Prs med 1233679

Claudia skruvar sig på sätet. Det är så stelt. Hon måste säga något, måste, men vad ska hon säga? Vilket samtalsämne skulle få Doris att prata och inte bara dö ut som nyss? Precis när hon ska öppna munnen räddas hon av häxan med matvagnen. De beställer lite (mycket) godis och ger även ugglenötter till Echo och Kokos. Resten av tågresan spenderas under behaglig tystnad.

När Claudia och Doris kommer fram till Hogwarts möts de av en ovanlig syn. En sur Filch står med någon sorts sensor och visiterar alla elever innan de får gå in i slottet, "för att se till att ingen tar med sig något farligt" enligt hans muttrande. Något sådant har de aldrig varit med om förut. Claudia ser nervöst på Doris när de går in i slottet. Vad är det egentligen som pågår?

Doris är så mätt, men äter som en gris. Hon är så orolig. Orolig för kontrollen. Det borde ju kännas säkrare men det känns bara obehagligare. Hon är glad att Dumbledore inte sagt något om du-vet-vem en. Hon tar en till pannkaka. Det känns som hon ska spy men ändå hindrar spyan genom att äta mer. Varför är hon så orolig? Det var en kontroll som kontrollerade att ingen hade något farligt med sig. Ingen i rummet har något farligt med sig. Dumbledore är här. Inget är farligt. Hon hör hur Stephanie och Claudia slutar prata med varandra. Hon sneglar på dom och ser att dom kollar mot Gryffindorbordet. Hon fattar först inte varför dom kollar så underligt på alla Gryffindor elever. Sen ser hon att några pekar. Dom pekar på Potter. Han är helt blodig i hela ansiktet. Hon försökte precis intala sig att allt var säkert. Nu går inte det längre. Hon tittar på Claudia. Hon kollar tillbaks. Doris vänder snabbt huvudet mot sin tallrik och fortsätter med sin pannkaka. Hur kan hon ens äta nu?

Efter en stund ser hon Dumbledore resa på sig. Han ska hålla tal. Doris försöker intala sig en än gång att om Dumbledore är här kan ingen skadas. Verkligen henne eller någon annan. Sen ser hon hans hand.

"Herregud!"
"Vad har hänt med hans hand?"
Viskningarna hörs överallt i salen, Hannah som sitter mitt emot Claudia har slagit båda händerna för munnen och några elever ser ut att vara på väg att spy. Claudia känner sig själv lätt äcklad. Hur har den kunnat bli sådär? Svart och torr och... död. Död.
"Ingenting att bry sig om", säger Dumbledore, som har märkt hur chockade alla är, och ler. "Till våra nya elever, välkomna! Och till våra gamla elever, välkomna tillbaka! Ännu ett år fyllt av.."
Någonstans där tappar Claudia uppmärksamheten och lyssnar bara med ett halvt öra medan han pratar om Filch och quidditch. Först när den nya, skalliga, feta professor Snigelhorn, han med klubben, reser sig upp vänder hon blicken tillbaka till lärarbordet.
"Professor Snigelhorn är en före detta kollega till mig, som ska återuppta sin gamla tjänst som lärare i trolldryckskonst."
Claudia stönar. Trolldryckskonst med den här gubben kommer säkert att bli fruktansvärt tråkigt. Sedan poppar frågan upp i hennes huvud; vad ska hända med Snape? Och vem ska hålla i försvar mot svartkonster?
"Under tiden kommer professor Snape att ta över tjänsten som lärare i försvar mot svartkonster."
Claudia hör Potter säga "Nej!" och vrider huvudet åt hans håll. Hon håller med honom; alla elever vill helst ha bort Snape från skolan, med undantag av Slytherinarna, och nu får han istället tjänsten han längtat efter i så många år?
Han kommer att vara värre än någonsin.
Typiskt.

Doris kollar på Claudia. Hon ser mest irriterad ut. Doris är mest bekymrad. Hon gillar verkligen inte Snape, inte heller försvar mot svartkonster. Tillsammans blir det som värsta mardrömmen.


Doris vaknar kvickt. Mardröm igen. Doris har bara drömt mardrömmar dom senaste månaderna. Hon hade en sådan period när hon var åtta också. Hon kommer ihåg hur hon väckte mamma varje kväll och frågade om hon fick sova med henne. Krypa ner i hennes varma säng och somna om direkt. Nu kommer hon inte kunna sova på flera timmar. Hon kollar sig runt i rummet bara för att se så ingen står där. Hon kollar om någon ligger på golvet, eller hänger i taket. Doris blundar och skäms över sig själv. Hon öppnar ögonen igen. Kollar upp i taket. Sen vänder hon sakta på sig. Claudia är inte i sin säng. Hon ser sig snabbt runt i sovsalen. Stephanie, Hannah, Susan, men ingen Claudia. Nej, ingen har kidnappat henne intalar sig Doris. Hon kan säkert inte heller sova, och har gått ut i sällskapsrummet. Jag ska också gå ut i sällskapsrummet för att göra henne sällskap tänker Doris. Men hon vet att det bara är för att kolla så hon är där och inte blivit kidnappad. Hon tar på sina luddiga kanintofflor och går sakta mot dörren. Hon öppnar dörren till sällskapsrummet och himlar med ögonen. Det hon ser är Claudia med en husalf. Hon sitter och klappar den försiktigt bakom örat. Doris hade ingen aning om att det fanns husalfer på slottet. Och inte att Claudia tydligen var vän med en. Doris stänger dörren försiktigt så det inte ska låta och går tillbaks till sin säng.

Claudia vaknar av att en väldigt, väldigt pipig röst säger hennes namn.
"Miss Gonzales, så trevligt att träffas!"
Hon öppnar sömnigt ögonen och stirrar upp i ett litet grönaktigt ansikte med enorma bruna ögon och stora fladdermusliknande öron som inte kan tillhöra någon annan än en husalf. Det tar ett tag innan Claudia kopplar vilken husalf det är.
"Ally, hej!" ler hon och sätter sig lite rakare upp i fåtöljen där hon hade råkat somna. "Öh, vet du hur mycket klockan är?"
"Elva minuter och trettiotre sekunder över sex, miss Gonzales", svarar den lilla alfen, punktlig som vanligt. Tur, det är över en timme kvar innan Claudia behöver gå upp.
"Okej, tack. Sätt dig här du, det finns gott om plats i fåtöljen." Och det finns det. Fåtöljen är enorm och Ally är liten, så det kommer knappast göra någon skillnad. Alfen klättrar med viss möda upp i fåtöljen och sätter sig bredvid Claudia. Hon drunknar nästan under filten som Claudia har lagt över sig.
"Det var så länge sedan vi pratade", säger Claudia nyfiket. "Hur är det i köket nu för tiden?"
Claudia träffade Ally för första gången förra året. En kväll när Claudia var den enda kvar i uppehållsrummet och pluggade dök husalfen upp och skulle städa. Istället satte de sig ner och pratade. Alfen visade sig vara otroligt lätt att prata med och berättade en massa historier om hur någon i Gryffindor försökte befria alferna genom att gömma kläder i uppehållsrummet. Det såg Ally som en sådan skam att hon inte ville städa där längre och sedan dess städade hon i Hufflepuff istället.
"Åh, det är bra, miss Gonzales. Det finns fortfarande en galning som tycker att vi borde kräva att få lön, och en annan dricker alldeles för mycket, men Ally försöker att undvika dem. Ally har hört att hattarna i Gryffindor har börjat försvinna, och det är Ally glad för, för då slipper Ally vara rädd ifall hon måste städa där någon kväll."
"Vad bra", säger Claudia leende och klappar alfen lite bakom örat. I samma stund tycker hon sig höra ett knarrande, men när hon vänder blicken mot dörren så är den stängd och det finns ingen där.
"Oj!" säger plötsligt Ally med ett förskräckt uttryck i ansiktet. "Nu måste Ally gå, för Ally ska laga frukost. Hejdå, miss Gonzales! Ally hoppas att vi ses snart igen."
"Okej. Kul att prata med dig, Ally. Vi ses igen."


(Såg att det finns en Stephanie i deras sovsal. Om du menar Stephanie som i Claudias syster Stephanie, så tänkte jag bara säga att jag har tänkt mig henne som ett par år yngre (typ 14). Bara så att du vet )

Oj, okej. Har du skrivit att Stephanie är Claudias syster? Förlåt isåfall, har alltid trott att det var en av Claudias vänner 0.0
Vi säger att jag inte skrev Stephanie utan Lucy.


Doris gnuggar ögonen och ser Hannah och Susan gå ut ifrån sovsalen. Claudia och Lucy är inte ens där. Frukost dags. Det måste nog vara den bästa måltiden på Hogwarts. Kanske till och med bättre en festmåltiderna. Man äter alltid för mycket på dom så man tillslut mår illa. Frukosten har rostade bröd, flingor i alla typer och varmt Te. Doris känner sig bara mer och mer hungrig när hon tänker på det.

En stund senare sitter hon nere vid frukosten med en hel hög rostade mackor och är inne på sin andra tekopp. Bredvid henne sitter Claudia, Lucy, Stephanie och Emanuel. Doris lyssnar med ett halvt öra när dom skrattar åt en förvirrad Gryffindor elev som tydligen råkat trilla i en trappa på vägen hit. Dom pekar på en rund kille som är helt röd i ansiktet. Doris känner igen honom. Han och hans farmor har varit och ätit på Caféet där hon bor. Det blir tomt i hennes huvud ett tag. Det är inte ofta det blir det. Det känns så skönt att inte ha någonting att tänka på. Allt är bra. Hon är på ett säkert Hogwarts, hon har en bra hårdag, varmt te, och örtlära om en halvtimme. Hon tänker bara glömma bort det där med husalfen. Varför ska hon lägga sig i? Då kommer tankarna tillbaks. Hon vill också lära känna en husalf. Hon har bara sett husalfer på bilder, om man inte räknar med igår då. Dom är så söta. Hon måste fråga Claudia lite snällt senare om hon inte bara kan få säga hej till husalfen.

Ah jag kanske var lite otydlig, men jag har tänkt mig syskonen så här:
Claudia, 16 år
Stephanie, 14 år
Emanuel, 13 år
Robert, 10 år och har inte börjat än

*

Claudia ser snabbt på sitt schema. Hon hade bra G.E.T.-betyg, och kommer att kunna fortsätta läsa de flesta av sina ämnen. Det var bara astronomi och trolldomshistoria hon blev kuggad i. Hon trodde att hon inte skulle få gå trolldryckskonst heller, men professor Sprout talade om för henne att ett Ö räcker för att Snigelhorn ska undervisa en.
Hon ser på Doris. Claudia vet att Doris inte fick så bra betyg och inte kommer att läsa lika många ämnen som Claudia. Men Doris kan alltid ta över bageriet även om hon inte får bra betyg. Claudia behöver en bra utbildning för att kunna få ett jobb på ministeriet. Det är hennes dröm.
"Har du ätit klart?" undrar Claudia och nickar åt Doris håll. Själv åt hon inte mycket, bara lite rostat bröd. Doris nickar hastigt och reser sig med en sista längtansfull blick på baconen. Claudia suckar och drar henne med sig genom trädgårdslanden för att inte komma för sent till årets första lektion.

Det är så mysigt att vara i växthuset när det spöregnar utanför. Om man bara skulle haft lite varmchoklad skulle Doris kunna sitta här hela dan. Dom har precis gått igenom djävulens snara. Det är tydligen en växt som slukar upp sitt offer. Läxan är att skriva en uppsats om varför den endast lever i mörker. Doris tänkte skriva att den hade en fobi för ljus och slukade upp sig själv istället för att stå där. Det är säkert därför man bara hittat den i mörker. Men sen kom Claudia med en jättebra förklaring om att den tog energi från mörker till skillnad från andra växter som fick det från ljuset. Så ställer man den i ljus så blir den svagare och svagare tills den vissnar. Den Teorin kommer Doris aldrig slå. Hon kanske kan hitta lite fakta om varför i en bok om hon har tur.
- Flickor, säger Sprout vänligt. Ni måste tyvärr gå ut i regnet nu. Doris märker att det bara är hon, Claudia, och tre Gryffindor tjejer kvar.
- Mitt hår kommer bli helt genom vått, suckar en av dom.
- Då får du väl se till att springa, säger Claudia och alla tre ser irriterat på henne. Kom Doris lägger hon till och skjuter up dörren. Nu har Doris chansen att fråga Claudia om husalfen. Så hon tar mod till sig och börjar.
- jo, du, Claudia..... Börjar hon.
- ja, vadå?
- igår så.. Eller, jo, men, alltså...
- vad? Frågar Claudia och ser irriterad ut.
- jag såg dig med en husalf igår....
Claudias minn är omöjlig att läsa av. Hennes mun är ett rakt sträck. Sen öppnar hon den....

"Så det var du", konstaterar Claudia.
"Och.. ehm.. Ni verkade vara... bra vänner. Så skulle jag bara kunna... få hälsa på den?" Doris verkar darra och inte bara på grund av regnet.
Claudia vet att en del ser husalfer som groteska och värdelösa. Att de inte borde synas och knappt höras heller. Men hon kan inte föreställa sig att snälla, försiktiga Doris skulle tillhöra den skaran. Hur kan det skada att låta henne säga hej till Ally. Claudia bestämmer sig.
"Det är klart att du får", säger hon med ett stort leende och Doris skiner upp. Resten av vägen upp till slottet pladdrar hon på om allt och inget. Claudia lyssnar bara med ett halvt öra medan hon funderar på hur hon ska ordna så att Doris kan träffa Ally. Undrar om någon vet vägen till köket?
Efter örtläran skiljs de åt. Claudia har forntida runskrift och Doris har håltimme. Det spöregnar fortfarande när hon sitter i det lilla klassrummet med sina lexikon och klottrar i kanterna på sitt pergament. Hennes tankar är någon helt annanstans.

Alltså wow vad du är bra på att skriva ！(◎_◎) jag känner mig jättedålig när jag läser dina delar och sedan mina ._.



Doris sitter i biblioteket med en bok om magiska växter. Hon letar efter djävulens snara. Hon kanske har bläddrat förbi den. Hon kollar inte ens på vilken växt hon är på. Hon tänker på att hon ska få träffa en husalf. En riktig husalf!en livslevande! Hon vill egentligen hoppa runt och tjuta av lycka. Dom är så söta med sina stora ögon, och öron. Och sin lilla nos. Eller har dom ens en nos? Det spelar ingen roll, dom är ändå så söta! Hon blir medveten om att hon ler som en idiot och kollar rakt ut mot ingenstans . Hon sänker huvudet och kollar ner i boken. Hon tänker på allt hon någonsin hört om husalfer. Om hon inte har fel så är dom som slavar till vissa familjer. Hon kom ihåg en gång när hon hörde någon prata om att dom kanske skulle avliva sin husalf, bara för att den inte arbetade lika hårt som förut. Doris får kämpa för att inte börja gråta. Hon kollar på klockan. Sedan kollar hon på sitt schema. Även om det är mer än en halvtimme kvar, börjar hon sakta gå mot mugglarstudierna.