Rose Black

1.Luna Fred
2.Kortare väntan!!!
3.näe...

Tack för svaren , Nu kommer ett nytt kapitel, Hoppas det uppskattas
Ps: Jag tål kritik!

Kapitel 5: Quidditch uttagning och ovant möte.
Där stod jag. Mitt på planen. Skolan hade bara pågått ungefär i tre veckor men ändå kändes det som om det var precis innan jullovet och man vart tvungen att få tusentalsläxor. Quidditch uttagningarna skulle inte starta förrän om en halvtimme men jag skulle värma upp lite, själv såklart. Jag tog den gamla rensoppar sjuan, satte mig på den och sköt iväg. Jag for upp, upp i luften. Det var en härlig känsla. Inte en enda gång under sommarlovet hade jag kunnat göra det här. Vinden blåste mig i håret och ansiktet. Jag gjorde en hastig sväng, om jag inte var van vid det så skulle väll jag ha ramlat av. Högre, högre upp susade jag, sedan ner, ner, ner mot marken. När jag var super nära att krascha i marken så vände jag den hastigt upp igen. Alla mina dystra tankar flöt bort som bläck i vatten.
”Hey! Rose kom!” det var Cho som stod nere å planen. Jag styrde den ner, rakt ner mot marken igen. Nästan nere vid marken gjorde jag en sväng och landa den mjukt.
”Ja?” frågade jag. Med en blick på klockan kom jag ihåg, Hur kunde jag vara så dum! ”Är det många fler som kommer?” Cho nickade.
”Jag tror det är några”, med de orden började vissa droppa in på planen. Självsäkra eller oroliga.

***

En timme senare hade jag ett bra lag som bestod av mig (Lagkapten och jagare), Cho som sökare, Char Bradley och Henrik Chambers också jagare, Martin Livebur som vaktare, Anton Filich och Viktor Alicio som slagmän. Alla skildes åt, vissa stannade kvar för att öva flygningen lite, vissa gick in för att möta sina vänner, Cho skuttade i väg till Hagrid, andra gick och muttrade. Själv gick jag mot sällskapsrummet.
”Vad kom först flamman eller Fenixen?” Vad som kom först? Det var väll en…
”Det finns ingen början det går i en cirkel”, svarade jag. Proträttet log och sa att det var bra svarat innan den släppte in mig. Jag styrde mina steg till sovrummet, bytte om till andra kläder, ställde undan kvasten och tog fram fjäderpenna och pergament. Jag gick åter ut mot biblioteket.

***

Jag vet inte hur länge jag hade suttit här men runt tjugo minuter så hördes det röster.
”Kom igen nu”, sa ena rösten viskade. ”Fågelfjädrar, det är väll orginellt, vi gjorde det första årkursen”. Den andra verkade sucka.
”Nej, nej, nej, du har fattat det helt fel”, sa den andra. ”Vi fixar att han måste ha på sig fjädrar hela veckan.”
”Du är en amatör”, sa en tredje. ”Jag har en utamning till er, klarar ni den så får ni ett varsitt packet Berti botts bönor i alla smaker och tio galleoner.”
”Visst är du med George?” frågade den andra.
”Japp”, sa George. ”Så Lee, vad är utmaningen?” Okej jag började fatta vilka det var. Om George Weasley var där och gjorde en deal med Lee Jordan, så vart George tvilling Fred Weasley också tvungen att vara där.
”Jo du och Fred”, sa Jordan. Japp jag hade rätt. ”Ska göra en trolldryck med en av Flints sockor, hans näsduk, en flaska pumpa juice och körsbär samt blanda i dem med levande-död-brygden.” Jag flinade för mig själv, det här skulle inte bråda gott. Jag hörde hur de två gick ut. Den sista satte sig bredvid mig.
”Tjeennaa Rose, vad gör du?” Det var Lee Jordan som satt sig bredvid mig. Jag suckade och mumlade något. ”Ursäkta?”
”Pluggar, kan, ehm, gå?” Han log bara.
”Visst”, sa han bara reste sig. Medan han gick ut baklänges kollade han på mig. ”Säg till om du vill något”, sedan var han helt ute ur bibblan. Jag stirrade på dörren. Visst Jordan var snäll och rolig, men, nej, nej, NEJ! Inte sådana tankar!

längtar tills nästa del♥
Keep up the good work!

Asbra!!

Tack! Och du behöver inte vänta länge till...


Tack!
Nu kommer nytt kapitel jag skrev idag...

Kapitel 6: Brev
Jag stirrade framför mig. Där framme låg en utmaning. Dem låg i höga staplar och högar. Allt skulle vara klart inom en speciell tid. Hur var det tänkt att allt skulle bli klart med Quiddtch? Jag pusta ut. Jag skulle klara det, jag skulle ta utmaningen, utan hjälp, det skulle vara fusk. Efter åter en pust reste jag mig upp. Jag gick mot bordet. Där låg nämligen fjäderpennor, böcker, oskrivna pergament och påbörjade men inte avslutade.
Jag hade tusen läxor (känndes det som i alla fall); Amorita drycken till professor Snape, Varulvarna och dess liv och vanor till professor Lupin, en uppsats om hur man kn förvandla djur till någon möbel till professor McGonagall och lite annat. Och så började jag skriva.
En timme senare var jag klar med Lupins och Hagrids uppsats och i mitten på Snapes uppsats.
En Amorita dryck frambringar lukten som den man älskar på riktigt luktar. Den luktar olika till alla.
KRASCH! Så lät det när jag råkade slå ner mitt bläckhorn så det splittrades på golvet. Jg pekade på skrevorna med mitt spö och sa ”Reparo” och alla bitar flög ihop. Bläcket som hade runnit ut låg över hela pergamentet och alltså suddat ut allt.
”Himlans saker, varför just det här just nu?” uttrade jag och torkade upp bläcket, problemet var att allt jag hade skrivit åkte med. Jag råkade inte skriva om det utan packade bara ned uppsatserna jag skrivit klart i väskan. Knock, Knock, Knock. Hördes det. Utanför fönstret satt en grå/svart spräcklig uggla med ett brev i handen. Jag rusade fram och öppnade fönstret. Ugglan flög två varv runt rummet innan den satte sig på min säng. Jag kände genast igen den. Min familje-uggla var nämligen grå/svart spräcklig och alltid innan den ställde sig tillrätta för att lämna brevet flög den två varv runt rummet.
”Kandy, Kandy, Kandy”, sa jag och log. Kandy hoade nöjt vid omnämnandet av namnet. Jg öppnade brevet och kände genast igen handstillen.
Hej Gumman!
Det var ett tag sedan jag fick en uppdatering lite om hur det går. Jag hoppas att du pluggar flitigt och att Alizem också gör det. I det senaste brevet skrev du att Dementorer skulle vakta skolan.
Stör dem något? Om dem gör det kommer ministeriet och Dumbledore inte glada.
Och av ren nyfikenhet, Hur går det? Hur är det där borta?
Pussar och Kramar; Kiandra
Jag skakade på huvudet åt min mammas nyfikenhet. Snabbt skrev jag ner:
Hej Mamma!
Ja vi pluggar. Själv känns det som om det har gått mycket längre in på terminen än vad som har gjort. Men det kan bero på läxorna. Nej dementorerna stör oss inte, de håller sig på sina platser. Allt går bra här och allt är som vanligt.
Hoppas du också mår bra!
Kramar Rose.
Jag sickade iväg medelandet med Kandy och det sista man såg av den var en prick.
”Hej, Rose, vad gör du?” Lize hade kommit in i rummet.
”Inget just nu, har precis sickat iväg ett medelande till min mamma, hon var nyfiken du vet hur föräldrar är”, sa jag.
”Japp, jag känner till sådana föräldrar, kommer du föresten, jag tror jag har hittat något?” Jag nickade, reste mig och följde efter Lize ut.

Hopas det var bra

MER MER MER MER NUUUUU

BRA!!!!!♥

Kapitel 7
När vi var framme stod vi nära Quidditchplanen, bra några få meter ifrån. Lize ställde sig framför mig och jag kolla ned, likt Lize. Ett hål, flera meter djupt, var där. Hålet var helt svart så vi såg inte vad som låg längst ner.
"Vad tror du?" Fråga Lize och vi kolla upp igen. "Intressant nog att undersökas?" Jag kolla ned igen och nickade.
"Det ska det nog", sa jag leendes. Vi satte oss ned i skräddarställning. "Men vad ska ett hål göra här?"
"Jag vet inte men det kan inte ha vart här länge", sa Lizeedan jag lade mig på mage och tog ned handen i hålet. Japp djupt nog för att en arm skulle sträckas ned och djupare var det.
"Vad finns där nere?" Fråga vi i kör innan vi skratta.
"Uppenbarligen vet inte någon av oss", sa Lize medan skrattattacken lugna sig.
"Men vad kan man göra med ett HÅL?" Fråga jag. "Som troligtvis är flera meter djupt?"
"Undersöka", sa Lize och jag visste nästan att hon skulle säga så, hon iprincip ÄLSKA att undersöka saker. Då gick det upp ett ljus för mig. Jag drog fram staven och mumla 'Lumos' och spetsen på trollstaven lös genast upp.
"Lumos Maxima", sa jag och såg att hållet var rätt djupt men att man nästan såg botten. Jag ställde mig upp och baka lite. Lize kolla förvånat och oroligt på mig. Jag börja springa mot hållet och hoppade.
"GERONIMOOOooo...!" Ropade jag (jag hade setten film där en man sa det mycket). Jag blunda och vänta på att jag skulle slå i marken.
__________________________________________________
Sådär! Hoppas ni gillade detta! Jag sitter på en bus till min mormors häst då jag skriver det här så förlåt för kort och möjliga stavfel men jag skriver (för första gången!) på. Mobil HA EN FORTSATT TREVLIG VECKA!!!

MEEER

Jag komer avsluta dena fanfic pga att ingen läser och idétorka.