Prs med Gucci Godness

"Jaha... Så du är en? Då ska jag gå." Säger jag och reser mig upp.
Jag trampar med flit på hennes fötter, jag öppnar dörren och går ut. Efter några minuter är jag tillbaka hos mina kompisar.
"Sorry guys. Jag pratade lite med en tjej men hon var mugglarfödd så..." Säger jag och sätter mig ner.
Jag tar upp Mirj i knät och börjar leka med henne.

Antonia kved plågat till och såg ner. Hon stängde snabbt dörren och drog en hårslinga bakom örat, hon som trott att hon fått en kompis. Antonia höll om Nala och la sig ner igen, hon hade Nala över magen och klappade henne försiktigt.

Skippar resten av tågresan om det är ok?


Tågresan gick snabbare än jag hade trott, näs solen kastar sina sista röda strålar är vi framme. Jag lämnar mina saker på tåget och stoppar in Mirj i hennes bur. När jag och mina kompisar går av tåget hör vi en röst ropa över allt tjatter:
"Förstaåringar hitåt! Ettor ni ska hit!"
Rösten kommer från en man som är mycket större an en valig mäniska.
"Freak." Viskar jag till mina kompisar och vi fnissar.
Vi följer efter mannen ner till vattnet där vi ska hoppa i de små båtarna och åka med dem till slottet.

Antonia hann knappt att sätta på sig sin rock innan tåget stannade. Hon tittade ut från kupén och rynkade på pannan då ingen tog med sig sina saker. Hon la tillbaka Nala i sin bur och pussade henne mellan öronen.
När hon var ute från tåget hörde hon hur en mörk stämma ropade efter ettorna, hon skyndade sig dit och drog en hårslinga bakom örat. Hennes blonda hår var utsläppt den dagen och höll fint ner över hennes rygg. Hon granskade jätten framför och spärrade upp ögonen, hon gick tyst efter. Hon var mycket kortare än alla andra så hon fick stå på tå för att se vad hon hände när alla stannat. Hon suckade lågt när hon såg båtarna, hon var livrädd för vatten. Hon satte sig osäkert i en av båtarna och knöt hårt sina knytnävar för att inte flippa ut totalt.

Jag sätter mig i en av de små båtarna med mina kompisar och inte långt efter det så är vi på väg. Det är en stilla kväll och månen lyser upp det lugna vattnet. Vi åker långsamt över sjön men till sist är vi framme vid hamnen under slottet. ¨
"Nu är det inte långt kvar." Tänker jag när vi går ur båtarna och upp genom fängelsehålorna.

Antonia satt tyst under båtturen, hon tittade inte upp så mycket så hon inte inte ens vilka hon åkte med. Hon tittade dock upp när de stannade vid en slags brygga, hon antog att de var framme så hon likt de andra klev av från båten och gick efter klungan.

Vi gick upp genom slottet tills vi kom fram till en trappaa, vi gick upp för den och väntade utanför en dörr. Det kom en gammal kvinna som sade att vi skulle vänta här tills i hörde att hon ropade ens namn. Hon gick igenom dörren och alla väntade spänt.
"Hanna Bice!" Hörde vi till sist och en liten flicka med rött hår gick ut genom dörren.
Fler ropades upp och till sist hörde jag:
"Alex Brinch!" Jag suckade djupt och gick sedan ut ur dörren.
Jag kom in i den stora salen, lika magnifik som mamma och pappa hade berättat. På en pall satt sorteringshatten och med bestämda steg gick jag och satte mig.
"Oooh.. En till Brinch." Hörde jag en röst säga i mitt huvud när jag satt hatten på huvudet. "Då vet jag vart jag ska sätta dig.., SLYTHERIN!" Utropade hatten.
Glad och med ett självsäkert leend går jag och sätter mig vi Slytherinbordet

Antonia gick upp så att hon stod vid kanten ganska långt fram när alla stannat utanför en dörr. Hon gick sedan in med de andra och såg sig omkring, det var så otroligt häftigt. Hon tittade upp på taket och spärrade upp ögonen. Hon råkade gå in i personen framför henne då alla stannat utan att hon märkt något. Hon hörde hur den gamla kvinnan ropade upp namn som sedan fick gå fram och någon annan röst sa något och sen fick man gå. Hon kunde inte se vem det var mer som var där framme då hon inte såg över axeln på personen framför.
"Antonia Collins!" ropade kvinnan ut, Antonia stelnade till men lyckades tränga sig fram. Hon rynkade på pannan åt hatten som var där men sa inget. Kvinnan lyfte upp hatten och väntade på att Antonia satte sig där. Hon svalde hårt då hon fått på mig hatten.
"Slytherin!" utbrast den högt. Antonia rynkade på pannan, visste inte riktigt vart hon skulle gå så hon såg upp på kvinnan som nickade mot ett bord. Antonia log osäkert och skyndade sig dit. Hon satte sig ner och pillade nervöst med sina fingrar och höll blicken nere.

Det sorteras elever till alla elevhem, hit och dit och sedan ser jag tjejen från tåget sätta sig på pallen. Det tar inte långt tid innan hatten utropar:
"Slytherin!"
Hon sätter sig vid bordet och jag vänder mig snabbt till mina kompisar och väser:
"Jag träffade henne på tåget och hon är en f-ing mugglarskalle, hur faan kom hon i vårt renblodiga elevhem?"
Efter henne är det inte många kvar. Den sista är en liten nervös kille med svart hår och fräknar so blev sorterad i Hufflepuff. När sorteringen är klar går rektorn fram till podiet för att hålla sitt tal. Han pratar om hur bra året kommer bli, att skogen är förbjuden för alla elever och sedan, med en lätt sväng på staven fylls de gyllene faten med alla sorters mat. Allt från leverpudding till ugnsbakade potatisar finns och jag börjar lassa på mat, snabbt glömmer jag flickan från tåget och mitt fokus läggs helt på den ljuvliga maten.

Antonia höll huvudet nere medan rektorn pratade på, hon såg upp och tog lite mat. Hon började långsamt att äta utan att säga titta upp. Alla såg så elaka ut och det skrämde henne något otroligt mycket.
Rektorn reste sig upp efter ett tag och bad prefekterna följa förstaårseleverna till deras hem. Antonia reste sig upp och drog handen genom håret.