Katie Granger

*BEVAKAR*

Lyckan att vakna upp till alla dessa fina kommentarer! Vad kul att ni gillar den! ♥
Sjätte kapitlet
Katies perspektiv
Jag vaknade upp med lätt fuktigt hår och gäspade stort. Jag låg kvar i sängen en liten stund innan jag kom på att det faktiskt var måndag igen. Jag for upp ur sängen och kastade på mig min klädnad. Sedan rusade jag ner till stora salen för att se om frukosten var kvar. Det var den, som tur var. Jag satte mig vid bordet och hällde upp lite flingor i en skål. Harry såg hur jag gäspade och hällde upp lite kaffe i min mugg. Jag log tacksamt mot honom och han besvarade leendet. Jag hällde i mig kaffet i en enda klunk och slafsade i mig flingorna så fort att jag satte i halsen. Harry fick dunka mig i ryggen flera gånger innan jag slutade att hosta. Tårar rann ner för mina kinder och jag skrattade. Efter frukosten så sprang jag iväg mot min lektion i trolldryckskonst. Snape verkade vara på extra dåligt humör för han tyckte inte om min trolldryck. Han sa till mig att den var bedrövlig medans han sa till Draco att hans var perfekt. Den såg ut precis så som boken hade beskrivit att det inte skulle se ut. Till råga på allt så kastade Draco en besvärjelse på min kittel så att den välte ut över mig. Det uppstod bölder på hela kroppen och de kliade förskräckligt. Alla från Slytherin tjöt av skratt medans jag argt snörpte på munnen. Ginny Weasley frågade mig om jag var okej och vi smög iväg till Madam Pomfrey tillsammans. Madam Pomfrey sa att jag behövde stanna hos henne i två dagar för att få bort bölderna. Jag blev insmord med någon illaluktande salva över hela kroppen och jag blev tillsagd att inte klia på det.
"Vad du en gör, klia inte på dom!" Madam Pomfrey såg strängt på mig när jag sträckte upp handen och var på väg att klia på min arm. Hon gick vidare till en av de andra sängarna och jag bestämde mig för att sova för att tiden skulle gå fortare. När jag vaknade igen så satt Harry vid min säng med ett litet paket i handen. Det var inslaget i rött silkespapper och format som ett litet hjärta. Han sträckte fram det och jag tog glatt emot det. Jag drog försiktigt av silkespappret och öppnade en rund, röd ask. I låg där små chokladpraliner formade som hjärtan och jag log tacksamt mot Harry. Han böjde sig fram och kysste mig. Jag besvarade kyssen och tog en chokladbit. I pralinen så var det nougat, min favorit! Sedan kom madam Pomfrey och jagade iväg Harry för hon sa att jag behövde vila. Jag såg lite surt på henne men kände sedan hur trött jag var. Madam Pomfrey kom fram och kände på min panna.
"Åh herregud, barn! Du är ju kokhet!" Hon la handen för munnen och såg förskräckt ut.
"Du har otroligt hög feber, min vän. Och det är inte ett bra tecken!" Jag mumlade till svar och mina ögonlock slogs igen. Efter ett tag så kunde jag känna röster, långt borta. Det var Dumbledore och Pomfrey som diskuterade min hälsa.
"Hon har sovit i 3 dagar nu! Hennes panna blir bara varmare och varmare! Hon dör snart av värmen, Albus!" Pomfrey var alldeles till sig av oro.
"Lugna dig, Poppy. Du kan detta bättre än jag, det finns säkert något du kan göra!" Dumbledore la sin hand på Poppys axel och hon bet på naglarna.
"Ja, jag ska göra mitt bästa, Albus. Det ska jag!"
Rösterna försvann och jag kände mig yr. Alla mina sinnen hade försvunnit, hörsel, syn och lukt. Det kändes som om jag höll på att dö.

Så, hoppas ni gillade kapitlet! Kanske inte det längsta men ganska spännande
Godnatt alla! ♥

Jättebra!!!

Jäääteee braaa!!!

√√√√√√√√√√√√√√√

BRA!

Haha, när jag skrev detta så var jag samtidigt inne på ett annat spel och så sen loggade jag ut från det andra spelet, skrev klart den här delen och skickar den. Då visar det sig att jag inte är inloggad... xD
Men här kommer det sjunde kapitlet!
Nu kommer det ni alla antagligen har väntat på
Harrys perspektiv!

Sjunde kapitlet
Harrys perspektiv

Jag satt vid Katies säng. Jag var alldeles sjuk av oro och var rädd över att hon aldrig skulle vakna mer. Jag kramade hennes hand hårt och tårar rann ner för mina kinder. De droppade ner på min hand som hårt höll om Katies hand. Jag ville aldrig släppa taget, men till sist blev jag tvungen. Jag torkade snabbt tårarna med baksidan av handen och gick ut från sjukhusflygeln. Jag skyndade iväg mot Gryffindors uppehållsrum. Jag gissade nämligen på att Ron och Hermione skulle vara där inne. Jag hade rätt. I uppehållsrummet satt Ron och Hermione i soffan och diskuterade. Jag satte mig i soffan och kollade ner på golvet. Jag började ofrivilligt att gråta och Hermione kom och satte sig bredvid mig.
"Det är det där med Katie, va?" Hon såg medlidsamt på mig.
Jag nickade till svar.
"Harry, hon är min syster, jag är också ledsen. det är okej att gråta." Jag kollade upp på henne.
"Jag.. jag." Jag avbröt mig mitt i meningen.
"Du vad, Harry?" Ron rynkade ögonbrynen och såg på mig.
*Bara säg det, Harry. Såå pinsamt är det inte! De kommer att förstå.* *Harry, är du helt från vettet? Du kan ju inte berätta för dom! De kommer att tycka att du är helt konstig. det är ju din bästa kompis lillasyster!* Tankar vandrade genom mitt huvud.
*Harry, bara säg det!!* Jag blev arg på mig själv och sa det bara rakt ut.
"Jag älskar Katie!" Ron och Hermione kollade på mig, men de såg inte ut att vara ett dugg förvånade.
"Harry, det var ingen nyhet.." Hermione skrattade till. "Det är inget konstigt Harry! Och det är absolut inget att skämmas över!" Ron slappnade av i ansiktet och log mot mig.
Efter lite pratande med Ron och Hermione så bestämde jag mig för att gå och besöka Katie i sjukhusflygeln igen. Tänk om hon faktiskt hade vaknat! Jag hoppade glatt upp för alla trappor och gick in i sjukhusflygeln. Mitt hopp släcktes när jag såg att hon fortfarande sov, med lika många bölder som tidigare. Jag gick fram till hennes säng och satte mig på stolen bredvid sängen.
Jag tog hennes hand och kramade om den. Plötsligt kände jag en rörelse från hennes hand. Jag stirrade på hennes ansikte och hon öppnade ögonen.
Hon kollade på mig och mumlade.
"Harry.." Jag blev alldeles varm i hjärtat när mitt namn var det första hon sa efter flera dagars sömn.
Jag kramade henne hårt och jag kunde känna hur hon log. Jag viskade i hennes öra.
"Katie.."

Förlåt för att det kanske inte blev så långt, men jag ska till skolan imorgon så jag måste i säng tidigt ♥

JÄTTEBRAAAA!!!!

Åh vad glad jag blir! Tacktacktack!

SUPEEEER!!!