Rose's Love

JÄTTEBRAAAAA! Rose♥Scorpius!

Haha tack så mycket Lolly!!
Det känns alltid så svårt att förklara hur glad jag blir av alla fina kommentarer xD ♥

Del 11:

'Så du är Ron och Hermiones dotter?'
Jag satt bredvid Scorpius under ett pilgrimsträd. Framför oss hade vi sjön med jättebläckfisken i, och vattnet var klart och blått. Man skulle gärna bada, om det inte var en stor jättebläckfisk där, förstås.
'Mmm...' Jag tittade på Scorpius. 'Har du hört talats om dom?'
'Nja, min pappa sa att nån Hermione Granger slog honom i fejset tredje året'
Jag fnissade. Scorpius log.
'Du då?' Scorpius tittade mot mig. 'Har du hört talas om mig?'
Jag blev lite generad.
'Ja, tyvärr.' Sa jag suckande. 'Jag menar,' jag blev röd om öronen 'att min pappa pratat om hur elak din pappa var och att han samarbeta med du-vet-vem.'
'Ja, tyvärr var det så.' Sa Scorpius. 'Fast vi skulle kunna ses i hemlighet...' Sa han lite mumlande, som om han ville att jag skulle höra, men ändå inte.
'Gärna,' sa jag leende. 'Samma tid imorrn?'
'Ska hem till sportlovet'
Juste ja, imorrn åker jag och Felicia till familjen potter och sover över en natt. (Felicia hade planerat något med sin familj efter det)
'Men näst nästa lördag då?'
Jag gav mig absolut inte.
'Visst. Samma tid, samma plats?'
'Visst.' Jag log mot honom, sedan ställde jag mig upp och sa
'Måste gå och göra några läxor bara'
'Men vi ses!'
'Ses.'
När jag hade gått en bit, kom Scorpius rusande efter mig och sa
'Är vi vänner, eller?'
Han blev lite röd om kinderna.
'Absolut.'

JÄTTEBRAAAA!!! 100% säker på att Hermione och Astoria (tror Scorpius mamma hette det) skulle kunna prata utan att skrika på varandra men Ron och Draco, nehe du!

Ja vi får se Lolly!!
Men nu kommer något som kanske bekräftar något du trodde:

Del 12:

'Är vi framme snart?' 'Tror du vi är framme snart?' 'Skulle dom möta oss på stationen??' 'Jag går och frågar konduktören om vi är framme snart!'
Felicia försvann ut ur kupén, och jag tittade frågande efter henne. Hon var nästan lite för exalterad att träffa mina föräldrar + Ginny och Harry.
När vi kom fram rusade Felicia ut, hon väntade inte ens på mig.
Sedan kramade hon om mina föräldrar och Harry och Ginny!
Jag gjorde ju det också, men det var ju min familj, och inte Felicias.
När vi gick till bilen så satte sig Felicia fram, och jag fick tränga mig i baksätet.
Felicia frågade ut Harry, Ron och Hermione med massa 'är det sant??' frågor.
Mår vi kom hem fortsatte det i samma bana. Det kändes som om jag inte fanns för Felicia. På middagen satt hon bredvid Harry och Ginny, och pratade och verkade ha superkul.
Ända gången hon pratade med mig var nästa dag när hon skulle säga hejdå, och la till 'Det här måste vi göra igen! Superkul ju!!'
Jag vinkade svagt till henne, och fattade ingenting.
Resten av veckan hade jag superkul med Albus, James, Lily och Hugo. Vi lekte hogwarts om och om igen, och Lily ville vara Hagrid hela tiden.
Hon var skitbra på att imitera Hagrids uttal och så gick hon på tå hela tiden. Vi höll på att skratta ihjäl oss, hon såg så rolig ut!
När veckan var slut så skulle jag åka tillbaka till hogwarts.
Jag vinkade av min familj, sa 'hejdå' 'kommer sakna er' och 'ses snart!'
Sen satt jag i en kupé med Albus och vi pratade glatt om lovet.
'Du din kompis verkade lite snurrig.'
Albus tittade på mig.
Jag hade helt glömt Felicias beteende första dagen.
'Hon brukar inte vara så' sa jag, 'men jag ska prata med henne vid frukosten imorrn, jag är för trött ikväll.'
När vi kom till slottet skildes vi åt och gick mot våra elevhem.
När jag kom upp till vår sovsal såg jag Felicia sova med ett leende på läpparna. Jag var så trött, jag gick och la mig med kläderna på.
Sedan somnade jag.

JÄTTEBRAAAAAA! Och Rose sluta vara med Felicia, hon bara utnyttjar dig.....

Tack Lolly!! ♥♥

Del 13:

Vid frukosten nästa dag så var jag så trött, så jag orkade inte prata med Felicia. Felicia babblade på om saker jag redan visste om mina föräldrar och Harry och Ginny.

'Idag ska vi göra en enkel dryck som ska bota bölder!' Professor Snigelhorn log glatt mot klassen 'Dela in er två och två nu!'
Som vanligt tog Felicia tag i min hand och vi fick jobba tillsammans. Hon fortsatte babbla om en massa saker om mina föräldrar och Harry, och tillslut sa hon
'Det måste vi göra igen, eller hur?'
'Nej, det måste vi inte'
Felicia blev paff.
'Varför inte??!'
'För det var inte kul.' Sa jag.
'Du var mer med mina föräldrar och Harry än mig!'
Det sista gjorde mig så upprörd så att jag skrek det.
Nu tittade alla i salen, till och med Professor Slughorn, på oss.
'Jag undrade just när du skulle fatta'
Felicia såg med kylig blick på mig.
'Jag ville bara komma åt Harry Potter, du är helt värdelös för mig.'
Jag vet inte varför, men jag blev ledsen. Jag började gråta lite. Nej Rose! Gråt inte! Varför gråter du??
'Vem skulle föredra dig framför dina föräldrar.
Nu rann tårarna ner för mina kinder.
'Du är bara en meningslös idiot.'
Jag började störtgråta, alla tittade på, det kändes dåligt. Jag skrek Felicia rakt i ansiktet:
'Men du då din falska elaka jävel!!'
Sen sprang jag ut genom rummet och tårarna rann nerför kinderna.
'Rose?'
Albus stod i korridoren med sina kompisar. Jag såg säkert urlöjlig ut.
Jag fick inte fram några ord, jag bara sprang förbi med huvudet under armen.
SMOCK!
Jag hade råkat springa in i någon eller något, för jag snubblade och föll hårt mot stengolvet. Jag kände att något revs mot min handflata, det började blöda.
Jag tittade upp och såg Scorpius stå upp helt förbluffad över mig gråtande på golvet, och jag gissar att han höll ett glas i handen eller något som han tappat, för det var glasskärvor på marken.
'Rose, mår du bra?'
Jag skakade på huvudet, och började gråta ännu mera. Det gick inte och stoppa.
Scorpius drog upp mig och kollade på min hand.
'Madam Pomfrey?'
Jag nickade, och vi gick iväg till sjukhusflygeln. Det var bara ett litet sår som Madam Pomfrey kunde fixa på ett kick, men vi gick dit ändå.
På vägen dit berättade jag om Felicia för Scorpius. Han sa ingenting, utan lyssnade på mitt snyftande prat.
'Du är inte alls värdelös, du är ju supersmart och snäll och omtänksam.'
Han log mot mig.
'Scorpius, jag älskar dig'
Jag blev chockad av orden som slank ur min mun, men de var faktiskt sanna. Jag älskade Scorpius. Scorpius såg också lite förvånad ut, men sen sa han
'Jag med. Fast dig förstås'
Jag log, och nu kändes det bättre. Jag behövde inte dumma Felicia. Jag hade ju Scorpius. Och Albus. Och min familj och släkt som jag älskade för allt i hela världen, kända eller ej.
När Madam Pomfrey fixat mitt sår, så gick jag och Scorpius till våra lektioner. Det kändes konstigt att se Felicia, men jag hittade nya kamrater att jobba med. Alla hörde ju vårt bråk, och det var så många andra snälla som gärna ville vara med mig, för den jag är. Nu har jag en massa bra vänner, plus Scorpius!
Kan det bli bättre?

JÄTTEBRAAAAAA!!!!!! Och Felicia kan inte du bara dö typ....

Har läst igenom hela nu. JÄTTEBRAAAA!! Bevakar!

Tack så jättemycket Lolly!! True Potterhead ♥
Blir så glad av alla fina kommentarer!! ♥♥

Del 14:

Halloween närmade sig. Hagrid odlade jättepumpor och löven på träden blev gula, orangea och röda.
Det var en och en halv vecka sen jag och Felicia hade vårt stora bråk.
Även fast hon är en elak idiot, blir jag ledsen varje gång jag ser henne. Ledsen för hur hon lurade mig. Ledsen för hon är så elak och dum. Ledsen för att hon lekte med mina känslor.
Fast jag har gått vidare nu. Quidditch matcherna går bra och jag har hittat nya kompisar. Dessutom är jag och Scorpius ihop nu. Båda har ju sagt att vi älskar varandra, då ska man väl vara ihop?
'Vad tänker du på?'
Scorpius tittar leende mot mig.
'Äh, ingenting.'
Vi låg på gräset och höll varandras händer. Vi tittade ut genom sjön, och bläckfisken hoppade runt och lekte eller något i vattnet.
Vissa som gick förbi viskade och pekade mot oss.
'Weasley?'
'Och Malfoy?'
'När hände det?'
'Vad tycker föräldrarna?'
Föräldrarna. De vet inget. Jag ska skriva ett brev. Till mamma. Hon skulle förstå. Eller? Skulle hon sära på mig och Scorpius? Det ville jag inte!
'Ska vi gå in?'
'Mhm.'
Vi reste oss upp, och gick mot slottet.
Jag skriver brevet nu.
'Jag måste skriva ett brev, men vi ses sen!'
Scorpius nickade, och jag sprang iväg till uggletornet.

Kära Mamma.
Jag saknar dig och pappa ofantligt mycket, och Hugo förstås.
Jag har velat berätta en sak för dig länge nu...
Jag är kär. I en kille. Det är

Jag tvekade lite.

Det är Scorpius Malfoy.
Mamma, man kan inte välja vem man blir kär i. Jag vet att hans pappa var ansluten till du-vet-vem, men det var ju för längesedan! När du var 17 år typ!!
Scorpius är jättesnäll och schysst.
Han är perfekt!
Hoppas du förstår.
PS: pappa kommer nog bli galen, så håll detta hemligt tills han är redo för det.

Jag rullade ihop brevet, gav det till en brun torn uggla (Arthur sov) och den flög iväg mot horisonten.
Nu var det gjort.
Nu fanns ingen återvändo.

JÄTTEBRAAAA!!! Snälla Hermione skicka inte ett illvrål till Rose!