Roll VT och Lilamupp

Sigrid slog lätt med pennan mot bänken medan hon otåligt väntade på att lektionen skulle börja. Hon hade benen utsträckta framför sig, den hårda stolsryggen gjorde ont mot hennes skulderblad.
En tjej satte sig bredvid henne, en tjej som Sigrid inte kände igen, fast hon kände ju inte så många på den här skolan.
Hon log ett bistert leende mot tjejen, och fortsatte sedan att stirra fram mot katerden.
Såklart skulle lektionen bara vara någon sorts sommarspecial som egentligen bara bordes skippas.
En timme skulle hon alltså sitta här och stirra, eller så kunde hon inte göra det.
Och så gick hon bara ut, det var ändå onödigt att vara med, och det kunde inte direkt påverka betygen.
Hon satte sig på ett rejält fönsterbräde av sten och dinglade med benen några decimeter ovanför marken. Det kändes rätt tragiskt att sitta där, hon saknade Elli. Men det skulle hon aldrig kunna säga till henne.

Sigrid som den tjejen bredvid Lena heter log mot henne ett litet snabbt och tveksamt leende. När hon log blev hon bara ännu snyggare.
Helt plötsligt så går Sigrid ut och Lena stirrar på henne och tänker: "Hon är så modig... så snygg..." Lena hör plötsligt någons ord rätt in skickade i huvudet. Hon fattar inte men rösten säger: "Vad är det för mening med att sitta kvar här? Det är ju ändå en lektion som borde skipas." Det kommer så snabbt att Lena inte fattar från vem eller vart rösten nyss kom.
En rysning går längs Lenas rygg när hon tänker på att det kanske är kopplat till Sigrid. Och minst när hon anar det är hon uppe och går ut ur klassrummet. Hon hör lärarens arga röst eka i öronen men hon bryr sig inte. Hon tänker bara att rösten har rätt det är helt bort kastad tid att sitta här.

När hon är ute andas hon ut och känner lättnaden. Hon ser Sigrid sitta på ett fönsterbräde och hon går fram.
"Ehhmmm... Sigrid eller hur?" Hon nickar tyst.
"Du... när du gick ut ur klassrummet vad tänkte du på?"

Sigrid såg att tjejen som suttit bredvid henne kommit ut, trevligt, någon som tänkte lite som henne kanske?
Faktiskt, kände hon sig lite upprymd över att det kunde finnas trevliga människor här. Hon kände inte så många i sin årskurs, och tyckte att det var lite obehagligt, Sigrid gillade att ha människor runt sig.
Hon nickade tyst, antagligen hade tjejen sett den fula gula namnlappen. Det hade hon också, och hon var rätt säker på att den här tjejens namn var Lena.
Sedan hörde hon frågan och blev lite förvirrad.
"Ehm... jag ville gå ut för att jag tyckte att lektionen var fullständigt onödig, jag menar, vi gjorde ju inget alls." hon gjorde en liten paus. "Varför frågar du?"

Lena stirrade häpet på Sigrid. "Kan jag läsa tankar?" Tänkte hon.
"Ehmmm... Jag kommer låta som en fullständig galning nu... jag kanske till och med ser ut som en men... Jag typ hörde dina tankar i mitt huvud och det var därför jag gick ut... jag har aldrig tänkt så men jag håller med dig om att lektionen är helt onödig..."

Lena vet inte hur hennes ansikts uttryck såg ut för hon satte sig tyst bredvid Sigrid på fönsterbrädet efter att hon hade sagt allt. Hennes ben snuddar lite vid Siggrid och hon får en elektrisk stöt som går igenom hela kroppen.

Sigrid kände plötsligt en mystisk elektrisk stöt gå genom benen och upp genom kroppen. Hon kände sig nästan lite yr.
"Du hörde mina tankar i ditt huvud?" Sigrid flinade glatt och lät skorna dunsa mot tegelväggen under fönstret. "Du låter som en total galning. Men jag gillar det."
Fönstret kändes kallt och immigt mot hennes rygg och redan nu kunde hon ana att det skulle se ut som om hon hade grov ryggsvett.
Med skickliga och vana ögon granskade hon Lena. Hon och Elli brukade roa sig genom att sitta i bakrunden på fester med en egen flaska och några cigaretter bara för att kunna iaktta människorna runt dem.
Men när hon ser på Lena känns det konstigt, nästan som om hon sett Lena någonstans, för länge sedan. Snabbt märker hon också en stressad morgon, dömmande av kläderna. Ganska lik en galning kanske, men ändå inte.
"Har jag träffat dig förut?" frågade Sigrid.

"Ehhh... " Lena känner sig osäker. Sigrid gillar att Lena hör röster i sitt huvud? Lena känner sig yr och vet inte vad hon ska svara. Det känns ju som om hon sätt Sigrid någonstans men Lena kan inte komma på var det kan ha varit eller när och hon är så distraherad av Sigrids fot som slår mot tegelväggen att hon inte kan koncentrera sig och hör bara mer ord komma flygande in i huvudet. "Galning", "Stressig morgon". Hon känner inte att hon mår så bra, hon får nästan svårt att andas medans hon sitter där.