Våga vara jag.

Superbra!!!

Det blir troligtvist mer ikväll eller imorgon

Yaay!

Kapitel 4

När jag väl öppnade ögonen stod det en flock med människor framför mig. En brunhårad kille stängde precis sin mun när han såg att mina ögon var på vid gavel. Alla i rummet stirrade på mig som om jag var nåt monster. Längst bak i rummet såg jag en kille med korpsvart hår, gröna ögon, glasögon och ett blixtärr i pannan. Det var den beryktade Harry Potter. Jag har hört talas om honom genom väggarna i mitt rum. Min blick for runt i rummet och fastnade på killen som hade ropat.
-Var tyst Neville, sa Harry.
Han hette alltså Neville.
-Du verkar ha retat upp "den, fortsatte Harry.
Mina ögon tårades. Den den den dom pratade om mig som om att jag var en sak.
-Den, viskade jag tårögt men det var nog högt så att alla kunde höra. Jag klarade inte mer. Mina försök att inte gråta var förgäves. Nu grät jag på riktigt. Min hand tog tag om handtaget på min dörr. Jag gick in i mitt rum och slog i gen den efter mig medans jag sjönk ner på sängen skrikandes och gråtandes. Min hjärna sa åt mig att sluta skrika för att väggarna var inte särskilt tjocka. Dom kunde höra att jag skrek. Det ville jag att dom skulle också. Jag ville att dom skulle känna vad dom hade gjort, jag skrek hela natten det högsta jag kunde. Jag var fast besluten att dom inte skulle få mer en nån blund denna natt.
---------------------------------
Förlåt för stavfel jag skriver nämligen på mobilen.

Bra!!!!!!!!!!!

Jättebra kapitel

Undrar varför de kallar henne för den o varför alla verkar vara rädda för henne, typ??

Taaack kände för mer så haha.

Kapitel 5.

När jag vaknade på morgonen så hörde jag viskande röster prata om det som hände igår kväll. Jag ville helst glömma. Det fanns en till dörr i mitt rum. Den ledde till en dörr bakom lärarnas bord i Stora salen. Jag klädde på mig skol uniformen och gick direkt till Stora salen. Eftersom jag gick genom dörren som på ett magiskt sätt ledde en dit var jag där på varit högst. Dom flesta från Gryffindor var redredan där. Allas blickar vändes åt mitt håll. Men min vändes åt en speciell pojke. Han satt med blicken bort från mig . Hans hår var väldigt ljus blont. Hans ögon var gråa. Det liksom bubblade till i magen när jag såg han.
-DRACO, ropade en kille instormande in i salen.
Den blonde pojken ställde sig upp och ropade lite tillbaks:
-VAD i Merlins skägg sysslar du med Zabini.
Pojken hette alltså Draco. Jag gick och satte mig längst ut i Gryffindor bordet där ingen satt. En tjej som såg ut att vara lika gammal som jag satte sig mittemot mig.
-Hej, sa hon försiktigt. Mitt namn är Hermione.

Meeeeeeeeeeer!!!!!! Superbra! !!!!

Kapitel 6.

Jag visste att hon var prefekt. Jag stirrade in i hennes kaffe bruna ögon och gav hon en blick som sa: men om du nu vill va snäll var var du då igår när jag behövde det.
Hon såg min blick suckade och sa:
-Du var inte arg. Men på grund av ditt skrikande förlorade vi 50 poäng. Halva skolan var vaken och lärarna är arga. Jag försökte inte vara snäll förresten jag ville bara se till att du inser vad du har gjort.
-Och jag bryr mig ej, sa jag nonchalant tillbaka till hon.
Hon såg rasande ut. Plötsligt ställde hon sig upp hamrade mäven i bordet och gick sen och satte sig brevid Harry igen. Nu kunde tårarna inte hindras. Dom rann utan att kunna stoppas. Jag sprang förbi Hermione, Harry och deras vän som tydligen hette Ron. Hermione hade en hemsk blick som att hon tänkte att jag förtjänade det. Det gjorde hon också. Det var därför alla var rädd för mig. Jag hade krafter som ku de läsa andras tankar och kontrolera folk. Dom kunde vara som mina marjonetter om jag valde att använda mina krafter så.

Harrys perspektiv.
Hon sprang förbi oss med en rasande fart. Hermiones blick berättade att hon förtjänade det.
-Det där var onödigt Hermione, sa jag.
Hon bara fnyste till svars.

Kiaras perspektiv igen.
Jag blundade och såg mig inte för när jag sprang. Rätt var det var så sprang jag in i nån. Jag mumlade förlåt men när jag tittade upp i ansiktet på killen var det han jag såg. Magen var full av fjärilar men jag fattade att det var nåt som var fel.
-Vad heter du, frågade han lugnt?
-Kiara Beck, svarade jag. Du då?
-Draco Malfoy, svarade han.
Plötsligt kom jag ihåg vad mamma hade sagt. Hon sa alltid: Prata ALDRIG med pojken Malfoy. Jag förbjuder dig.
Jag vände mig snabbt om och började springa tillbaks till Stora salen. Men när jag kom dit hade tre Slytherinare sätt mig komma in och därför ställt sig framför dörren och framför mig. Jag smet snabbt förbi dom. Mina snabba och vältränade kropp var van vid sånt här. Men det var bara ett litet problem...