Malfoy och Granger

Kapitel 5

Draco

De senaste dagarna så hade jag och Hermione umgåtts, utan att någon visste om det. Vi hade mest pluggat.
Och det gjorde vi nu också.
"Seriöst Draco, vi måste plugga för att lyckas bra på våra G.E.T," sa Hermione och la ner den stora högen av böcker på bordet.
"Men det är långt kvar," suckade jag och satte mig på en stol.
Det var ingen i biblioteket förutom jag, Hermione och Madam Pince.
"Man ska vara förbered, du kommer tacka mig när du får U," sa Hermione och började bläddra bland alla böcker.
"Jag tror att du borde läsa den här boken," mumlade hon och drämde ner en stor sliten bok framför mig.
Jag öppnade första sidan och läste igenom den utan att förstå vad som stod där.
Jag och Hermione var fortfarande vänner. Men det räckte för mig. Huvudsaken var att hon hade förlåtit mig.
Jag bläddrade sida och sen stängde jag igen boken.
"Vet du vad vi borde göra," sa jag tillslut.
"Tyst, detta är faktiskt ett bibliotek," viskade Hermione.
"Jaja," sa jag lite tystare.
"Du vet väl inte hur man flyger på en kvast?" frågade jag.
"Nej, inte riktigt. Men det är inget man måste kunna. Men det här måste man kunna. Så koncentrera dig," svarade hon samtidigt som hon tittade ner i boken.
"Men kom igen. Kan jag inte få lära dig," bad jag.
"Vi kommer aldrig kunna göra det utan att någon märker oss," suckade Hermione.
"Inte om vi gör det på kvällen," flinade jag.
"Draco, du vet att vi inte får vara utanför sovsalarna då,"
Hon kollade allvarligt på mig.
"Vi är faktiskt prefekter, vi får vara ute..."
"...om vi har en bra orsak. Och att lära mig använda en kvast är inte en bra orsak," avbröt hon mig.
"Snäääälla," tjatade jag.
Hermione var tyst en stund.
"Okej då," suckade hon.
"Bra, då syns vi vid midnatt," svarade jag fort och gick där ifrån.

Klockan 00.04

Jag stod där och väntade på Hermione med min Nimbus 2001 över axeln.
Efter en stund kom Hermione.
"Okej, det kommer inte bli någon lång stund. Jag vill inte åka fast," sa hon och kollade nervöst omkring sig.
"Oroa dig inte" svarade jag.
Jag gav kvasten till henne.
"Du får vara med på kvasten. Jag vågar inte åka själv," sa Hermione.
"Okej då," svarade jag.
Hermione satte sig och jag satte mig bakom henne.
"Så sparka lite lätt från marken nu," förklarade jag.
Hermione sparkade och kvasten började sväva.
Sen flög den iväg snabbt.
Hermione skrek till. Sen stannade kvasten i luften.
"Ser du, ingen fara," sa jag.
"Menar du det?" frågade hon ironiskt.
Sen fortsatte den lite långsamt. Sen började den åka jättefort igen.
"Draco, hur stannar man den?" skrek Hermione.
Jag sträckte mig och la mina händer på Hermiones händer.
Jag kände hur mina kinder blev varma. Sen stannade jag kvasten.
"Kan vi inte landa?" pep Hermione.
"Jo, det kan vi," svarade jag.
Kvasten åkte mot backen och Hermione klev snabbt av.
"Det var väl inte så illa?" frågade jag.
"Jo," svarade Hermione.
Hon verkade redan ha lugnat sig.
"Fast, det var ändå kul, på något sätt," fortsatte hon och log.
"Träffas vi imorgon efter skolan?" frågade jag.
Hon nickade.
"Tack för att du ville lära mig," sa hon och gav mig en puss på kinden.
Sen var hon borta.

Super

Bevakar...

Jag säger 3 bokstäver WOW

Jättebra!

Bevakar! Jätte bra!

As bra

*längtaer*

Jätte Bra!!! *Bevakar*

Superbra!