En magisk kärlek prs

Julian konstaterade att han inte skulle kunna somna inom en snar framtid och därför formades en idé i hans huvud. Det var inte smart och det var våghalsigt. Men Julian kände sig på humör för ett äventyr.
"Vi skulle kunna gå ner till köket, jag vet hur man kommer in." Han log busigt och visade smilegroparna.

Olivia såg på honom utan att säga något. Han var galen. Han var riktigt galen. Hon kunde dock inte låta bli att tänka på det, det skulle kunna bli ganska roligt ändå men samtidigt litade hon inte alls på honom.
"Jag vet inte. Tänk om någon lärare är ute?" Sade hon och bet sig på underläppen. Hon såg på honom och gäspade. Hon såg ner på sin mage som kurrade. "Äsch... Ska vi gå?" Log hon svagt.

Julian log brett och med tindrande ögon höll han upp porträtthålet för Oliva. "Damerna först."
Han kunde inte låta bli att tänka att hon kanske var annorlunda mot vad Michael hade fått henne att framstå som. En pryd besserwisser. Om hon vågade smyga ut mitt i natten med en kille hon knappt kände kunde hon inte vara särskilt pryd. Han kände hur hans respekt för Olivia växte. Kanske var hon inte så farlig iallafall.

Olivia tvekade lite innan hon gick ut. Hon såg bak på honom, ville vara säker på att han skulle komma efter. Hon satte upp sitt blonda hår i en hästsvans och började gå bort ifrån fängelsehålorna.
"Tänk om nån lärare kommer på oss..." viskade hon och såg bak på honom med stora ögon. Hon hade nästan aldrig brutit mot regler. "Vad heter du förresten?" undrade hon.

"Jag heter Julian." Han log snett och drog en hand genom håret som fortfarande var rufsigt från sängen. Han vågade sig på en blick på henne och såg att hon gick med spända axlar, som om hon var orolig över att någon skulle hoppa på henne runt nästa hörn.
Han snuddade vid hennes axel och drog sedan snabbt bort fingrarna, förvånad över sina egna handlingar. "Du, det är lugnt. Jag har gått på nattliga promenader här många gånger och har bara blivit upptäckt en gång, och det var av den tjocke munkbrodern."

(Jag ska på semester i en vecka nu, så jag kommer inte kunna svara på detta roll då Tänkte bara säga det så du inte tror att jag nonchalerar dig )

Olivia nickade lite, hon fortsatte osäkert att gå. Hon vände sig våldsamt om när han rörde henne. Hon slappnade av lite och nickade. "Vart är maten då?" Log hon osäkert och gick nära honom, var ganska rädd att de skulle bli påkomna.

(Aa okej )

(Är tbx nu )

Precis då stannade Julian framför ett målning föreställande en fruktskål. "Kolla så ska du få se." Han blinkade pillemariskt mot Olivia och vände sedan sin uppmärksamhet mot tavlan igen. Hans blick stannade på ett stort grönt päron. Han sträckte sig upp och kittlade det under hakan varefter päronet började fnissa okontrollerat och sedan förvandlade sig till ett handtag. Även för att vara Hogwarts var detta väldigt konstigt, det fick han medge. Med detta i åtanke sträckte sig Julian efter handtaget och öppnade ingången till Hogwarts kök.

Olivia rynkade på pannan och studerade honom noggrant när han kittlade päronet. Hon kom fram till att han var helt galen. Hon spärrade upp ögonen då ett handtag dök upp och ett rum visades bakom dörren.
"Ingen är där inne väl?" Mumlsde hon och såg oroligt på honom, hon tittade in mot rummet och stelnade till då hon hörde röster komma emot de ifrån hörnet. Hon drog in honom i köket och drog igen dörren bakom dem så tyst som möjligt.

Julian log tyst åt Olivias ängslan. Han hade själv varit skeptisk i början när Michael hade tagit ner honom till porträtthålet. Sedan hade också han kittlat päronet under hakan och vid det laget hade Julian vart redo att fly åt motsatt håll. Men det hade han inte och det var han glad för.
När han nu svepte med blicken över köket möttes han av hundratals par av klotrunda ögon i diverse olika färger. Efter ett tag av tystnad fortsatte husalferna med sina samtal och tre enskilda alfer kom fram till Oliva och Julian.

Olivia spärrade upp ögonen och svalde hårt, hon hade aldrig gillat alferna. Hon såg upp på Julian och bet sig på läppen.
"Kommer de inte säga till att vi är uppe?" mumlade hon och rynkade lite på pannan. Hon brukade inte hamna i problem så det var ganska nytt för henne att göra något framför en publik.