Grimm~Prs

"Jag beklagar" sa Olivia.
"...Grimm" viskade jag. Jag hade hört steg utanför kojan och när jag tittade ner var en Grimm där.

Jag förvandlade mig.Hans Ögon var bara ett oändligt mörker och jag såg mig själv den jag verkligen är. Jag förvandlade mig till baka. Jag satte ett finger mot min mun och höll andan.
Han fick inte se oss, han får inte!
Tänker jag. Samtidigt som mina lungor börja verka. Jag tog ett tyst djupt andetag och tittade försiktigt ut. Det skulle jag inte gjort. Han hade sett oss!

((Ska vi ta att det är Nick?))

"Hallå?" Ropade Grimmen. Vi satt alldeles knäpptysta.

((Japp Nick))

Han hade fått syn på kojan. Vi hade ingenstans att fly.
-"Ge dig iväg!"Säger jag men skärrad röst.
Men grimmen hade börjat klättra. Även om jag hade halat upp stegen så klättrade han på barken. Jag fattade inte vd som hänt innan han kom in i kojan. Det fanns ingenting att göra, jag förvandlade mig.

Olivia förvadlade sig. Jag gjorde lika dant och skulle precis gå till attack när en till snubbe klättrade upp (Monroe). Han var en Blutbad.

En till Blutbad! tänkte jag och sa:
-"Stick! Han kommer att döda dig!" Till snubben som just hade klivit in i min koja.

"Lugna er" sa snubben (Nick) och gick långsamt fram till oss. Den andra snubben (Monroe) gjorde likadant.

-"Aldrig!" Fräser jag åt honom. "Ni kommer döda oss!"
-"Precis!" Säger Wilja och vi visar tänderna.

Blutbadeb ruskade på huvudet och tittade på Olivias armar och ben. Det var sår nästan överallt.

-"Vad!" Fräser jag.
-"Det där måste behandlas!" Säger blutbaden.
-"Ånej! Aldrig i livet han kommer döda mig!" Säger jag redo att kasta mig ut ur kojan. Wilja förberedde sig också.