Ondskan går i arv

Tack för att du taggade mig! Känn dig VÄLDIGT bevakad

Jag kan tyvärr inte läsa nu men bevakar så kan jag läsa snart eller när jag har tid. Hoppas du förstår

Det är lugnt, huvudsaken är ju att du läser någon gång

*bevakar*

När kommer mera?

Jättebra *bevakar*

Hej alla fantastiska läsare! Här kommer ett nytt kapitel. Ledsen att det blev lite sent, hann inte med. Skolan hr börjat nu så ni får räkna med att det blr längre mellanrum mellan kapitlen. Hoppas ni blir nöjda!

-Kom Theasil, duktig som har väntat här, sade Hagrid och klappade honom.
-Är det ett djur här någonstans? undrade Durrabel.
-Ja, det är det här som kallas för testral. Man kan bara se testraler om man har sett någon dö, och det har du lyckligtvis inte gjort, svarade Hagrid. Den här testralen hör till en flock som ja har fött upp. Enda tama i hela Storbritannien har jag för mig.
-Men hur ser de ut då. För dig som kan se dem alltså.
-De ser ut som stora beniga mörka hästar. Med vingar. Lite drakaktiga.
-Drakar?
-Ja, det finns några sorter. Ungersk taggsvans, svensk kortnosing och walesisk grön till exempel. Trolldomsministeriet har ganska stora problem med att hålla de gömda från mugglare.

Durrabel tittade lite skeptiskt på honom. Han lyfte upp henne på testralen, och hon tjöt till en aning. Att sitta på något osynligt var tydligen inte något som hon var helt bekväm med, men Hagrid hade inte direkt väntat sig något annat. Testralen lyfte och de susade iväg, högt över staden.

De flög en kort bit innan de gick ner i en annan skogsdunge i utkanten av London. In bland husen gick de och snart kom de fram till en tunnelbane- station. De gick in genom dörrarna och åkte ner för en rulltrappa (-Tänk vad mugglarna kan hitta på, sade Hagrid), innan de kom fram till biljettkiosken. Durrabel fick hjälpa till med betalningen, då Hagrid fortfarande inte hade lärt sig mugglarnas pengasystem. Efter det gick de igenom billjettspärren (Hagrid hade stora problem med att ta sig igenom), åkte ner för ytterligare en rulltrappa och väntade på tåget som mycket väl kom, även om han nervöst frågat många gånger om det verkligen skulle komma.

Efter att de klivit av tåget (vilket Hagrid noga hade sett till att det skedde på rätt ställe) gick de fram till Den läckande kitteln.
-Är det här Diagongränden? Sir?
-Du får se, sade Hagrid som fortfarande var lika hemlighetsfull medan han öppnade dörren. Oset där inne slog emot dem och folk reste sig upp för att hälsa.
-Mr Hagrid, så trevligt att se dig!
-Går jobbet som rektor bra, Mr Hagrid?
-Önskar då något att dricka, Mr Hagrid? frågade Hannah Abott som stod i kassan och putsade glas.
-Inte nu tack, svarade han. Jag är här med en elev.
-Det här är väl inte Diagongränden? frågade Durrabel tyst.
-Den som väntar får se.

De gick igenom dörren och ut på bakgården. Hagrid tog fram sin trollstav (17 tum slånbär, fågel-fenixfjäder, ny från Ollivander) och knackade lätt på tegelstenarna, som började snurra isär och öppnade sig för Diagongränden.
-Wow, sa Durrabel. Men hur har allt det här fått plats?
-Magi, sa Hagrid. De gick in och Durrabel tittade sig hänfört runt överallt.
-Vart ska vi gå först? undrade hon.
-Vi måste börja med att ta ut pengar från banken.
-Bank? Har ni en egen bank?
-Jajamensan, vi måste ju kunna betala för oss vi med, även om vi inte är mugglare. Gringotts heter vår bank, och det är det säkraste stället som finns om man vill förvara något. Om man inte räknar med Hogwarts förstås, fast det brukar det inte vara någon som gör, för det är inte så ofta någon förvarar något där. Men det finns många andra hemligheter där, sade Hagrid.

Under tiden styrde de stegen mot den stora snövita byggnaden. Taket hade lagats sedan utbrottet med draken. Durrabel blick vandrade överallt, från quidditchbutiken till menageriet, till Madam Malkins och över alla andra butiker. När de klev in till Gringotts läste hon versen på dörren länge, för att sedan rygga tillbaka när hon såg en svartalf.
-Nå, vad vill ni? undrade Griphook som satt närmast.
-Valv 324, svarade Hagrid.
-Nyckel och trollstav tack, sade Griphook tillbaka. Hagrid letade upp nyckeln och lade fram den och sin långa trollstav. Säkerheten hade ökat och nu var man alltid tvungen att visa den, inte bara vid speciella valv. Griphook granskade den långa staven misstroget, men gav till sist upp.
-Följ mig, sade han.

När de kom ut igen var Hagrid lätt grön i ansiktet.
-Aldrig igen, sade han medan de gick bort mot de bortre delarna av Diagongränden.
-Vart ska vi sir?
-Trollstav måste du ha, så vi börjar med det.
-Var köper vi det?
-I en butik som heter Ollivanders. Den släkten har gjort trollstavar i flera hundra år.
-Här är det! tillade han efter en stund.

Klockan klämtade när de gick in.
-Jaha, en ny kund, sade Ollivander. Trollstaven väljer häxan så det är lika bra att bör… Hans ögon blev stora när han såg Durrabel.
-Var det något? frågade Durrabel, som började få tillbaka sin kyliga röst.
-Nej, inget. Vi tar den här, sade Ollivander och hämtade en låda.

Durrabel avverkade några trollstavar och på den sjätte sprakade det ur några gnistor. Hennes ögon blev stora.
-Wow! sade hon.

Må kraften vara med er!

Suuuuperbra kapitel!

Jätte bra Roger Davies (världens bästa kusin)

Känn dig bevakad! 8D