Prs Wolf och Atlanten

(Haha xD)

Jag betraktar 78:s lilla utbrott på GPS:n under tystnad och stoppar diskret ner dosan i fickan på min bruna overall. "Vänligen ta på er bältet. Vi anländer till Tellus om tio minuter", säger en röst i högtalarna och jag knäpper snabbt fast mig.
Därefter börjar skeppet skaka oroväckande och jag känner hur vi kränger till och lyfter från startplattan. Det är en aning läskigt att inte kunna se ut, så jag försöker koncentrera mig på något annat när jag gissar att vi flyger ut i rymden. "Du...", börjar jag svagt. "Du har varit på många uppdrag, va?"

Jag lutar mig tillbaka och gäspar. Kastar en blick på den andra.
"Mmm.." Jag suckar. Känner inte riktigt för att ha en konversation just nu men orden börjar bubbla upp i alla fall.
"Jag kan inte förstå att jag faktiskt är kvar på det här usla förbaskade jobbet! Jag kunde ha blivit hmm jag vet inte VAD SOM HELTS UTOM DET HÄR och skulle ha tjänat mer poäng! ARGH! Alla slitande, tidsslukande och meningslösa uppdrag bara för att de "råkade" anställa för mycket personal! PffHAH! De är bara rädda att om de inte gör någonting så kommer alla unga ynglingar gå med den underjordiska militären istället! Så hur ska man lösa det? Jo, ta emot ALLA och skapa massa uppdrag som inte bidrar till ett skit och skyller det på att "aaaall information är viktig i det här kriget" bla bla bla!"
Jag vrider och vänder mig i fåtöljen.

Jag tittar ner på mina fötter. "Du... Vill verkligen inte vara här, va?" Jag pillar på bältet och försöker komma på ett sätt att föra det vidare. "Jag menar... Du verkar inte ens vilja att jag är här." Jag tittar envist upp och spänner blicken i honom. "Jag är verkligen inte så värdelös som du tror! Jag kan... Jag kan ändra form och jag kan... Jag är faktiskt bra på att slåss..." Min röst dör sakta bort och jag knyter nävarna.

Atlanten?

((AAAAA

"Pfff visst visst, skryt på hur mycket du vill! Du kommer verkligen ha nytta av aalla dina egenskaper när vi landar på planeten och i stort sätt bara är där i fem sekunder." Jag rullar mina ögon. "Och nej, jag vill inte ha dig här men det verkar inte som om jag kan göra någonting åt det hmm?" Jag tar en liten paus för att hämta andan. Efter en stund kollar jag upp på min "partner" och kan inte låta bli att tycka lite synd om honom.
"Få inte upp hoppet om det här uppdraget. Det kommer inte hända något speciellt. Det kommer inte att förändra ditt liv, det kommer inte få dig en högre rank eller gör så att du får så otroligt många beundrare. Allt arbete vi gör här kommer inte att förändra eller hjälpa till med någonting så bara lugna ner dig. Står inte ut med att se sig så-.. så-.. URGH" Jag kan inte komma på ett passande ord och det stör mig så mycket att jag kan känna små eldlågor lyfta från min hud.

((Förlåt ok så, jag har inte varit inloggad på ett tag och vet inte riktigt om jag kommer vara det i fortsättningen men jag kommer i alla fall svara då och då. När jag loggar in är inte säkert men jag kommer göra det.
Dels så är jag lite inställd på engelska för tillfället så det jag skrev kanske låter lite konstigt på vissa ställen? Aja. Förlåt i alla fall.