Alltid Vid Hans Sida

Bra

Förlåt för dåligt uppdatering på senaste tiden men har inte haft så mycket tid till att skriva. Men här kommer nästa kapitel hoppas att ni gillar det

KAPITEL 4
Det kändes som en evighet fastän det bara var någon sekund. Nymeria kollade sig omkring ut över salen och märkte att vissa elever satt och stirrade på henne. Inte på det där obehagliga sättet utan de såg nyfikna ut. Såklart hade ett ryckte spridit sig till eleverna om henne. Flickan som hade blivit hittad utanför slottet. Flickan som inte visste att hon var en häxa. Flickan som var den ända kvar i hela sin familj. Flickan som trodde att hon hade sett en häst demon. Nymeria hade pratat med Tom om varelsen hon hade sett och han berättade för henne att dem hete Testraler och att dem som bara hade sett folk dö kunde se dem. Hon hade då frågat honom om han såg dem. Ja det gjorde han, han berättade om när han var fem och en ung pojke från hans barnhem ramlade ner från klätterställningen.
”HUFFLEPUFF!” hördes en röst skrika över hennes huvud. Det var hatten. Någon tar av henne hatten och hon gå mot bordet där alla från Hufflepuff sitter. Hon sätter sig mellan några tjejer. Hon ser Tom vid det andra borde och han ler mot henne. Hon är lite ledsen över att de inte hamnade i samma elevhem men hans leende tröstar henne, de kommer ju ses ändå. Efter insorteringen håller rektor Dippet ett tal och tar upp alla regler och sedan får de äta. Efter det får alla gå till sina rum för att lägga sig.

Dagen därpå gick Nymeria på sina första lektioner. De fick inte göra så mycket utan fick lära känna lärarna och sina klasskamrater. Nymeria hade redan börjat bli vän med en flicka från hennes egna elevhem. Hon hete Lara. Hon var lite längre än Nymeria och med kort brunt hår, fräknar och blå ögon. De båda två sitter på en bänk och väntar tills nästa lektion ska börja. Båda sitter och läser i sina örtläraböcker när Nymeria märker att någon står framför dem. Hon tittar upp och framför henne och Lara står det är en flicka från Ravenclaw med brunt hår och brunna ögon.
”Ehh… Hej” säger flickan.
”Jag heter Lucy… Vi undrade om ni vet vart klassrummet för trollkarlshistoria ligger?” frågar hon.
” Ja, den ligger en trappa upp och sen till höger, vi var där nyss,” säger Nymeria och pekar mot trapporna.
”Men… Em… Vad menar du med vi?” Nymeria kollar på Lucy som står ensam framför dem.
”Va?” Lucy vänder sig om och kollar sig omkring innan hon fäster blicken på en flicka med blont hår som har satt sig under ett träd.
”Vad fasen. Avery!!! Kom hit! Jag vet vägen till klassrummet nu!” ropar Lucy till flickan. Flickan ställer sig upp och små springer fram till dem.
”Hej, jag är Avery som ni kanske hörde,” säger hon och ställer sig framför Nymeria och Lara. På närmare håll ser man att hon är från Gryffindor.
”Hej, jag heter Nymeria och det här är Lara” säger Nymeria och pekar mot Lara som nickar mot dem som ett hej innan hon fortsätter att läsa i boken.
”Jaa.. du är flickan som de hittade utanför skolan, va?” säger Avery.
”Jag antar det” svarar Nymeria.
”Kom, Avery vi måste till lektionen nu, tack så mycket för hjälpen. Vi kanske ses vid lunchen sen,” säger Lucy och vinkar åt Nymeria och Lara innan hon drar med sig Avery.
”Vi kanske också ska gå” säger Lara och ställer sig up.
”Ja vi vill ju inte bli sena” säger Nymeria och de börjar gå mot sitt klassrum.

Kanske inte det bästa kapitlet men ville verkligen komma igång med skrivandet igen.

I like it but... make me... more... MACBADASS! Plzz

Sure thing!

SKRIV MER! DU KAN OM DU VILL!!! Om du inte har extra jobb imorgon så kan vi sticka till engelskan och jobba tillsammans.

Jätte bra!!!