The unexpected (prs)

Ashe vänder om likt en idiot mitt i trappen när hon kommer ihåg att Artemis är hennes granne, mer eller mindre. Fan vad korkad hon kan vara ibland.
Hon springer tillbaka nerför trappan och åt vänster, får några konstiga blickar i hallen men fortsätter ändå tills hon är utanför sitt rums dörr.
Hon stirrar åt höger och sedan åt vänster. Hennes rum ligger i mitten av två andra. Självklart gör den det. Det är en akademi. "Uhm..." mumlar hon för sig själv och försöker avgöra vilken dörr som är Artemis men lyckas inte.
"Artemis?" säger hon istället lite halvhögt och hoppas på att vilken dörr Artemis än gömmer sig bakom så tror hon att Ashe står precis utanför, och inte mitt framför sitt egna och försöker klura ut vilket rum som är vilket. "Jag måste tala med dig!" fortsätter hon sedan och väntar därefter på att en av dörrarna ska svänga upp.

Artemis hör stegen, hör rösten och vet att hon måste svara. Hon måste tvinga sig till det och det var hennes plikt inför akademin som gjort så mycket för henne.
Egentligen hade de inte gjort mycket för henne, knappt något alls. Inget mer än att hålla henne under uppsikt och se till att hon inte gjorde något. Se till att hon alltid lyckades på de praktiska proven och intyga henne att svävandet var hennes enda kraft och att den inte gick att utveckla.
Det överdrivna sättet lärarna hade mot henne hade gett henne fler ovänner än vänner. Inte ville någon vara med lärarnas gullgris som det såg ut, som alltid fick rätt och beröm. Nej, Artemis var alltid ensam och kanske det var bra då hon var tyst och skygg inför människor.
Tillslut i vad som tycktes som en evighet ställde hon sig upp på ostadiga ben och tog sig fram till dörren, öppnade den och såg på Ash med ett blekt ansikte där ånger och något mer oidentifierbart syntes i de röda ögonen.
Hon ser frågande på kvinnan, men vet väl vad hon måste visa henne, hon kunde bara inte få fram orden, inte nu.

"Åh, till vänster", mumlar Ashe lågt för sig själv och ställer sig framför Artemis. "Så, uhm... förlåt för allt det där jag sade tidigare. Jag tänker inte tvinga dig till någonting alls. Säg bara till om du vill lära dig mer, för du kan redan grunderna... Men, ja, i alla fall - tillbaka till mig. Behöver jag en skoluniform eller liknande eller kan jag bara ta på mig det svartaste jag hittar i min garderob? Finns det några regler gällande mina kläder? Gällande mitt hår? Gällande mitt smink? Får jag ha med mig min mobil till lektionerna? Får jag lyssna på musik? Och, vilken klass går jag i? Vad har jag för schema och..." Ashe tystnar. "Jag tror jag har typ hundra frågor till", lägger hon till och en svag rodnad sprider sig över hennes bleka kinder. Hon vill verkligen inte störa Artemis, men herre. Hon tänker inte bli uppskickad till rektorn på första dagen. Tror hon åtminstone inte.

Artemis svarar inte, men hon nickar och stänger dörren bakom sig. Sedan vinkar hon åt Ashe att följa efter henne och de börjar gå i ett par olika korridorer och ner för trappor ner till akademins källarplan. Artemis blir mer avslappnad ju längre de kommer från de andra eleverna och själva centrala delarna av akademin. Hon var som hon var och det kunde väl ingen människa hjälpa.
"Förlåt mig, det var jag som svek dig i mina förpliktelser." sa hon kort och öppnade en dörr där hon tände en lampa.
"Här på skolan har vi skoluniform under hela skoldagen och inget smink får användas. Ingen mobil eller annan teknisk utrustning, så nej inte heller musik. Du får använda det på rummet, men internet kostar och inget sådant får användas till dina studier." sa hon enkelt.
"Du får klä dig som du vill och sminka dig på din lediga tid, men det ska ändå vara anständigt." sa hon medans hon såg igenom hyllor efter en svart kjol, svarta knästrumpor och skor till Aashe. En vit skjorta mörkblå slips och mörkblå tröja eller jacka till det.
"Antar att du vill ha allt nytt? Kan betala för det, eller begagnat?" frågade hon kort utan att gå närmare inpå det, det var en känslig fråga för henne och hon såg inte Ashe i ögonen då hon sa det.
"Håret ska vara uppsatt i flätor, knut eller liknande." sa hon och försökte komma att tänka på alla regler och liknande. Det fanns otaliga och det mesta var hon van vid att hon inte ens tänkte på dem.
"På vardagarna ska alla vara på sitt rum senast kl 20 och det ska vara släkt kl 21." mumlade hon fram och gav Ashe en klädhög och pekade mot ett litet rum där hon kunde prova dem.
"Vi kan gå och hämta ditt schema och regelboken när vi är klar med detta." sa hon och försökte sig på ett litet leende till kvinnan.

"Bullshit", muttrar Ashe när Artemis rabblar upp alla regler. "Ska jag vara i rummet senast klockan åtta? Jag är nästan vuxen! Dessa regler har jag inte haft sedan jag var tio!" fortsätter hon medan hon tar kläderna och går in och byter om.
"Tänk om någon halvgud kommer och försöker döda mig igen? Och jag måste boka ett flyg så snabbt som möjligt. Men, woops, ingen mobil! Då kan jag inte ens kontakta Kai! Och han kommer bli sur när han ser interneträkningen som kommer komma till hans konto... Aja, han kan ta av mina pengar bara", muttrar hon och sätter snabbt upp håret i en enkel, slarvig men elegant bulle-liknande sak som hennes mamma har lärt henne.
Hon ser sig själv i spegeln. Passar kläderna? Ja. Ser de bra ut på henne? Hell yeah. Ser hon anständig ut? Inte för fem öre.
Hon går ut till Artemis igen och muttrar "jag börjar ångra att jag ens kom hit", men möter sedan den unga kvinnans blick. "Men, du var en trevlig överraskning", lägger hon sedan till med ett leende.

Artemis rycker på axlarna, hon var van vid reglerna att hon inte reflekterade över dem längre.
"Det finns dem som inte följer reglerna, men råder dig till att inte göra det." sa hon stilla och väntade på att Ashe skulle bli klar. Hon förstod inte varför Ashe verkade så upprörd. Hon kunde ju använda allt det där då skoldagen var till ända och hon hade ända till nio på sig innan alla lampor och allt stängdes av för natten.
Då Ashe kommer ut studerar Artemis henne tyst och nickar godkännande.
"Det kommer att duga." sa hon enkelt och höjde sedan förvånat blicken och en svag rodnad spred sig över hennes ansikte och ett litet leende kunde synas.
"Tycker du?" sa hon nästan hänfört och något tindrade till i hennes ögon, hon såg ut som en helt annan flicka.

Ashe ler ännu större när hon ser Artemis leende. "Givetvis. Det är därför jag egentligen vill hjälpa dig att utvecklas... eller åtminstone ge dig möjligheten till det. Ifall du använder dina krafter på rätt vis sedan är en helt annan fråga", lägger hon till."Mamma sade alltid åt mig att lita på mina instinkter då det var de som en dag skulle rädda mitt liv, och de säger mig att du är en av få personer jag kan lita på."
Ashe stryker händerna längs med sin klädnad och möter sin egen blick i spegeln. Om hon torkar av sminket... då ser hon ut som sin mamma i en liknande uniform.
Ashe drar fingret längs med ena ögat för att hindra tårarna från att falla. Hon tänker inte gråta. Inte nu, inte senare. Var stark, tänker hon med sin mammas röst.

Artemis stirrar på Ashe helt mållös av hennes ord, vad hon har att säga om henne. Hon visste inte ens hur hon skulle ta det så hon står där med öppen mun och ser ut som ett fån innan hon kommer på att stäng den.
Hon ser bara förstummat på Ashe men vrider respektfullt bort huvudet då Ashe av någon anledning stryker sig under ögonen. Kanske en osynlig tår fanns där, kanske något så enkelt som att det kliade. Hur det än var vände hon i respekt undan huvudet och väntade på att Ashe skulle byta om så de skulle kunna gå. Det var söndag och även om tiden var mer fri då så var det ändå skoldag imorgon och Ashe skulle behöva schema och allt.
"Du är väldigt vacker i den där." sa hon lågt om det var därför Ashe var ledsen eller upprörd. Det var även hennes tysta sätt att säga tack för allt. Tacka för att hon ville hjälpa henne, för att Ashe sa att hon var att lita på. Att kanske hon funnit en vän i henne.

Ashe nickar leende mot Artemis. "Tack så mycket", mumlar hon och rodnar likt den första gången hon bar en traditionell kimono. Sedan går hon in igen och byter om, men låter håret vara. Hon har sin mammas höga kindben men hennes pappas långa hals.
Hon kan se så mycket av sina föräldrar i sig själv, men varje gång tänker hon bara på lilla Mako som hon aldrig kommer få veta hur han skulle ha sett ut.
Hon bär sina föräldrar med sig var hon än går, i både vått och torrt. I glädje och sorg. Ibland var det en välsignelse och ibland en förbannelse.
Hon viker ihop kläderna och ser sedan förväntansfullt på Artemis. "Så, var går vi härnäst?" undrar hon och kramar kläderna mot bröstet. Hon önskar att det var hennes mammas gamla uniform, men sådan tur skulle hon aldrig ha.

Artemis väntade tills Ashe var klar och svarade detta med ett svagt leende.
"Minns att de inte tillåter smink bara." sa hon med mjuk röst och vinkade med henne ut och stängde dörren om dem.
"Vi ska till skolexpeditionen för att fixa ditt schema, se vilken klass du ska vara i och se till att du får en bok med skolans regler och vad som händer vid dylika saker man bryter mot." sa hon enkelt och börjar åter gå genom korridorerna.
"Och en karta." lägger hon till leende.
"Gissar att det är ganska svårt att hitta här vid de första gångerna." sa hon och tog dem upp för ett par trappor, modeniteter som hissar fanns inte här trots de många våningar skolan hade.
De var åter på bottenvåningen och gick till skolexpeditionen där en äldre dam med grått hår uppsatt i en knut såg frågande på dem.