Privat rollspel Kickin' it

~Kimberly

Jag stirrade på henne, när hon gick ut ur dojon. Hände det här verkligen? Jag suckade och slog mig för pannan. Jack tittade ursinnigt på mig.
"Kim!", utbrast han så fort Rudy var utom hör- och synhåll.
"Vad?", suckade jag och fick en mördande blick på mig.
"Men jag visste väl inte att hon skulle börja..."
"Nej, såklart inte. Hon slutar i Svarta Drakarna och du erbjuder henne en plats i vår dojo istället, som är den enda här i Seaford bortsett från Svarta Drakarna men nej" Hon kommer absolut inte gå med i vår dojo och...", sa han med höjd röst och tog ett djupt andetag. "Du är bara så dum"
Hans ord ekade genom mitt huvud. Det gjorde förvånansvärt ont att få de kastade på sig. Jack bet sig i läppen och tittade sorgset på mig.
"Jag menade inte...", började han men jag skakade på huvudet.
"Strunt samma, jag är väl för dum för att förstå", sa jag kallt och gick ut ur dojon med snabba steg.

"Helvetes jävla skit", mumlade jag för mig själv när jag nästan höll på att snubbla på mitt skosnöre. Jag har sprungit i några minuter, bort från dojon. Jag orkade inte stå och vänta på bussen hem och jag ville inte ringa någon som skulle hämta mig. Så här var jag, sent på kvällen alldeles ensam. Perfekt om man vill bli våldtagen eller något sådant. Jag tog ett djupt andetag och försökte tänka på annat, det är bara mörker, det är ingen fara. Jag kände hur benen rörde sig under mig, men jag kände ingenting. Varför blev Jack så arg på mig? Och varför bryr jag mig så mycket? Benen fortsatte röra sig framåt, men huvudet var fortfarande kvar i dojon. Kvar hos Jack. Nej vänta, vadå? Jag ruskade ännu en gång på huvudet och såg mig omkring. Jag var snart hemma och då skulle jag ta en dusch och gå och lägga mig, inget mer drama. Det klarar jag verkligen inte av.

OBS!
Vill bara förklara att Kim inte är som Kim i Kickin' It, utan har bara hennes utseende och vissa egenskaper (bra på karate, bubblig, pinsam osv). Men det är jag som "gör" själva människan om du förstår vad jag menar, haha! ♥

~Lovisa

Jag kände några blickar i ryggen medan jag gick, antagligen från några fulla tjugoåringar eller något. Jag stoppade in hörlurarna i öronen medan jag gick och lyssnade till musiken. Även om jag gick med blicken i marken förstod jag vilka vägar jag skulle ta och inte ta för att slippa andra.
Hur skulle det här egentligen gå, eleverna i dojon verkade hata mig. Det är inte så att jag inte förstår varför, jag har varit med och kastat ägg på deras dojos fönster, men de borde ha glömt bort det vid det här laget. Jag öppnade dörren och tittade mig omkring i huset. Ljuset var tänt, vilket det inte hade varit när jag gick ut.
"Gumman?!" hörde jag min mamma ropa, jag var lite förvånad att hon var hemma, hon brukade inte vara det, även om det var mitt i natten.
"Hej." svarade jag och tog av mig skorna och drog ur hörlurarna.
"Lov, vart har du hållit hus?" frågade min mamma och kramade om mig hårt. "Klockan är ju jättemycket, du borde vara i sängs vid den här tiden."
"Jag skulle bara kolla den andra dojon.. jag har slutat hos svarta drakarna." sa jag och tittade på min mamma som släppte taget om mig.
"Men vi har precis sagt att du ska gå kvar den här terminen, då måste vi betala i onödan." sa min mamma och tittade på mig. Jag granskade henne och gick strax förbi henne.
"Avbryt det då." sa jag enkelt och började gå upp till mitt rum, orkade inte bry mig om mina föräldrar som var på nedervåningen. Jag stängde dörren efter mig och tryckte mig mot väggen. "Helvete vad jag är trött.." mumlade jag och gick till sängen och la mig ner, brydde mig inte om att byta om eller ta bort sminket.