Skuggan av Pelarberget-Angelinaa (prs)

"Jag tror att den närmsta byn ligger bara någon dagsmarsch i sydlig riktning, eftersom vi är långt norrut nu." svarade Aislin. "Men jag tror att vi får slå läger här, om vi ska hinna få upp en eld och hitta något att äta."

De gjorde så och efter bara tio minuter sprakade en härlig brasa. Aislin värmde sina fingrar och ställde sig sedan upp.
"Jag tror att jag såg en å bakom träden därborta." förklarade hon, tog sin vattensäck, som hon hade fastsurrad i ett bälte runt midjan och började gå mot skymten av klart vatten.
"Du kan leta mat eller vakta elden så länge." ropade hon till Kayir.

Kayir blev tveksam när Aislin inte verkade ha 100% koll på var byn låg. Kayir vågade inte ens fråga om hon gick på magkänsla för att en random by, eller om Aislin hade ett ordentligt resmål. Om det var det tidigare var det möjligt att de skulle vandra runt i allt från någon dag till flera månader att hitta något. Fast det var klart, det skulle ju inte vara helt fel, då skulle Kayir kunna vara säkrare. Så länge de värsta orcherna kom efter dem, de som hade hamnat i bråk med henne. Tur att de gick söderut.
"Var försiktigt!" ropade Kayir efter henne. Inte för att hon var orolig, det var bara alltid bra att vara försiktig. "Jag stannar och vaktar elden." Det började bli mörkt och det var dumt att lämna elden att slockna, eller sprida sig. Hon brukade undvika eldar när hon var ensam men det var underbart nu när den väl brann framför henne. Fenrisar var väldigt varmblodiga, så Kayir hade aldrig lidit av avsaknaden av eld. Men hon valde alltid eld om hon hade chansen. Varmt kött var alltid bättre än rått.
Kayir satte sig på en sten en liten bit ifrån elden och stirrade in i lågorna. Den var så lugnande. Hon var redo på att fixa mat när Aislin kom tillbaks med vattnet.

När Aislin kom fram till åkanten tog hon av sig sina läderstövlar och vadade ut till knähöjd. Där stoppade hon ner vattensäcken och fyllde den. Skogen susade högljutt runt omkring henne och hon fick känslan av att vara iakttagen. Hon kollade upp och spanade in genom de täta grenarna. Ingenting. Det måste nog ha varit en skogsande. Hon gick ändå vaksam tillbaka till lägret, där Kayir satt och vaktade elden.
"Jag kan ta över om du vill." erbjöd sig Aislin och tog plats på en liten, mossig sten precis vid elden.

[Har fantasibrist just nu och måste ändå logga ut... ]