DW roll med Parva Fortemque

Genom dimmolnet såg Quinn en liten flicka komma skuttande.
Vad var det för unge som inte var på sin lektion? Tänkte hon och hennes tankar gick till när hon själv varit liten. Hon hade varit en riktigt dryg unge, just den där typen som alltid var uttråkad och aldrig kunde sitta still. Hon hade alltid varit för smart för sin årskurs och orkade inte lära sig nått som hon redan visste, så istället skolkade hon.
Om någon skulle säga till henne när hon var barn att hon skulle bli en lärare hade hon skrattat.
Hon hade alltid vetat vad hon ville. Resa och ha äventyr. Se nya platser och uppleva spänning. Men hon var fast. Dessutom kunde hon ju inte lämna Simon.
Hon kunde urskilja en siluett av en man bakom flickan. Han var smal och ganska lång, men det var allt som hon kunde se. Kanske var det ungens pappa?
Hon rykte blicken i från dem och fick syn på att varelsen som gått ur föremålet nästan var nere på marken. Quinn stod som förstenad ett ögonblick. Den liknade inget hon sett förut.
"Jag vet inte vad ni tycker, men jag tror att det vore en bra idé att springa." viskade hon ganska högt till flickan.

Hedwig såg skeptiskt på personen som stod där. Hon hade bara sagt att det var bra att springa. Inget mer. Hon kollade tillbaka på Doctorn och han nickade.
-Ehm varför? hon riktade inte frågan till någon speciell bara hon fick svar.
Personen, som var klädd som en lärare, drog henne plötsligt i armen så hon ramlade ner i leran på skolgården och sekunden efter så föll ett föremål ner precis där de stått.
-Därför, fick hon som svar av läraren.
Hedwig stod som förstenad när ett till föremål landade bakom henne så leran flög. Inte förens så sprang hon.

Och Quinn sprang. Hon sprang så att håret fladdrade bakom henne. Klackarna hade hon lämnat på marken och hon sprang barfota. Leran skvätte upp på hennes jeans. Hon rundade ett hörn på skolan. Andfådd stannade hon och lutade sig mot väggen. Mannen som stått bakom ungen hade följt efter och stannade bredvid henne. Han verkade inte vara anfådd alls. Han såg lite märklig ut med sin randiga bruna kostym och långa läderjacka.
"Jag gillar ditt sätt att resonera." sade han, ett leende lekte på hans läppar.
"Jag gillar att springa." flämtade Quinn, fortfarande anfådd. Han skrattade.
"Så vem är du?" frågade Quinn.
"Doctorn."
Quinn höjde på ögonbrynen.
"Jaha, i så fall är jag Vikarien."
"Trevligt att träffas Vikarien. Spring för livet."


_____________
Parva Fortemque jag är bara lite övertaggad på det här rollet x)