade Thalia
- Jag vet inte... Jag gillar visserligen att flyga men... Jag vet inte om jag är så duktig...

- Kom igen! Du är säkert superduktig!
- Jag vet inte....
- Du kan ju ialla fall fundera på det.
Jag tar Nova i handen.
-Ska vi gå ner till sjön?
-Okej, svarar jag glatt.
Vi går ner till sjön och sätter oss vid piskande pilträdet när trädet plötsligt stannar...
-Det stannade..säger jag förvirrat.
-Titta det finns en öppning mellan grenarna .
Vi går igenom hålet. Och ner i en mörk tunnel. Det är kallt och tunneln är lång. Tillslut kommer vi fram till en dör som står på glänt. Vi tittar in.
- Men det är ju Draco,viskar jag.
- Och Bellatrix, säger hon sammanbittet.
- Vi måste varna skolan!
En hand lägger sig på min axel och jag hoppar till.
- Tjugo poängs avdrag från gryffindor och Ravenclaw. Som nibåda vet så är detta förbjudet område för elever, väser en släpig röst och puttar in oss i rummet där Bellatrix står.
- Tack Severus, och välkomna Nova och Thalia! Vi har väntat på er säger Bellatrix och skrattar sitt galna skratt. Jag tittar på Draco och mimar: hjälp! Men han vänder bara bort huvudet.

Skräckslagen stirrar jag på Bellatrix, Draco och Snape. Vad skulle hända nu? Varför var dem här?
Jag försökte springa iväg men Snape knuffade in mig igen.
- Hjälp!!!! skriker jag. Thalia gör något!

Jag drar snabbt fram min trollstav.
Perificus totalus! Malfoy blir styv som en planka.
Lamslå! Och Snape blir lamslagen. Jag riktar min trollstav mot Bellatrix men hon är snabbare.
Bellatrix ställer sig bred vid mig. Nova ser förrvirrad ut sen lägger Bellatrix sin ena arm runt min axel och viskar:
-Cruccio.
Jag blir alldeles stel i kroppen. Sen kommer smärtan. Jag har aldrig känt nåt värre. Jag skriker i förtvivlan:
- Sluta!
Det känns som om jag har legat här i flera år. Bellatrix skratt ekar i mitt huvud. Jag håller på att drunkna i min egen smärta.
-Sluta, snälla sluta, viskar jag med darrig röst.

-Thalia! Skriker jag och ser förskräckt på hur hon vrider sig i plågor. Tyst smyger jag runt Bellatrix och när jag är precis bakom henne skriker jag:
- Lamslå!
Jag darra kraftigt. Jag har aldrig lamslagit någon. Om det inte hade varit för att hon var Thalias faster skulle jag kanske till och med ha uttalat orden Avada kedavra men jag visste inte om Thalia skulle bli sårad då, och jag ville inte på några villkors vis förlora henne nu.

-Nova, viskar jag hest.
- Hur mår du?
- Jag kan ju inte säga bra.
Nova skrattar lättat och jag ler ett plågat leende.
Då hör jag ett ljud bakifrån.
-Lamslå. Lamslå.
Jag svimmar. Och det gör Nova med.
Jag vaknar upp. Vi är i ett stort hus med mörka mahogany väggar, ett långbord och kristallkronor. Det här kan bara vara en plats i hela världen. Malfoy manor.

Jag ser mig om i rummet.
Jag har ingen aning om var jag befann mig.
Var var Thalia?
- Thalia? Viskade jag
-Thalia var är vi? Vet du?

- Malfoy manor, viskar jag tillbaks. Antagligen i salongen.
- Vad kommer att hända?
- Fråga inte mig jag vet lika lite som dig.
Vi sitter tysta. Skräcken omfamnar oss likt en moder och ett barn. Men helt plötsligt känner jag mig märkligt lugn. De kommer inte döda oss... Jag får en klump i halsen. De kommer göra oss till dödsätare. Jag hör steg i trappan..

Det tog en stund men sen förstod jag... Jag skulle bli en dödsätare!
-Thalia? Dem kan väl inte göra oss till dödsätare mot vår vilja? Det kan dem väl inte?

Jag tänkte inte bli en dödsätare! jag tänkte inte känna voldemort!

-Jo det kan dem, Men vi kan försöka förhindra det. Vi kan spöktrensferera oss.
- Hur?
- Jag har studerat hur man gör och jag kan principen. Men vi kan dö. Jag dör hellre än att bli dödsätare men gör du?