En berättelse: Ynk eller inte?

Tack!! ellisen05


Kapitel 6.

Omtumlad gick jag ut från Dumbledores kontor. Men inte förens jag kommit ut i korridoren igen gick det upp för mig på riktigt. Jag hade bara svimmat av och ”drömt” Rawencloehistorien. Jag var i Griffindore en då! Dumbledore hade sagt att jag var fånig som ens tänkt tanken att jag skulle hamna i något annat elevhem än Griffindore.
– Du är ju släkt med honom i rakt nedstigande led! Hade han skrockat efter att ha tagit av mig sorterings hatten och försökrade mig om att det var alldels på riktigt och att hatten med största sannolikhet hade ropat
– Griffindore! Ut i den fridfulla atmosfären inne på den omtyckta rektorns kontor.

Men min glädje varade inte länge. Redan efter min första lektion var jag offret för mobbningen. Hermiones sällskap och totala vägran att gå med på mina vädjningar om att hon skulle sluta vara med mig för sitt eget bästa hjälpte. Väldigt mycket. Okej. Hela skolan var inte emot mig. Men Slytherin eleverna mobbade mig bokstavligen. Rawencloearna skrattade och pratade bakom min rygg. Hufflepuffarna tittade skeptiskt på mig när jag gick genom korridorerna. Men det värsta av allt var inte mobbandet av de övriga elevhemmen. Det värsta var Gryffindorarnas sätt att se på mig. Som om jag var en skam för deras rykte… Dt hela blev inte bättre av att det gick extra lätt att mobba mig och mina hittills totalt omagiska förmågor eftersom jag var släkt med en av grundarna till Hogwarts i – enligt Dumbledore – rakt nedstigande led! Nu gjorde jag inget annat än att längta hem. Nej förresten. Jag längtade efter att vara normal.

Jättebra!
Tycker så synd om Bronzelda som får utstå det där, usch ;(
Men vill bara påpeka att det stavas Gryffindor och Ravenclaw, inte Griffindore och Ravencloe. Bara lite irriterande

Bra!

Tänkte jag också på.

Ja! Just det! Skriva kanske jag kan men inte stava! Tusen tack!(både för att ni är så snälla och vågar rätta mig, för att ni över huvud taget läser det här och för att ni gillar det!)

När kommer nästa?

Nu!!!!


Kapitel 7.

Jag drog trollstaven genom luften och mumlade lågmält.
– Wingardium leviosa.
Men inget hände. Som vanligt. Professor Flitwick stirrade på mig med en blick av medlidande, uppgivenhet och besvikelse. Professor Mcgonnegoll hade skrivit till mina föräldrar om mina magi problem och nu terroriserades jag av deras medlidsamma brev men om jag läste mellan raderna såg jag deras besvikelse.
Jag svek alla.
Jag var en ynk.
Ynk!!!
Usch!
Mitt undermedvetna hoppades på att det ända jag behövde var tid. Men jag förstod att mina magiska chanser inte var goda. Inte alls. Snart skulle jag bli relegerad för att Hogwarts inte kunde ha en elev utan magiska kunskaper eller snarare en elev som inte gick att lära magi. Dem hade försökt. Jag hade fått privatlektioner av Professor Mcgonnegoll och hon hade använt lärometoder från olika ynkkurser. Jag grät mig till sömns varje kväll. Jag hatade att kalla mig det. Jag hatade ordet. Jag hörde inte hemma i den magiska världen. Jag kanske borde fly? Till mugglarna? Ja!

Bra!

Tack!

När kommer nästa?

Imorgon ellisen05
Jag måste sova nu.....