Gjorde det ont... [PRS]

Mercs leende är oförändrat genom hennes rörelsemönster. När han känner sin arm kramas om kastar en han blick på henne men inget mer. Faktum är att han gör det lättare för henne att hålla om hans arm med några subtila rörelser i sin egen arm.

Caféet låg bara någon gata bort så det gick fort och det är ingen hörnbutik... men den har sin charm. Tycks gå efter typiska italienska detaljer som antingen indikerar att ägaren eller ägarinnan saknar sitt hemland, inte är originellt från Italien men har italienska gener eller inte är italiensk alls utan försöker tjäna pengar på att låtsas vara det. Dörrens klocka skramlar till när han öppnar den.
"Välj vad du än vill ha, jag bjuder", säger Merc med ett halvt om halvt charmigt leende på läpparna. Han har finanserna till att köpa hela caféet och säkerligen halva gatan det finns på.

Naeva himlar nästan med ögonen men ler bara istället. Både änglar och demoner har alltid mer pengar än de någonsin skulle behöva när de lever på jordytan. Om man inte behöver vara fattig för att passa in någonstans, vill säga. Det är i alla fall så hon har förstått det vara. Himlen är väldigt generös med sina magiska trick och kreditbedrägerier.
"Om vi nu ändå är i ett italienskt café kan vi faktiskt höra ifall de har italiensk glass, eller hur? Sedan du kanske kan berätta lite om dig själv? Du visste redan vad jag hette så jag anar att du kan mer om mig än jag kan om dig", påpekar hon och ser sedan runt i cafét. Folk stirrar. Och... oops, det är så här mänskliga par håller om varandra, eller hur? I himlen är man inte rädd vid att röra vid varandra. Man lär sig sedan vid ung ålder hur beröring kan påverka vissa människor, men då alla skyddsänglar redan känner till allt det där fungerar det inte på samma vis.
Naeva är alldeles för van vid att röra folk, att vara nära dem, att inte vara rädd för att de knuffa undan henne eller liknande. Hon har verkligen varit i himlen alldeles för länge.

Merc lägger också märke till människorna som antingen bara kastar en förstulen blick på dem eller stirrar längre. Han sveper med blicken över dem och ser vissa som ser helt betagna ut. Han motstår impulsen att himla med ögonen eller göra något annat dumt. Om han känner människor rätt, vilket han borde, så kommer de ge med sig snart. Vissa tittade bort redan när de lade märke till att han såg dem. Merc låter det vara, ingen mening med att göra något större väsen över det.
"Glass låter bra, ser ut som de till och med har flera olika smaker", han nickar mot menyn ovanför den överdrivet utsmyckade disken. Definitivt någon som låtsas vara italiensk, annars skulle de inte behöva alla dessa accessoarer för att känna sig genuina. "Huruvida du faktiskt vill lära känna mig är en annan sak", fortsätter han och skrattar lite.
"Kan jag ta er beställning?" Säger en mörkhårig kvinna till dem med en sorgligt fejkad italiensk accent.
"Vorrei un po gelato aromatizzato con nocciola e Cioccolato con Peperoncino, per favore", säger istället Merc på klingande italienska. Han erkänner sig förvånad när hon nickar och skriver ned det han sagt. Helvete, han kanske hade fel.

(( "Jag skulle vilja ha glass smaksatt med hasselnöt och med choklad och chilli, tack." Hehe. xD))

"Jag vill lära känna dig", säger hon rakt ut. Det är inte som om hon har annat sällskap i närheten. Dessutom lever de båda för evigt. Att gifta sig är praktiskt taget omöjligt för de odödliga. Man får lära sig att leva i stunden.
Naeva himlar med ögonen när hon hör hans beställning. "Demoner alltså", muttrar hon så lågt att endast han kan höra henne. När kvinnan bakom kassan ser på henne ler hon tillbaka.
"Fyra kulor tack. Choklad, mango, citron och blåbär." Hon har absolut ingen aning ifall de smakerna finns här men kvinnan nickar och Naeva bryr sig inte mer om det.
"Var det allt?" frågar hon med ett leende och Naeva nickar.
"Det tror jag i alla fall", säger hon och ser sedan upp mot Merc för att se ifall han har något att tillägga.
Hon ser killar fortfarande kasta blickar mot henne medan tjejerna inte verkar kunna sluta diskutera Merc. Trots blickarna släpper hon inte Mercs arm.

Merc nickar bara och kastar en blick på menyn, han behöver inte oroa sig för pengar. Det har han aldrig behövt. Inte ens när han levde ett liv som tiggare behövde han egentligen inte oroa sig för pengar heller. Oh! Han kanske kan göra det med sitt liv? Haha! Det skulle vara något det! Efter han fått lien till helvetet det vill säga. Han kanske kan stjäla en ängels hand? Skulle det gå? Ah! Han tänker på jobbet, ugh, han hatar när det händer!
"Jag kommer snart med er beställning", säger kassa-kvinnan och gör en rörelse för att de ska slå sig ned vid ett bord. Oh, det är ett av den sortens caféer. Han trodde de var vanligast i större städer där glamour var en stor grej. Det kanske var en efterapning trots allt. Merc följer dock kvinnans gest.
"Välj ett bord, milady" säger Merc viskande till Naeva. "Du är centret av uppmärksamhet i rummet för tillfället", fortsätter han skämtfullt retsamt. "Åtminstone för mig," han höjer huvudet igen och ler roat.

[I did this to another love thingy, didn't I? XD Tror dock inte de kommer bli lika kärleksfulla som Celine och Dominick ]

Naeva släpar med honom till ett bord vid fönstren. Lite avlägset i hörnet. På så vis så kan de tala mer eller mindre fritt, dessutom kan hon titta ut genom fönstret om hon vill. Hon släpper hans arm med ett litet leende och slår sig sedan ner vid ena stolen.
Vad sjutton tittar folk egentligen på? Hon bär inte ens några vapen! Hon går inte ens runt med sin gloria (som hon förresten inte heller längre har, men ändå)... Vänta. Är det där Cleo?
Naeva ser förvånat på sin skyddsling. Hon vet att Cleo har ett eget liv, men det är fortfarande väldigt konstigt att se henne i centrum.
Cleo möter Naevas blick och vinkar lite lätt. Naeva ler tillbaka. Hon har ännu inte riktigt hunnit bli vän med Cleo ännu, men snart så.
Hon riktar tillbaka sin uppmärksamhet mot Merc. "Berätta om dig själv", ler hon mot honom. Ett ärligt leende. Ett öppet. Ett leende hon aldrig kommer kunna le mot Cleo för Naevas liv kommer alltid innehåller hemligheter. Men Merc känner redan till de största. Hon kan vara mer öppen hos en demon än hon kan hos sin skyddsling, vilken ironi.

[ Shh... it's okay... it's fine... xD Jag tror Merc och Naeva kan vara mer kompatibla. ]

"Du måste vara mer specifik än så, jag har levt hur länge som helst", svarar Merc efter att ha skymtat den skyddsling Naeva mördat en annan ängel för. En dödsängel som säkerligen förtjänat det men tydligen är det mord oavsett. Merc har alltid frågat sig själv om det är mord att mörda en mördare... är det inte mer hämnd? Hämnd är bra nog, visst? "Var plantageägare ett tag till exempel och försök inte ens testa mig på årtal, jag minns aldrig årtal", fortsätter han med ett leende. "Kan dock ge dig namnet på den demon som övertalade Hitler att gömma sig i en bunker, du kan till och med få träffa maran om du vill," fortsätter han i princip mumlande.

Naeva ler och lutar hakan mot sin hand. "För all del. Berätta bara vad som helst. Jag har en evighet på mig. Kanske fler. Varför är du här? Varför behövde du min hjälp? Och, hur hittade du mig? Är det ert lilla demoniska system ni har? Eller hur man ska beskriva det. Eller hörde du talas om mig från någon annan? Berätta om nuet och dig själv i det. Det förflutna har redan format oss och går inte att göra något åt", resonerar hon samtidigt som kvinnan från kassan kommer med deras glasser.
"Tack", ler Naeva mot henne
Kvinnan nickar. "Ni är ett fint par. Och folk stirrar på vackra människor." Och sedan försvinner hon med de orden. Naeva börjar istället äta av sin glass istället för att fundera över kvinnans ord.

[ Det känns som att Merc skulle varit typ den där irriterande älskvärda storebrodern i en familj. Like he'd just be fucking up shit all over och skämta bort det som ingenting typ. His parents probably hated him. *random ramble* ]

"Jag kollade upp dig på den här," svarar Merc och drar upp något som ser misstänkt ut som en helt svart tunn bricka ur sin ficka. Mindre än en centimeter tjock och till synes otroligt oanvändbar. Denna placeras mitt på bordet. "Det liknar människornas surfplattor fast med mer finess", fortsätter Merc och ett svart damm lämnar hans hand när han sveper ut den över golvet runt bordet. Det landar inte, såklart. Det bara skapar illusionen av dem ätandes glassen. Inget mer. Han placerar samtidigt ett finger på plattan och den lyser upp. "Du kan söka upp mig också, allting mina och helvetets databaser har att berätta om mig finns på den", säger han med ett knappt synligt kaxigt leende. Han vet att änglarna har sitt eget nätverk fast han vet med säkerhet att änglarna inte har hans informationsbaser. Allting väldigt faktabaserat och så har flera kapitel om de olika sorterna av änglar. Nu ska då sägas att han har lyckats ta sig in i änglarnas databaser också men de var SÅ tråkiga. Hans har bilder och animationer.

[I would hate him if I was his mum xD]

Naeva ler mot honom och böjer sig över plattan nu när illusionen är uppe. "Ärkeänglarna tar order från seraferna, och de är de som håller koll på det mesta av informationen. Vi har strikta regler och anordningar. Vi brukar få mappar med informationen vi behöver. Självklart har vi också arkiv, med nästan samma information, men inte riktigt. Där finns det mest filmer, bilder och liknande", tänker hon högt. "Även en hög säkerhet där såklart."
Hon betraktar plattan och ser sedan upp mot Merc. "Vad står det om dig då?" säger hon och hennes leende blir aningen mer flörtigt. Hon har hört det mesta både från änglar och demoner. Hon är inte rädd för vad hon ska göra och att vara så nära Merc får henne att le vare sig hon vill det eller inte.