Möts halvvägs [PRS]

"Nelios!" hördes en röst från nedervåningen. Chrae suckade lätt. Hans pappa insisterade att kalla honom Nelios trots att han upprepade gånger hade sagt att han hellre vill bli kallad vid hans mellannamn, Chraepaos. Chrae reste sig grasiöst från sängen och sgick ner på nedanvåningen. Håret låg perfekt och ett lätt leende låg på hans läppar.
"Ja fader?" sa Chrae lugnt. Hans pappa såg tillbaka på honom med likadana melerade ögon som han själv hade. I övrigt hade de inte så mycket gemensamt utseende mässigt. Båda var långa och delade likadan hudfärg och ögonfärg. Chrae hade sin mammas lilla runda näsa och rundade ansikte. Chrae hade även sandfärgat hår liksom sin mamma. Hans pappa var en av de få kraftfulla jordbändarna som inte hade sandfärgat hår. Hans hår var kastanjebrunt och små lockigt, vilket Chrae var glad över att han inte fått.
"Skulle du vilja gå till gränsen och plocka de örter vi behöver till middagen?" sa hans pappa leende mot honom. Chrae tog emot lappen som sträcktes fram mot honom.
"Självklart, Fader" svarade han och gick med lätta steg mot utgången.

Dayna hade packat ihop sina saker i sin väska igen. En lätt suck lämnade hennes mun. Hon undrade hur länge det skulle dröja innan ryktena om att Kee's dotter hade rymt hemifrån. Hon visste att det skulle innebära tubbel att gå hem till eldregionen. Hon knöt näven, "Fan", tänkte hon. Hon borde planerat det bättre inna hon stack. Hon tyckte trots allt att hon gått igenom det så många gånger i sitt huvud. Hon hade ingenstans att ta vägen. Trädet var ett bra läger än så länge men hon kunde ju inte stanna där föralltid. Dayna slängde upp ryggsäcken på ryggen igen och med ett stadigt tag hoppade hon ner på marken. Vattenflaskan hårt hållen i handen lyfte hon den mot munnen. De sista dropparna gled ner längs insidan av hennes hals. Nu visste hon vad hon skulle fördrivba tiden med så länge, hon var tvungen att hitta nytt rent vattten.

Layla kom ner för trappan hennes ljusbruna hår gungade upp och ner på ryggen.
" Jag går ut ett tag " sa Layla
" Nej unge dam det gör du inte " sa hennes pappa strängt. Hon vände sig omkring och såg på sin pappa.
" Inte utan dina livvakter " sa hennes pappa hennes storebröder kom emot henne.
" Men snälla inget kommer hända " sa Layla
" Du unge dam folk är opålitliga " började hennes far
" Det är bara ens familj man kan lita på " fortfatte Layla och hennes bröder. Layla suckade måste hennes far vara så misstänksam?

Ben gick mot gränsen där såg han tjejen igen men vad hade hänt med hennes hår?

Dayna gick mot bäcken som låg vid vatten regionen. Hon såg sig omkring så ingen skulle se henne. Ingen skulle få se henne inärheten av vatten regionen, men hon visste att de höll sitt vatten rent och drickbart. Hon böjde sig ner och fyllde vattenflaskan.

Chrae gick ut i dunkeln mellan alla regionerna. Där fanns det en massa örter och växter han behövde. Visst han kunde få fram dem genom sina krafter med han använde hellre sina krafter för att återskapa liv han tagit. Han återplanterade alltid fter han tagit något. Chrae gick fram till det stora trädet där det brukade växa citronmeliss. Nu var det bortbränt. En eldbändare hade varit där och bränt marken. Chrae suckade och satte handen mot marken. Plötsligt blev marken bördig igen och gräs och citronmeliss började växa igen. Han knipsade av Lite och stoppade i väskan han fått med sig. Han fick syn på flickan vid bäcken. Chrae gick fram mot henne då han ändå skulle ha några vattenväxter. Vatten och Jord har alltid jobbat tillsammans när det gällde naturen utanför respektive region så det var inte mer än naturligt att han gick och plockade där.

Dayna ryckte till när en man kom fram brevid henne. "Vad gör du här?" väste hon. Dayna ryckade tillbaka med vattenflaskan hårt i handen. Hon skruvade på korken snabbt och stirrade på mannen framför henne.

Chrae tittade på henne. Vem var hon och varför var hon så otrevlig.
"Hey, det finns ingen anledning att vara otrevlig." sa han lugnt. Tjejen gick iväg, vilket Chrae inte hade något emot. Han plockade sina växter och gick vidare.

Layla gick ut med sina bröder efter sig
" Ni kan lämna mig ifred nu " sa Layla
" Gör vi det får vi husarest vet du " sa en av hennes bröder. Hon suckade.
" Ni är myndiga " sa Layla
" pappa säger att man bestämmer över sig själv när man är gift och har familj " sa hennes bröder i kör.
" Pappa har hjärntvättat er " sa Layla med en suck. Hon sprang ifrån killarna , hon älskade att känna vinden mot ansiktet. Hon kom fram till skogen Hon stannade upp och andades ut hennes bröder hade tappat bort henne.
" Layla " ropade dom i kör så det ekade. Layla gömde sig bakom ett träd.
" Layla bete dig inte som en vild flicka det är inte acceptabelt för en rik ung dam " ropade hennes bror. Layla suckade hon fick ju inte göra någonting som var anorlunda.

Chrae såg en tjej som gömde sig bakom ett träd. Hon verkade försöka fly från något. Han hörde en röst som ropade ut ett tjejnamn. Han gick fram mot henne och log.
"Du ska nog inte springa iväg sådär. Du kan göra någon väldigt orolig" sa han lugnt.

Dayna satt uppe i ett träd i närheten och såg på. Vem trodde han att han var? Skulle han bara fixa alls problem. Jäkla wannabe psykolog, tänkte hon irriterat.

" Du inte bryr jag mig om det de kan behöva få oroa sig " sa Layla hon såg på killen hon ville bli lämnad ifred så hon kunde fortsätta fly från sina bröder.
" Layla unge dam kom hit du blir smutsig " hörde hon sin bror ropa. Layla låtsades inte som hon hörde sin bror , man kunde behöva få vara lite smutsig då och då.

Chrae ryggade tillbaka, varför var alla så otrevliga idag. Visst hon hade kommit utspringande från luft regionen och jord och luft har aldrig varit direkt sams så fanns det ingen anledning att vara otrevlig. Chrae lämnade henne ifred och började gå tillbaka mot sitt hus igen då han hade samlat ihop allt de behövde.

Dayna rynkade pannan, vad var hennes problem då? Hon såg ut att komma från en fin familj baserat på hennes kläder och hår. Dayna skakade på huvudet och reste sig upp på grenen hon stog. Hon började ta sig längre ut på grenen medan hon sträckte sig efter ett äpple. Med ett hårt ryck drog hon av äpplet från sitt fäste men det resulterade även i att hon tappade balansen och trillade ner.

Layla skrek till då en tjej ramlade ner hon höll för bröstet.
" Layla " ropade hennes bröder i kör de hittade henne och drog upp henne.
" Är du skadad ? " frågade henns bror Nigel och borstade av smuts från hennes fina klänning.
" Seriöst jag är inte skadad " sa Layla irriterat hon såg efter killen som hade pratat med henne innan hon såg mot tjejen som ramlat ner. Hennes bröder såg misstänksamt mot tjejen. De litade inte på någon utanför familjen.

Dayna reste sig upp och bortstade bort smuts från kläderna. Hon fick syn på att hon var upptäckt.
"Vad glor ni på då?" fräste hon åt deras håll. Seriöst, kan en tjej inte få ramla ner från ett träd ifred?
Hon tog upp äpplet från marken. Det hade klarat sig bra trots fallet. Hon tog ett bett i det och kände hur fruktsaften fyllde hennes mun. Ett leende spreds på hennes tunna rosa läppar.

Laylas bröder fixade hennes hår
" Snälla sluta " bad Layla
" Nej du vet hur far blir när han ser dig smutsig och ofixad " sa Nigel.
" Kom nu vi ska hem nu det är finmiddag hemma ikväll och pappa vill att alla barn ska vara närvarande " sa hennes andra bror Robin.
" Men jag vill inte vara med " sa Layla
" Du har inget val " sa hennes bröder i kör och började dra med henne hem.