Prs mellan Hanna Alice Lilly Potter, OzzyStar2 och LillaBelle

-Angel-
Jag höjde på ögonbrynen och sa med ett leende på läpparna:
-Jag har inte skonat dig än. Jag drar upp honom på fötter, släpper hans hand och tar ett seg bakåt.

-Eko -
Tänker du skona mig då frågade jag henne med rädsla i rösten samtidigt som jag drog fram mitt just blå skimrande svärd jag hade alltid undrat hur det kunde skimra så men just nu var jag väldigt rädd för henne men jag frågade henne endå - vem är du då

-Angel-
-Som svar på din första fråga: Tveksamt och Jag heter Angel. svarar jag Eko.
-Kommer du söderifrån kan du hört om mig. sejer jag sedan som jag drar mitt eget svärd för att skydda mig om han skulle anfalla.

-Eko -
Jag är utstött så jag kommer från olika ställen men jag har inte hört om dig jag har läst om falna änglar verkligen fascinerande ni är. Jag skulle inte vilja slås med henne hon var väldigt bra.
- Har du en familj eller klan jag vett inte vad det heter.

-Angel-
-Farsinerande , fnös jag
-Det är INTE fascinerande att falla från himlen, tro mig. fortsatte jag.
-Och nej det har jag inte.

-Eko -
-Okej jag vill inte såra dig men min mamma och pappa var livrädd för mig när jag föddes pågrund av min ögon dom älskade aldrig lika mycket som alla andra föräldrarna i stamenälskade sin barn som för tre år sedan kastade dom ut mig . Dom äldsta i stamen sa att jag skulle bli en fara för bom andra i stamen.
Jag skände att min pupiller blev större och att mina ögon fylldes av vatten. Plötsligt föll jag ner på marken igen och kippade efter luft.

-Angel-
Jag lyssnade frånvarande på vad han pratade om. När han plötsligt föll ner på marken var jag snapt framme och välte över honom på rygg för att lämna hans luftvägar fria.
-Eko hör du mig? frågade jag sedan honom.

-Eko -
Ja jag hör dig men jag har aldrig trillat ner på marken sådär förut.
Jag försökte stela mig upp men jag var liksom fastklistrad på marken. Min pupiller var fortfarande stora.

-Angel-
Jag funderade lite och sedan lyfte jag upp honom från marken och flög i väg till en sjö som jag såg på vägen dit. Lägger ner honom på marken och heller vatten i ansiktet på honom.

-Eko -
Tack jag behövde det där. Du är väldigt snäll i mot mig med jag förstår inte varför jag föll ner på marken sådär.
Jag kollade ner på mitt svärd som glömde starkare än någonsin tidigare. mina ögon fylldes av förundrad jag viste inte att det kunde glömde så starkt