Klaine [PRS]

"Who's lying right now?" säger Blaine och ler bakom muggen med kaffe. Herregud, nu börjar det kännas som på riktigt. Som om de verkligen, som de har gjort i ett par dagar nu, dejtar. Ordet känns främmande med tanke på att Blaine aldrig har gjort det förut - nåväl, han trodde att han gjorde det med Jeremiah - men det känns bra. Och särskilt när det är med Kurt. "I can tell you one thing, if you say something like that again, I will punch you right in the face." Han slår till Kurt nästipp lätt med fingret och skrattar. Det känns så lätt. Så underbart. "But yes, you're right. I lied. You are like a ten pounds bag of sugar."

Kurt kan inte tro att Blaine sade det där precis. Han önskar att han tror på det, åtminstone, och Kurt har en alldeles utmärkt hörsel, så han måste nog lita på sina öron. Detta, i varje fall, hade Kurt inga problem med alls.
"Okey, okey!" säger Kurt och skrattar lätt. "But if I am like a ten pounds bag of sugar, are you like a fifteen pounds bag of super sweet suger. Oh, now you're going to punch me. Sorry! I'm your boyfriend, and boyfriends are kind, I hope. Don't hit me!"

Blaine ler och slår till Kurt lite lätt på kinden. Han börjar sedan smutta på sitt kaffe. Det är varmt. Blaine har alltid gått hit till Lima Bean när han behöver tänka. Ibland med någon Warbler. Men nu, när han är med Kurt, känns det som om Lima Bean inte ens existerar. Det är bara han och hans pojkvän i den världen. Hans pojkvän. Han är Kurts pojkvän. Oh my god, han kan fortfarande inte riktigt fatta att det är sant.

"That was not a 'punch in the face', but thank God for that", säger Kurt.
Han ler. Båda ler. Kurt känner sig som, ja, ett stort (modemedvetet) rosa hjärta som bultar i takt med en myggas vingar flaxar.
Alltså, riktigt riktigt långsamt.
Detta försöker Kurt intala sig själv bara för att få sitt hjärta att inte hoppa ur bröstet på honom.

Blaine ler stort och sträcker fram sin hand för att låta Kurt ta den. Nu känns det nästan jobbigt att de sitter mittemot varandra, för det enda han vill är att luta sig mot Kurts axel, så att han kan känna lukten av honom. Hans favoritdoft, såklart. Han själv luktar säkert bara kemikalier av all hårgelé. Usch, han hoppas att Kurt inte känner det.

"Why don't you say something?" frågar Kurt. "I'm trying to...yeah, I honestly don't know what I'm trying to do. Speak."
Han ser på Blaine. Det är omöjligt att längta tillbaka i tiden då han och Blaine bara var vänner, nu när de sitter och håller varandra i handen.
Sanningen är att om Korofsky inte mobbat Kurt skulle han inte sitta här just nu med USA's hetaste kille.

[Det stavas Karofsky...]

Blaine älskar, ja, älskar att hålla Kurt i handen. De har gjort det ett par gånger sedan de började det här förhållandet, men han kan inte få nog av det. Känslan av att vara nära och älska någon är så stark att inget kan slå den. Han kommer på sig själv med att titta på Kurts läppar, och vänder snabbt bort blicken innan han tittar tillbaka. Kurts blå-grå ögon möter hans hassel-bruna, och ögonkontakten blir magisk. Inte så att den springer runt och kastar trollformler, utan den känns magisk. Som att den var så stark att inget kunde stoppa den. Och antagligen är den det också. "Oh, you don't have to say anything, honey. This is enough. But if you want to", tillade han, "do it, because I can't hear enough of your voice."

Edit: PPP SKRIVVVVVVVV

[Damn...x(]

"Keep talking", ber Kurt leende. "It´s almost such good as your ´singing voice´."
Kurt vill kyssa Blaine nu. Precis nu, inför alla på Lima Bean för att visa vilken enorm tur han har i livet, som har fått Blaine. En liten del av honom vill visa att han kan, och att han är stolt över att vara homosexuell. Men bara en liten del. Mest vill han vara nära sin pojkvän. Kurts pojkvän, själsfrände, bästa vän, bror.

[Dundundunduuuuun...]

[Och man säher keep talking, inte continue talking... Ledsen om jag måste rätta, det är instinkter...]

"Okay", säger Blaine och flinar. "I like your shirt, I've never seen you wear it before. You're so pretty when you're not wearing the Dalton uniform. Not that you're ... not pretty in Dalton uniform ... but, I mean, erm, I just thought about it, and ... What I'm trying to say is that I think you're pretty."
Blaine vet att han bara pratar på nu, utan någon som helst kontroll. Men Kurt ser ut att tycka att han kan hålla på hur länge som helst, så han fortsätter. För Kurts skull. Även om meningarna inte är speciellt kontrollerade.
"And this is kind of ridicolous, but I'll keep talking if you want to", säger han utan att ta blicken från Kurts ögon. De är så vackert isblå.

[Damn...x( Du ser att jag suger på engelska...]

"Yes, please", säger Kurt. "And thanks, but you're prettier. That's it."
Ikväll när Kurt somnar måste han ha sagt minst tio gånger att Blaine är söt, men det är inget problem för man får inte ljuga. Och att Blaine är söt kan vem som helst se. Det är bara att konstatera fakta.
"And yeah", skrattar Kurt. "This is ridicolous, but I like it. You know, I've always liked stupid things."