103 dalmatiner (Prs)

Sven hämtade alla rep och koppel och kopplade fast hundarna, sen gav han 5 koppel till mig och tog 7 själv.
- Jag är starkare, flinade Sven och öppnade dörren. Men ett pang rusade alla hundar ut och Sven for efter och ner på marken. Jag skrattade högt.
- Mopsa inte upp dig!, skrattade jag och visslade på alla hundarna som genast kom.
- Ta 5 du så tar jag 7, sa jag.

Alonzos ansikte sprack upp i ett stort leende och nickade nöjt.
- Jag har ännu en överraskning till er miss, sa han och sträckte fram ett stort paket med en prydlig rosett.

Tillslut hade mitt möte med casper tagit slut. Han reste sig och gick ut. Jag suckade lättat och lutade mig tillbaka i stolen. Vilken lång dag.


Cruella såg nyfiket på paketet. Hon öppnade det och fick syn på en katt.

-Ååh Alonzo!,sa hon glatt. Hon lyfte upp katten som genast fräste mot henne.
-Åh vilket förtjusande jamande,jag tror han får heta meow,sa hon

Jag gav fem koppel till Sven som hade kommit upp på fötterna igen. Sen började vi gå.
- Vart ska vi gå?, sa Sven.
- Runt sjön?, sa jag och hundarna började genast skälla glatt.


Alonzo blev överlycklig och rusade till bilen och öppnade passargerardörren. Han trodde aldrig Cruella skulle vilja ha en katt.

Plötsligt knackade det på dörren. Min kollega Susan kom in.
-Rebecca...du är ju så duktig på ditt jobb så jag har en ny klient till dig,som blev frisläppt idag,sa hon och sträckte fram en pärm. Jag tog emot pärmen men just då ringde telefonen. Jag svarade och möttes av skall. Min dalmatinertik uddan hade tryckt på ICE knappen. Det innebar att hennes valpar var på väg. Jag reste mig snabbt upp.

-Valparna kommer!,tjöt jag och drog på mig min jacka

-Lycka till! Och glöm inte pärmen,sa Susan

Jag tog tag i pärmen och rusade sedan ut.



-Alonzo,jag vill gärna köra på min första dag i frihet,sa cruella och pekade mot förardörren.

( aaaaw)

Jag och Sven gick och gick. Vi pratade om allt mellan himmel och jord. Solen lös och fåglarna kvittrade.
- Ska verkligen Joey vara ensam?, sa Sven.
Visst ja! joey! Jag svalde.
- Han klarar sig säkert, sa jag oroligt.


Alonzo såg på Cruella.
- Ja visst, såklart, sa han och rusade över till andra sidan och öppnade dörren.

Jag skyndade mig hem och låste upp dörren. Jag kunde höra uddan tjuta från sin korg.

-Jag kommer gumman!,ropade jag och slängde av mig jackan. Jag rusade fram till hennes hundkorg. Jag hjälpte henne och det blev åtta små valpar.


Cruella satte sig i bilen med Meow i sitt knä. Hon gav Meow till Alonzo och startade sedan bilen och gasade på fort mot sin stora villa som hon inte hade varit i på flera år.

Joey var ganska speciell. Han trodde nämligen att han var en liten hund, och nu blev han säkert arg för han inte fick följa med på promenaden men det hade tagit flera år i hans takt.

Alonzo höll hårt i katten och såg storögt på vägen. Cruella drog sig inte för fortkörningsböter inte.

Jag såg på valparna. Uddan låg utmattad i korgen. Valparna låg framför henne och ammade. Dem var små och vita. Jag log.

-Åh Uddan,dem är bedårande,sa jag.


Cruella körde på fort tills hon kunde se sin stora villa. Hon körde in bilen på gården och tvärbromsade utanför.

- Du borde träffa någon snart Mel, sa Sven.
- Varför då? Jag och hundarna klarar sig väl ensamma?, sa jag.
- Joey är ingen hund, sa Sven.
- Han tror ju det, sa jag.


Alonzo såg på Cruella och sen på huset.

-Nu ska ni få vara ifred,sa jag och log. Jag reste mig upp och gick och satte mig i soffan med pärmen i knät. Jag tog upp dagens tidning ur väskan och fick en chock då jag såg framsidan.

"CRUELLA DE VIL FRISLÄPPT!"




Cruella tog loss sitt bälte.
-Åh äntligen hemma!,sa hon och tog Meow. Hon klev ut ur bilen.