Nån som vill?

Det var total kaos runt Todd. Han hade ingen aning om hur det gick för Aryaa. Fjädrar och klor skymde hans synfält och han var också för upptagen med att försöka komma undan klorna för att ens hinna tänka på henne. Han hörde Aryas röst och innan han visste ordet var hade hon greppat tag i Todds hand och lett honom ut ur kaoset.

"Var bor du? fort!"

Todd såg sig förvirrat omkring, försökte slå sig ur chocken. Han pekade på ett välkänt, grått höghus några hundra meter ifrån. "Där!" skrek han tillbaka "Där bor jag!"

Todd tog täten och ledde Arya mot huset. Han sprang så snabbt han kunde mot porten och hoppades att Arya hängde med. Väl framme fick han försöka fyra gånger innan han slog in rätt portkod i porttelefonen. "In ,skynda!" ropade han åt Arya, hoppades att han kunde stänga dörren efter henne så pass att ingen fågel-flicka hann smita in.

Arya sprang inte lika snabbt som Todd, hon var snabb på korta distanser men då det krävde längre var hon det inte. Hon kände hur det sprängde i lungorna samtidigt som fågelkvinnorna slet i hennes hår. Hon kom fram just då Todd fått upp dörren och kastade sig in bakom honom och väntade på att han skulle smälla igen dörren efter henne. Hon kom flämtande på fötter, beredd om någon skulle komma efter dem. Men hennes ben darrade av ansträngning att hålla sig uppe.
"Så många de blev, kom bara fler och fler. Vi måste ge oss av." flämtade Arya fram. Väl medveten om att de båda såg tilltygade ut, de båda blödde och hade trasiga kläder och att hon knappt hade talat om något för honom.

Så fort Arya kastat sig innanför dörren smällde Todd igen den, precis innan hopen han slinka in. De skockade sig på anda sidan, rev och slog på de tjocka glasrutorna, men till ingen nytta. Todd sjönk ihop på golvet och pustade lättat ut. Säkerhet.

"Vi måste ge oss av" flämtade Arya och Todd såg upp på henne.

"Skojar du?!" utbrast han och pekade på monstrena utanför "Ut till dem? Aldrig! Jag stannar här!"

Todd reste sig upp på darriga ben och stapplade fram till hissen. Vanligvis var han negativ mot hissar. Små, mekaniska rum som var helt beroende av elektrisitet. Befann han inuti medan det blev strömavbrott var man körd, fast i ett litet isolerat rum tills någon hittade honom. Dessutom fick man motion om man valde att gå i trapporna, så det var sällan Todd använde sig av hissen. Men den här gången var han alldeles för trött och omskakad. Blev han fast i hissen må det vara, då slapp han i alla fall de där monstrena.

Det plingade till och hissdörrarna öppnade sig. Todd steg in och tryckte på knappen för våning fyra. Han såg bak på Arya, beredd att hålla upp dörren för henne ifal den tänktes stänga sig innan hon klivit in.

Arya svarade inte honom, de måste tala men inte nu, hon orkade inte. Hon kommer in efter Todd. Hon sjunker ner längst väggen och tar sig för hjärtat, det stack sådär obehagligt igen. Hon visste inte vad i felet var, men att det var ett fel. Inte så att hon sa det. Arya var inte typen som talade till folk och ingen var med henne heller. Hon hade avskärmat sig från hela lägret. Mycket var väl hennes fel, hon hade länge varit minst på lägret för att on kom dit som liten. På så sätt måste hon hävda sig och det hade bara fortsatt.
Nu satt hon flämtande och försökte återfå andan till det normala, försökte få hjärtrytmen att lugna sig och det stickande försvinna.

Todd stod lutad mot ena väggen inne i hissen. Han sneglade på Arya som satt sig på golvet. Hon såg inte ut att må så bra, men vem skulle gjort efer blivit attackerad av människo-fåglar? Men sättet hon tog för hjärtat oroade honom.

"Hur är det?" Frågade han svagt, försökte hålla rösten stadig "Blev du... illa skadad?"

Själv värkte hans armar, ben och ansikte. Han hade flertal skrap- och rivsår som alla sved och pulserade smärtsamt. Han hade fått några djupare sår som behövde rengöras och lindas om, men inget som var livshotande, av vad han kunde reda ut. Han var ju ingen doktor, så han kunde inte veta helt säkert.

"Min mamma borde komma hem snart, hon kan säkert hjälpa..." Ingen, Todd hade ingen aning om ifall han talate till Arya eller sig själv.

Arya skakar på huvudet till svar och drar sig upp på fötter längst väggen då de snart var framme.
"Det är okej." sa hon endast. Hjärtat var ju som det var och de sår hon bar var inte värre än hans.
Hon ser sig i spegeln som är i hissen, möter hans blick där. Båda hade trasiga kläder och sår som blödde, rivsår och skrapsår.
"De förstörde min jacka." fick Arya ur sig som om det var det värsta, för henne var det så. Hon hade fått den av sin mor och hon älskade den mer än sitt liv.
Då Todd nämnde hans mor öppnade dörrarna sig så han hann nog inte se det sorgsna som snabbt flög över Aryas ansikte.
"Så du bor hemma än?" sa hon endast men nickade åt det han sa och väntade att han skulle låsa upp. Det skulle bli enklare att förklara om modern var med.

Todd var inte säker på om det hon sa var sant, men hon kunde i alla fall stå upp, vilket borde tyda på att hon var rätt okej. Arya verkade sorgsen över sin jacka, tydligen betydde den mycket för henne. Troligtvis var det ett minne av någon eller kanske en symbol för något betydelsefullt, Todd visste att folk kunde ha sådana. Inte för att han hade något själv. Han hade allt i sitt huvud. Sina minnen efter folk som stod han nära och folk han saknade, allt fanns där. Han behövde inget föremål, ingen symbol. Han minndes.

Dörrarna öppnade sig och todd klev ut i trapphuset och in i en korridor. Han vände sig mot en av dörrarna längst in och började att leta i sina fickor. Efter en kort stund av panik för att inte hitta sina nycklar fann han dem i en liten och diskret bröstficka. Todds händer skakade av utmattning och han fick försöka flera gånger innan han träffade av nyckelhålet.

Hallen var bred ena väggen bestod av inbyggda garderober med skjutdörrar, där han hängde av sig sin jacka och även ställde springskorna i botten.

"He allt i garderoben, om du lägger av dig något" sade Todd utmattat "Annars är de ivägen..."

Todd gäspade och fortsatte in i lägenheten. Första rummet man mötte var ett ljust och öppet kök, stort rymligt och med en liten köksö. Han gick fram mot kylen, öppnade den och hängde i dörren medan han funderade på vad han ville ha. Han var törsting, hungrig och trött och ville ha något snabbt.

"Vill du ha nåt?" frågade han med hög röst, osäker på ifall hon var kvar i hallen och inte skulle höra honom. "Vi har inte så mycket men..."

Arya följde med honom in i lägenheten och stängde om sig. Detta var delen av uppdraget hon avskydde och helst undvek. Att gå in i andras hem var för henne obehagligt. Dels för att det väckte en undangömd rädsla av skräck och dels för att hon inte alls förstod bandet mellan familjemedlemmar.
Hon mindes inget av sin barndom, bara känslor av rädsla, övergivenhet och smärta. Hon visste inte vem hennes far var och inte visste hon om hon ville veta det heller. Hon hade ett ärr längsgående höft och mage, det enda påtagliga från hennes far.
Hon hörde Todds ord och tog av sig skorna samt ställde dem i garderoben. Det hörde till vänligheterna och hon ville inte smutsa ner heller. Hon går sedan försiktigt in och ser storögt på köket, så ljust och fint det var. Sedan ser hon på Todd men svarar inte på hans fråga.
"Du kanske borde snygga till dig, duscha och byta kläder för att inte skrämma slag på din mor, vi bör se över dina sår med." sa hon, om sig själv brydde hon sig inte.

Todd tog fram en yoghurt och hällde upp i en liten skål. Han lutade sig mot köksbänken medan han åt, kollade på Arya när hon kom in i köket.

Todd såg ner på sig själv. Han var ordentligt tilltuffsad och hans mor skulle nog inte bli så glad ifall hon såg honom sådär.
"Mjo..." Sa han med munnen full av yoghurt "Får ta och göra det"

Han såg på Arya igen, funderade över vad hans mamma skulle säga när hon fick syn på henne. Inte för att det var något fel på Arya, men hon så lite ovänlig ut, nästan ännu värre än innan fågel-flick attacken.

Todd ställde den tomma skålen på diskbänken och torkade munnen med handryggen.

"Jag går och duschar nu, då" sa han "Du kan ju kolla på TV eller något medan"

Han visade Arya in till vardagsummet som låg längre in i lägenheten. Det var också stort och öppet med stora fönster och en balkong utanför. Tre fåtöljer stod framför en TV, med en stor glipa mellan två av fåtöljerna, som om det saknades en. Rummet var ganska tomt, bestod endast av en tv, fåtöljerna och ett lågt soffbord. Inte ens matta hade de. Faktiskt hade de nog ingen matta någonstans i lägenheten, förutom en tunn och diskret dörrmatta som låg som fastklistad mot golvet.

Todd tog upp fjärrkontrollen och satte på TV:n. Han räckte den till Arya "Det är inte så komplicerat" sa han "Bara som vanlig TV, fast med liite fler kanaler, så du kan använda pilarna istället..."
Todd gav henne svagt leende. "Säg till om du vill ha hjälp med något..." Han kliade sig i hårbottnen "Och blir du hungrig eller törstig är det bara att gå till köket...ja..."

Arya verkade än mer obekväm och inte mycket av den självsäkra Arya fanns kvar, inte för att hon var självsäker bara spelade det. Som så mycket annat medArya var det för att dölja något annat. Arya var mycket bara något på ytan, den alla kände till, avskydde och fruktade. Hennes stil, hela hennes jag var till för att hålla folk borta.
"Nej, det är lugnt.....tack." sa hon. Hon ville inte vara till besvär i en annans hem, inte erkänna att hon inte kunde så mycket om TV. Hon ville inte vara i skuld till någon, inte visa sig svag. Även om hennes mage kurrade till, sa hon inget utan vände huvudet mot TVn.