~Prs mellan Fairt tale & Luna_rav

"I can help" erbjöd sig Lovisa och tittade på hans väskor och sedan på sin pappa. "Jag har ändå inte så mycket att hitta på." fortsatte hon och han nickade sakta.
"Sure, if it's okey with Alexandre." log han och Lov tittade på honom. Så det var Alexandre han hette, hon kunde minnas det nu.

"Yes!", sa Alexandre kanske lite för exalterat, men det hade han inte tid att tänka på nu "that is okay" han log väldigt stort, och han var säker på at hans smilgropar såg väldigt stora ut. När han insåg det så tonade han ner på leendet lite, han tyckte inte om sina smilgropar alls. Det hjälpte inte att han blivit retad så mycket för dem, det gjordd honom bara lite rädd för att le stort..

Lovisa log brett mot honom, han verkade schysst. Hon gick in i rummet och tittade sig omkring. Det hade tidigare vart hennes rum innan hon bytte till sin brors gamla då hennes lillasyster också skulle få ett eget rum.
"So, where should we start?" frågade hon och log mot honom.

"I 'ave no idea", sa Alexandre och gick runt i rummet "I disn't exactly bring a lot of stuff from 'ome"
Han öppnade en av sina redväskor, den lilla. I den låg det ett set med tuber med färg och penslar. "Mostly clothes and art stuff"

"You like art?" frågade Lovisa och tittade på sakerna, hon hade alltid varit kreativ ut av sig och att måla var bara en ut av sakerna hon gillade. Fast att teckna tyckte hon ännu mer om.

"Yes", sa han glatt "I'm Alexandre by the way, what's your name?", han studerade rummet väldigt exalterat och öppnade sin andra väska som var full av kläder. Han plockade upp fotot som han lagt längst upp. Hans familj, tätt iklämd i ett foto. Han såg alla sina syskon, och kände faktiskt en gnutta hemlängtan. Speciellt hem till Anne, Alexandres favoritsyster. Hon var nio år, och älskade böcker minst lika mycket som han själv.
Alexandre ställde fotot på nattduksbordet och log inombords.

"Lovisa" svarade hon och log. "But everyone else call me Lov." fortsatte hon och tittade på bilden. Hon log lite för sig själv, hon kan inte föreställa sig hur det är att vara så långt borta från sin familj. "You miss them?" frågade hon, även om det var rätt självklart.

Alexandre lyssnade på hennes namn och försökte säga det i huvudet. "Lovisa", upprepade han, även fast hans uttan var helt åt skogen. "You 'ave a beautiful name, but I think Lov will be the easiest for me to pronounce", han såg på henne och sedan över på fotot igen. "A little bit actually", sa han och nickade med sitt svar. Han log "but not too much.. Yet"

Lovisa log mot honom.
"I am sure it will be fine." sa hon och vände blicken från kortet. "So, would you like to keep this one?" frågade hon och vände sig mot ett skrivbord. Det var inte så nytt, men hennes mamma tyckte att han skulle få bestämma om han vill ha kvar den eller byta.

"What am I to keep?", frågade han och tittade på hennes ansikte "I for sure would like to keep this floor, for the carpet feels amazing. Alexandre flinade medan han kände på den mjuka mattan med sina fötter.