To be a hero is not Easey (prs)

Leticia såg oroligt mot Dacia.
"vad har hänt?" frågade Leticia.

Dacia såg ner i maten Alosia såg på henne orolig hon hade hört värsta grälen
" Föräldrarna bråkade om pengar och bråkade om att de tyckte att vi barn kostar för mycket " sa Dacia lågt. Föräldrara borde tänkt på ekonomins ställning innan de skaffade 3 barn.

Leticia började att tänka en stund.
"Om du vill så kan du & dina syskon bo hemma hos mig tills eran ekonomi blir bättre. Jag menar vi har ju plats" sa Leticia. Leticia ville alltid hjälpa sina vänner då hon såg att familj & vänskap var det viktigaste som fanns.

" Vi vill inte bli någon börda för någon " sa Dacia hon minns när hennes mamma kallat dom bördor mitt i ett gräl.
" Det är ni inte " sa Alosia.

"ni är ingen börda. Om ni alla hjälper till lite grann på museet så kan ni bo grattis hos oss & få mat. Ni kan även känna lite pengar hos oss & då kan inte era föräldrar kalla er för börda" sa Leticia allvarligt. När Leticia hade bestämt sig för något var det nästan omöjligt att få henne att ändra sig.

" Åh okej men mina syskon kan inte göra tunga arbeten de är ju trotts allt bara 8 och 7 år " sa Dacia. Och kan vara väldigt blyga.
" Finns nog lätta jobb på Museet " sa Alosia.

"yupp det finns det" sa Leticia & tog en till tugga av maten.
"Men som sagt var ni kommer inta alls vara en börda så vad säger du?" frågade Leticia & såg mot Dacia.

" Ja vi kan gå med på det " sa Dacia och tänkte vi får smyga ut när föräldrarna sover för de kommer aldrig ut annars.

" bra jag väntar utanför museet i kväll" sa Leticia.

" Ja vi kommer inte kunna rymma på annan tid än ikväll och mina syskon kommer desutom behöva komma i säng så fort vi kommer fram till er " sa Dacia. Hennes syskon la sig aldrig senare än 21:00