Månskenets dotter

Superbra!

Underbart!!! Du är jätteduktig på att skriva!!!!!!!!!!!!

Kapitel 4

När Amanda kom upp till slottet var det dags för lunch så hon gick in i Stora salen och satte sig vid Rawnclaw bordet för att vänta på någon av de andra. Det dröjde inte länge innan Aron kom in och satte sig mitt emot henne.
- GUUUUUUD vad jag är trött! Jag hade trolldryckskonst och den nya läraren är helt hemsk. Han verkar avsky mig. säger Aron och börjar sleva upp mat på talriken.
Amanda lägger upp lite korv men äter inget utan bara petar på den. När Aron nästan har ätit upp sin mat kommer de andra två in genom dörrarna och sätter sig brevid dem.
- Var var du på mugglarstudie lektionen? undrar Chloe och tittar menande på Amanda.
- Jag var uppe i sällskaprummet och skulle lasta av lite böcker. Men så började jag läsa en bok som jag skaffade innan sommaren och glömda väl bort tiden antar jag. säger Amanda ursäktandes.
- Okej. säger Chloe och tillägger sedan:
- Men vad handlade den om?
Så långt hade inte Amanda tänkt.’
- Eh… Gud vad heter den? Den handlar i alla fall om.. En mugglarpojke och hans liv.
- Aha. Okej. Säger Chloe och börjar lägga mat på talriken.
- Så Aron vad tyckte du om den nya trolldycks läraren? Undrar Brice som nu också har börjat äta.
- Han verkar hata mig! Jag menar det jag har redan förlorat 10 poäng! Det är första dagen! utropar Aron och ser ut som om han skulle explodera.
Amanda och Chloe fnissade, men Bric såg ut att hålla med.
- Ni har inte haft honom än! Han är så mycket värre än Snigelhorn och han är den nya föreståndaren för Slytherin! Säger Brice upprört men lyckas hålla sig mycket lugnare än Aron.
De äter klart medans Aron och Brice diskuterar vad de tyckte var värst med den nya läraren.
När alla har ätit upp går de ut och sätter sig under den stora eken bredvid sjön. Amanda sätter sig bredvid Brice, lägger huvudet på hans axel och slöt ögonen. Fåglarna kvittrade och solen värmde skönt. De hela rasten och bara njöt av solen medans de såg några yngre elever springa runt och leka kull.
När rasten var slut hade Amanda och Chloe håltimme så de sa hej då till de andra men satt kvar vi trädet ett tag.
- Kom vi går och badar fötterna i sjön! Säger Chloe efter ett tag.
- Jag orkar inte, jag sitter så bra här. Grymtar Amanda men reser sig ändå upp och följer med Chloe ner till vattenbrynet.
Där tar de av sig sina kängor och strumpor, läggger de på sidan och doppar ner sina föter i det ljumma vattnet. Amanda sparkar runt lite i vattnet och sedan sticker hon ner händerna och skvätter på Cloe.
- Aaaahhhh! Ropar Chloe medans Amanda flinar.
- Det här kanske kan få bort ditt flin! Säger hon och skvätter ner Amanda och sedan är det igång.
De blöter ner varandra så att de nästan är dyngsura så när det är tjugo minuter kvar tills nästa lektion börjar tar de och stoppar ner sina strumpor i kängorna och går upp med skorna i handen. De springer upp för trapporna tills de kommer upp till Ravenclaw-tornet.
- Mandragona. Säger Chloe och de släpps in i sällskapsrummet.
De går upp mot sovsalen och byter till torra kläder och passar på att lämna lite böcker. Sedan plockar Amanda upp sin “medecin” ur en byrålåda och tar en klunk.
- Vad är det? undrar Chloe nyfiket när hon har lastat ner böckerna på sin säng.
- Jag sade ju att jag var lite sjuk, jag gick till madam Pomfrey igår och fick den här. säger Amanda och ler mot sin vän.
De gick ner till trollkonsthistoria och satte sig längst bak i professor Binns klassrum. Till skillnad från alla andra lektioner denna dagen gick professor Binns rakt på sak och började sin mässa om hur stor hjälp England hade av trollkarlar och häxor under andra världskriget. Amanda tyckte att det kändes som om lektionen pågick i evigheter men till slut verkade några brevid henne röra på sig ovanligt mycket, så hon lade ner böckerna i väskan och gick ut tillsammans med Chloe.
- Jag ska bara gå på toa, men vi ses i tornet. Säger Amanda och börja svänga mot en annan korridor.
Chloe nickar som svar och börjar skynda på upp mot tornet. Amanda går en bit ner i korridoren men gör sedan en skarp sväng och börjar gå mot lärarrummet. När hon kommer dit ställer hon sig utanför och blir sedan lite nervös, vad skulle hända om Mc Gonagal inte ville hjälpa henne och tyckte att det var ett skämt? Men sedan tänkte hon att, det skulle väl ingen lärare tycka? Hon stod där ett tag innan hon samlade mod att knacka på.
Knack, knack, knack.
Amanda hoppades att Professorn var där och som om hennes tankar hade varit lästa var det Mc Gonnagal som öppnade.
- Jo.. Ehh… Du vet vad som hände i somras va?
- Jag bev informerad ja… Men kom in hit så att inte alla hör. Säger hon och drar in Amada i Lärarummet.



Jag är suprglad över hur många som tycker att den här berättelsen .

Jag är ledsen att jag inte har skrivit så mycket men det har varit rätt mycket med skolan och jag vet inte om jag kommer skriva något mer kapitel innan skolan börjar. Jag vet inte om jag har skrivit det tidigare men ni får gärna ge mig kostrukiv kritik .

good

JÄTTE JÄTTE JÄTTE SUPER BRA!!!!!♥

SUPERDUPERBRA!!!!

Jag tror att många, inklusive mig trodde att denna ff var död men jag fick ny inspiration och här kommer då ett nytt kapitel . Enjoy!



Kapitel 5


Amanda kliver in i lärarrummet och sätter sig i stolen som står framför ett av skrivborden.
- Jag undrar om du skulle kunna hjälpa mig med en sak? Frågar Amanda lite blygt.
- Vadå? Undrar McGonagal men en förvånansvärt snäll röst.
- Jo jag kom att tänka på att Vampyrer kan väl förvandla sig till fladdermöss och efter som att du har har en animagus och de måste vara rätt så lika. Säger Amanda och verkar lite orolig över vad professorn skulle säga.
- Jo det skulle man kunna säga. Säger McGonagal med lite eftertanke.
- Jag blev lärd själv men det var inte lätt och det tog lång tid. Men om du är bered att göra det så ska jag försöka lära dig. Tillägger hon och ler mot Amanda.
Amanda nickar men kommer sedan på att hon måste gå tillbaka till Chloe, annars kanske hon börjar misstänka något, om hon inte redan gör det.
- Jag är ledsen professorn men jag måste gå nu. När kan vi ha vår första lektion? Frågar Amanda medans hon reser sig upp.
- Vad sägs om nästa torsdag kväll? Frågar hon och åter igen nickar Amanda.
Amanda öppnar dörren och går ut i korridoren, hon börjar jogga upp mot Ravenclaws sällskapsrum. Hon börjar direkt tänka på någon ursäkt som hon skulle berätta för Chloe. Men samtidigt är hon glad att snart få lära sig mer om sig själv, men hon behövde vänta en hel vecka. Hon kommer upp till sällskapsrummet och hittar Chloe sittandes vid brasan i en av de nyare, blåa sofforna. Amanda sätter sig bredvid henne och pustar ut, Chloe vänder sig snabbt mot henne.
- Vart har du varit?! Jag väntade här på dig och, och… Säger hon och stirrar på Amanda.
- Den närmaste toan var ur funktion, redan, och det är ju en bit till de andra så… Svarar Amanda och suckar.
- Men nu är jag här! Vad vill du göra? Tillägger hon med ett flin.
- Jaha, okej då fattar jag. Men vi kan väl samla ihop de andra och gå ut, det är en superfin dag! Först låter hon lite misstänksam men sedan lättar hon upp och låter glad igen.
- Okej, då går jag upp till uggletornet och skickar iväg brev till dem. Säger hon och resere sig upp.
- Vi möts vid den stora eken. Hinner hon få ur sig innan hon försvinner ut.
Amanda skyndar sig upp för trapporna och öppnar dörren till uggletornet. Där inne möts hon av ett torn fyllt med pinnar från vägg till vägg och varje pinne är proppfull av ugglor. Hon visslar lite och en av Hogwarts ugglor kommer ner susande till henne. Hon sliter fram en bit pergament och river den i två, sedan går hon fram till en av skrivborden och tar upp en av fjäderpennorna och doppar den i bläcket.

Kom ner till Den stora eken,
jag och Chloe kommer vänta där

Mvh Amanda

Skriver hon på de två pergamentbitarna, visslar dit en till uggla, binder fast breven och skickar iväg dem. Sedan springer hon ut igen och skyndar sig ner till Chloe. Amanda kommer ut i den ljumma vinden, skyndar ner till eken och sätter sig bredvid Chloe. Där sitter de och väntar på att kompisarna ska komma och medans kollar de på några förstaårselever som leker på gräsmattan.

Till sist kommer de båda ut genom den stora porten och springer ner till dem.
- Hej! Säger de i kör och sätter sig ner vid tjejerna.
- Så, vad hade ni tänk att vi skulle göra? Undrar Brice och flyttar sig närmare Amanda.
- Jag vet inte riktigt, bara sitta här och prata. Tror jag. Säger Chloe och ler.
- Så på tal om ingenting, vad tror ni finns i skogen? På riktigt. Frågar Aron och tittar in mot skogen som inte liggar långt bort från var de sitter.
- Jag vet inte. Förutom kentaurer så finns det nog… Kanske Vampyrer eller varulvar! Säger Chloe och ser så där mystisk ut som när man berättar en spökhistoria.
Amanda rör sig lite oroligt när ämnet kommer upp.
- Vad är det? Undrar Brice.
- Jag vet inte. Säger Amanda och försöker skaka av frågan.

De sitter i många timmar och pratar under eken. Till sist, när solen inte är långt från horisonten börjar de röra på sig för att hinna få i sig någon middag innan den plockades bort. Det hade blivit lite kyligare och efter som att ingen hade med sig någon mantel skyndade de sig upp till slottet. När de kom in i stor salen var det inte många kvar så de satte sig alla vid Hufflepuffbordet och tog för sig av maten och för att ingen skulle tycka hon var konstig tvingade Amanda i sig några korvar. De satt inte länge och åt innan de rese sig igen för att gå upp till sina sällskapsrum. Brice följer Chloe och Amanda till de behövde dela på sig, då kramar Brice Amanda och kysser henne. Chloe och Amanda går sedan glada upp till sitt torn. En äldre flicka är där når de kommer och håller ingången öppen för dem. De sitter ett tag i sofforna framför brasan innan Amanda gäspar och reser sig upp.
- Nääe. Nu måste jag gå upp och lägga mig. Säger hon och känner hur en till gäspning är på väg.
- Okej jag följer med dig.Säger Chloe och reser sig upp, nu gäspar hon också.
De går upp till tjejernas sovsal och byter om till pyjamas. Innan Amanda lägger sig ner i sängen går hon bort och kramar Chloe, det pirrar till i henne, varför vet hon inte. Det kanske är det självklara, Vampyr grejen eller något helt annat.
- Godnatt. Säger hon och släpper Chloe.
Amanda går bort till sin säng och lägger sig ner, det är inte så sent men två andra av deras klasskompisar ligger redan och sover.
- Bara en kvar. Tänker Amanda när hon lägger sig bekvämt i sängen, hungrig.
Hon är nära på att somna men lyckas hålla sig vaken ända tills att den sista tjejen, Sabrina, kommer in och lyckas somna. Efter en stund till är Amanda säker på att alla sover, så hon går upp igen, klär på sig och går ut. Hon springer ner för trappan till sällskapsrummet och ut genom ingången. Snabbt tar hon sig ner och ut genom slottet och snart står hon i den kyliga nattluften. Hon känner inte kylan utan bara njuter av natten, månen lyser full och stark och gräset är fortfarande torrt, daggen har inte hunnit lägga sig. Inom en minut står hon vid brynet av skogen och går sedan in, låter sig uppslukas av skogens mörker. där inne ser hon klart, hon smyger sig fram mellan tallarna och efter ett tag hittar hon en liten mullvad som hon hoppar på men den hinner smita undan så det är bara att eta vidare. Efter några misslyckade försök hittar hon en rätt så fet duva sittandes på en låg gren. Hon lyckas hålla kvar i den tills det att hon biter tag i halsen, det skvätter lite blod på kinden men hon märker det knappt. Hon håller i den stackars duvans vingar och river av dem för att få mer blottat kött. När hon tycker att hon har sugit ut allt blod så river hon upp magen på fågeln och slickar i sig det sista. Hon går sedan mätt och nöjd upp till slottet fortfarande utan att tänka på blodet på hennes kind.
När hon kommer upp till slottet skyndar hon igenom tomma korridorer, upp till tornet, in i sällskapsrummet och upp till sovsalen. Där byter hon om och läger sig i sängen igen. De mjuka lakanen sveper sig omkring henne och hon somnar snabbt.

Om jag njöt?
DET DÄR VAR BÄST!♥

Tack så jättemycket

Här kommer ett nytt kapitel (100 år senare)!

Kapittel 6

På torsdagen nästa vecka vaknad Amanda tidigt, hon var spänd i hela kroppen, det kändes som hennes födelsedag. Så upp gick hon, satte på sig klädseln, gick sedan ner till sällskasrummet tog upp en bok och väntade på Chloe. Amanda måste ha vaknat riktigt tidigt (eller så var Cloe bara lat) för det tog nästan en timme innan Chloe kom och damp ner i fåtöljen bredvid Amanda.
- Ska vi gå ock käka? Jag är hungrig som en varulv!
Och med de orden reste sig båda upp och gav sig iväg till stora salen.
Efter maten kom Amanda på att hon inte hade bestämt någon tid med Professor McGonagal men som tur var så var ämnet efter lunch förvandlingskonst och hon kunde inte vänta. Det vara bara två lektioner fram tills att hon skulle träffa professorn, skötsel & vård av magiska djur och forntida runskrift, men det kändes som om de aldrig skulle ta slut. Efter de två och en halv timmarna var det äntligen förvandlingskonst och Amanda nästan sprang dit.
- Vad är det med dig då. Flämtar Chloe som knappt hinner med
- Bara glad att ha förvandlingskonst! Ropar Amanda tillbaka.
Amanda är redan framme, har hunnit slå sig ner längst bak i klassrummet och öppnat böckerna när Chloe kommer fram.
- Du är aldrig så här taggad på förvandlingskonst. Säger hon mellan pustningarna.
- Nu är jag det. Viskar Amanda och pekar framåt för att Chloe ska lyssna.
Lektionen handlade om att förvandla tofflor till grodor och i sluter har Amandda en groda som bara har lite ludd på huvudet medans Chloe har en grön toffla med ögon och mun.
- Om du går i förväg så kommer jag snart, jag måste bara prata lite med McGonagal. Säger Amanda och rafsar ner böckerna i väskan.
- Okej. Säger Chloe och går ut.
Amanda vänta tills klassrummet är tomt innan hon går fram till Professorn.
- Jo, när ska vi ses idag. Undrar Amanda försiktigt.
- Juste, ehm, vad sägs om vid åtta i kväll. Säger McGonagal och ler mot Amanda.
- Då ses vi! Säger Amannda medans hon skyndar ut för att hitta Chloe.
När hon svänger runt hörnet hör hon ropande och höga röster så hon närmar sig ljudet för att se vad som händer. Längre ned i korridoren står två personer och duellerar och när hon kommer närmare ser hon att det är Aron och Chloe, båda ler så det är inte så att de är arga på varandra men plötsligt träffas Chloe av en blå ljusblixt och faller ner på marken. Amanda springer fram och sätter sig bredvid sin kompis, Aron står inte så långt bort och ser smått nöjd, smått glad ut. Amanda försöker ruska liv i sin kompis och hon känner att tårarna är på väg men inget händer.

Jag vet inte om jag ska ha dem så här korta eller vill ni ha dem längre? Kom med konstruktiv kritik!

Det är jättebra!