DA klarar allt... Även tidsresor? [PRS]

Monni

-Jajaja, svarar jag frånvarande, jag har inga ambitioner inom spådomskonst.

Det går många dagar innan jag och Ellie pratar om profetian igen men en dag efter lektionen i försvar mot svartkonster gör vi det.

-Hon är hemsk, muttrar Ellie när vi har kommit långt ifrån klassrummet.
-Ahh, svarar jag medans jag tittar långt fram i den proppfulla korridoren.
-Nej! Flämtar jag förskräckt.
-Vaddå? Undrar Ellie när hon inte kan se annat än elever i korridoren. Långt framme i korridoren ser jag Draco Malfoy och hans grobianer till livvakter, Vincent Crabbe och Gregory Goyle, och ännu värre. Malfoy har på sig ett prefektmärke.
-Malfoy, svarar jag och drar med henne till ett fönster som är tillräckligt stort för att båda vi ska få plats att stå i det.

När vi står där i det stora fönstret tittar jag ner och ser våran skolgård som den är på våren. -Monni sa jag för att jag verkligen behövde berätta vad jag hittat i biblioteket. Monni du vet när vi i försvar mot svartkonster fick läsa om tidvändare? Jo jag hittade iallafall att en tidvändare kan vara inställd på en speciell tid istället för timmar och jag tror att tidvändaren i profetian är en sådan.- Elli sa Monni vad ska vi göra då vi vet inte var vi kan hitta en sådan och även om vi visste var hur skulle vi få tag på den den hemska - och så såg hon sig hastigt om och sa sedan- den hemska professor Umbridge har alla såna. - Men Monni om vi typ fortsätter leta så kanske vi hittar den, vi kan ju alltid fortsätta leta även om det kommer bli svårt med alla läxor. -Okej Elli men som du sa så går det inte att påverka ödet om ödet vill att vi ska hitta det så gör vi det men bli inte besviken om vi inte hittar den innan jullovet just nu måste vi akta oss för Umbridge och Draco Malfoy.

Nu hade det gått några veckor efter det att vi stått där och pratat vid fönstret. Vi hade tittat runt och jag hade gåt till biblioteket några gånger för att se om det stod något användbart om profetian eller tidvändare men jag hittade imnget förutom det jag sa vid fönstret.

Monni

Vi skyndar oss åt ett helt annat håll än Malfoy och hans livvakter och går upp till sjunde våningen. Vi stannar mitt emot en gobeläng av en man som försöker lära troll några balett.
-Vi behöver ett ställe där vi kan planera vår quidditchtaktik, säger jag, Det funkade helt enkelt urdåligt i uppehållsrummet eftersom alla i Candy Banners inte går i Ravenclaw och alla kunde kopiera taktiken. Jag stegar fram och tillbaka i korridoren och tänker hela tiden på var vi kan hitta ett perfekt ställe att planera på.
-Ehm, Monni, säger Ellie och jag tittar upp på henne, nu finns det en dörr på väggen och på en silverskylt på dörren står det "Candy Banners".
-Hur kom den hit, undrar jag förvånat och stirrar på dörren med ögon som antagligen ser ut som om de skjuter ut från skallen.

Jag vet inte det kanske var något vi gjorde säger jag vi kanske borde gå in och kolla Monni. Mmm säger Monni jag undrar om det var för att jag gick fram och tillbaka. Men plötsligt hörde vi steg och prat i korridoren. Det var malfoy och Umbridge. Vi skyndade oss in i rummet och hörde dom gå förbi och jag undrade hur de kunde missa att se att det fanns en skyllt det stod candy banners på på den här dörren. Sedan fick jag en idé. Du Monni vad tänkte du på när du gick framför dörren? Jag tänkte på att jag ville ha ett rum där vi kan prata om quiditch där ingen kan tjuvlyssna eller avbryta, speciellt inte Umbridge eller Malfoy.

Jag stirrar på Ellie och sakta börjar rummets funktion gå upp för mig också.
-Men, men, viskar jag, vad ska man kalla det här stället?
En bok uppenbarar sig på ett träbord i mitten av rummet och jag stegar fram och griper tag i den, titeln är Rummet som följer din önskan. Jag öppnar boken och slår upp första kapitlet.

Rummet som böjer sig för din önskan.

Rummet som böjer sig för din önskan är ett urgammalt rum som byggdes av grundarna när de byggde Hogwarts. Det är inte många elever som har upptäckt rummet men husalferna vet om det. Vanliga namn på rummet är "Kommer och går rummet" och "Vid-Behov-Rummet".

- Oj viskar jag till Monni -om det här rummet uppfyller våra önskningar kan vi ju typ hitta vad som helst här inne sa jag och tänkte på profetian. Men Monni verkade tänka på något helt annat och det bevisades när hon började prata. - Men du Elli sa hon om det här rummet uppfyller våra önskningar så blir detta perfect ställe att prata quiditch taktik på. - Jo sa jag men vi borde fortsätta önska att ingen hittar oss i rummet medans vi använder det- Och vi borde nog hålla det hemligt - sa Monni -annars kanske någon använder rummet fel det skulle vara hemskt om Umbridge kom in hit... och fick vad hon än önskade sa jag med panic i rösten. Efter det att vi pratat om rummet och quiditch taktik gick vi ut ur rummet och bestämde att vi skulle komma tillbaka dit nästa vecka. Och under veckorna som kom fortsatte vi att gå dit och hålla det hemligt.

Nu hade det gått ungefär fem veckor sedan vi upptäckte rummet. Idag var det onsdag och vi hade precis haft historia.( jag somnade nästan). Jag och Monni gick igenom korridoren till vidbehovrummet när Susan bones nästan sprang in i oss. Hon bad om ursäkt och sprang sedan vidare - jag undrar var hon kan ha så brottom till sa Monni kom vi följer efter. - borde vi verkligen göra det sa jag men Monni hade redan börjat springa så jag sprang efter när vi kom fram till vidbehovrummet stod en liten klunga elever utanför. Monni drog in mig bakom en rustning. -Shhh sa hon.

Monni

Jag undrar vad i hela världen de kan ha för sig och tillsammans med Ellie stirrar jag på klungan.
Redan efter några sekunder dyker det upp en dörr mitt bland dem, på samma ställe som vår dörr brukar sitta fast på väggen. Det är knappt att jag ser den mellan alla elever som nu är på väg att försvinna in genom den.
-Kom, mumlar jag till Ellie och tillsammans börjar vi halvspringa mot dörren. När vi kommit igenom den ser vi ett stort rum med "massor" av elever som alla står vända mot Harry Potter.
Jag rynkar förbryllat på pannan och undrar varför vi inte såg honom i klungan utanför dörren i Vid-Behov-Rummet. Hans svarta rufsiga hår brukar vara lätt att se även om han är omgiven av personer som är mycket längre än honom. Vi står i dörröppningen i kanske tre sekunder innan vi tar ett steg in i det ljusa och hemtrevliga rummet. Alla som har sina blickar på Harry (det vill säga alla utom Harry själv) ser oss inte men han tittar rakt mot oss med sina gröna ögon fulla med förvåning.

Det blir tyst en kort sekund sedan frågar han vad gör ni här och hur kom ni in? Då vänds allas blickar mot oss. Jag känner hur Monni stelnar till. Tillslut så hittar jag min röst och säger - Vi var på väg hit för att vi brukar vara här men då ser det annorlunda ut och vi blev nyfikna när det stod en massa elever utanför. Då sa Harry ja nu när ni ändå sett oss hoppas jag att vi kan lita på er. Nu verkade Monni komma till liv igen och hon sa- Ja men om ni inte kunde lita på oss så skulle vi redan sagt till Umbridge och vi har använt rummet ganska länge nu utan att Umbridge upptäckt oss så ni kan nog lita på oss. Alla verkade stirra på oss tills någon i bakrunden sa -Harry de vet ju redan om allt nu och vi verkar kunna lita på dom så varför inte göra dem medlemmar? Det visade sig vara Hermione Granger som talade - Är alla för att dessa två elever ska bli medlemmar och de flesta räckte upp handen. Då så om ni vill så får ni gärna bli medlemmar Visst sa vi samtidigt och sedan fick vi skriva våra namn på ett pergament alla förklarade om DA de hette och sedan började lektionen. Det var faktiskt riktigt kul och jag var i par med Monni och vi övade på exspelliarmus för de andra hade redan gjort den så nu fick vi öva på den. När den lektionen var slut gick alla till sina sällskaps rum.

Nu kör jag lite som inte är likadant som i boken. Glurp...

Monni

Nästa dag var var en torsdag och då har vi försvar mot svartkonster. Redan innan vi hade hunnit sätta oss ner harklade sig Professor Umbride och jag flackade med blicken mot Ellie som ser vettskrämd ut.
-Hrm, hrm, nu stirrade alla fjärdeklassare i Ravenclaw och Gryffindor mot henne.
-Det har kommit till vår kännedom att en grupp elever har planer på att störta ministeriet, säger Umbridge och jag och Ellie sticker med en enda rörelse handen i en av våra fickor och känner på vår falska galleon som vi fick på DA:s möte igår.

Jag känner hur jag börjar kallsvettas det här känns inte bra. Och Umbridge fortsätter så läskig där hon sitter med sin rosa kofta-Vi har hört viskningar om detta och jag ber er nu att berätta sanningen så kanske era straff blir mindre hemska sedan. Slå nu upp sidan 50. När lektionen äntligen var slut gick jag och Monni till vidbehovrummet för att ha krismöte tillsammans. - Elli du vet väl att om någon berättar eller råkar försäja sig kommer vi hamna i en riktig knipa. - Ja Monni det vet jag men vi kommer väl inte lämna. Så klart inte sa Monni jag ville bara se om du visste. - Såklart sa jag nu när vi gått med kan vi inte bara sluta och jag lär mig jätte mycket.sedan hörde vi någon gå förbi därute och Monni tittade på sin klocka. - Oj nu måste vi skynda oss till maten!

Senare på kvällen satt vi som var med i DA som var ravenclaware och pratade i sällskaps rummet