prs Dragon Fantasy

Nari skämdes lite över att hon inte hade tänkt så mycket på att kvinnan kunde ha bättre luktsinne eftersom att hon inte var en människa. Nari hade också bättre luktsinne, men hon var värdelös på att använda sig av det, speciellt efter att hon hade varit i byn. Då kände hon bara lukten av människa i flera timmar. Hon var också väldigt ouppmärksam på dofter, speciellt i mänsklig form. Hon fick ofta utskällningar av andra i lägret för att hon inte använde sig av sin gåva ordentligt. Det var inte ovanligt att folk sa att det antagligen skulle bli hennes död.
"Det var jag" erkände Nari. Hoppas jag, lade hon till i tanken. Men om det skulle vara någon annan där var det positivt att det var någon icke mänsklig. Då minskade det risken att ha något med kungen att göra.
"Vi ska hitåt." Nari pekade på vägen hon kommit ifrån. Det var egentligen en omväg. En ordentlig omväg. Förhoppningsvis skulle det ge eventuella förföljare ett problem och kvinnan skulle inte kunna komma till och från lägret innan hon var bevisad oskyldig.

Zia nickade och log svagt, hon förstod. Hon förstod att kvinnan inte litade på henne och att vägen hon pekade ut troligtvis inte var en enkel en. Zia insåg väl att hon var tvungen att visa att hon var oskyldig. Men till vilken nytta? Men hur det än var ville hon dö i frihet, bland de sina. Så visade hon sig oskyldig kanske dem kunde ge henne det?
De började gå under tystnad, men det blev alltmera ansträngande för den gamla kvinna Zia var. Hennes andetag verkade rosslande och hennes hjärta dunkade u hög takt. Det stack till i hjärtat och hon stannade upp tog sig krampaktigt för hjärtat och drog efter andan.
De var nu långt in i skogen, men Zia hade än inte vågat ta av sin förklädnad, mest för att hon än var i skräck för människorna. Hon hade levt med dold identitet i år, inte lätt att bryta gamla rädslor.

Nari sneglade oroligt mot kvinnan medan de gick. För Nari var promenaden inte särskilt jobbig. Hon spenderade det mesta av sin tid runt springandes i skogen. Visserligen var det enklare att gå runt där som räv, men det var fortfarande inget problem för henne. Om kvinnan skulle jobba för kungen var hon verkligen ute på ett självmords uppdrag. Nari kände sig nästan lite skyldig för att hon tog en så svår väg, men hon visste att det var rätt val.
"Går det bra?" frågade Nari tillsist. Hon drog ner sin luva och hennes öron avslöjades. De var på säkert avstånd från byn nu. Nari skulle tagit av sig manteln helt om det inte vore för kvinnan. Hon började bli nyfiken på vad kvinnan egentligen var för varelse. Här ute kände Nari på lukten helt klart att kvinnan inte var en människa. Lukten var bekant, antagligen fanns det fler av kvinnans sort i lägret.

Zia faller samman på en sten och låter sin tunga packning i ränseln falla.
"Måste bara vila." får hon fram hest och försöker dra efter andan.
Då det lugnat sig såg hon upp på kvinnan och ler mjukt åt synen.
"Trodde inte jag skulle se någon av de mina innan jag dog, tack." säger hon hest och sträcker sig efter kvinnans öron. Hennes luva far ner och hennes egna spetsiga trollöron syns, hennes grånande hår och sjukligt vita hy.
Ett mjukt leende far över hennes läppar då hon känner kvinnans mjuka öron och tar sig darrande upp på avmagrade ben, hon skulle fortsätta om hon så stupade på kuppen.

Nari skruvade på sig. Hon skulle bli kvinnans död. Det var ungefär en halvtimme kvar till lägret, om de fortsatte den vägen Nari hade planerat. Det fanns en snabbare väg som tog runt tio minuter, men den gick igenom mycket jobbigare terräng. Kvinnan skulle knappast klara sig där.
"Jag kan gå i förväg och hämta hjälp." Om kvinnan tillsist inte länge orkade gå skulle Nari inte vara till stor hjälp. Hon skulle inte kunna lyfta henne.
Efter att Nari fick syn på kvinnans öron tog det inte lång tid innan hon började förstå vad kvinnan var. Hennes första tanke var att kvinnan var delvis alv eller liknande. Men det stämde inte riktigt på lukten. Sedan kom hon på troll. Nari kunde inte vara helt säker. Det fanns för många faktorer som gjorde det svårt att vara helt säker.

Zia far tacksamt ner och nickar.
"Det skulle vara vänligt av dig." sa hon artigt då hon kom på att hon inte visste kvinnans namn.
Hon lutar sig mot en trädstam och sluter ögonen trött. Hon orkade inte ta ett steg till och hon kunde dö här och nu om det var så. Bara sjunka in, bli ett med naturen. Så åldrades troll, blev mer och mer som något i naturen. Kanske en mossig gammal sten, en stubbe, ja vem visste.
Djupa hostningar hörs men hon orkar inte bry sig mera. Med en sista kraftansträngning drar hon av sig de kvävande skorna och känner med tillfredställelse skogen under sina bara fötter. Det var så hon ville leva, utan skor och i frihet. Leva eller dö, det kunde göra detsamma, nu var hon i frihet, i sin älskade skog.

Nari började springa. Hon kastade sig på magen bakom en sten och sprang vidare som en räv. Som hon såg det var hon helt skyldig till kvinnans död om ingen annan träffade kvinnan innan hon dog, om det skull behöva leda till det. Så om kvinnan inte längre var vid liv när Nari kom tillbaks med hjälp vad allt Naris fel. Levde hon hade de andra ansvaret.
Det tog inte mer än ett fåtal minuter frö Nari att komma till lägret. Alldeles utanför hade hon kläder liggande redo. Det fanns många i lägret som inte hade något problem med att visa sig nakna, men Nari var inte en av dem.
Inne i lägret berättade Nari en snabb version av vad som hade hänt. Hon såg att många inte riktigt fattade men två varg skiftar syskon bad hennes visa vägen. Nari sprang först i sin djurform. Vargsyskonen var tätt efter henne, och bakom dem kom tre andra varelser. Nari hade inte tid att vända sig om och se vilka de var.
Vargarna var snabbare än Nari, så hon var tvungen att kämpa med alla sina krafter. När de tillsist kom fram till kvinnan var Nari helt slut. Hon visade på håll åt syskonen var de skulle medan hon själv blev en människa bakom stenen. Syskonens förvandling var lite lyxigare för de hade kläder på sig direkt efter förvandlingen. Eller så var de bara väldigt håriga på stora delar av kroppen. Nari hade aldrig undersökt saken särskilt noga.

Zia verkade sova då de andra anlände. så var kanske inte fallet, hon var mer i en slags dvala. Hon hade fått av sig sin mantel och det syntes att hon försökt få av sig mer av de människoplagg hon ägde. Även svansen var synlig och hon liknade mer ett troll än förr. Men den mesta förvandlingen var den hårslinga som fanns i hennes hår, en röd slinga, en slinga rött som elden. Slingan som sa att denna kvinna kanske skulle överleva.
En av syskonen bar upp henne.
"Hon väger inget." sa han bekymrat och en annan tog hennes packning som vägde en del. En av dem kikade ner i hennes ränsel och drog efter andan. Guldpengar, massor av mynt.
"Rik som ett troll." flinade denne och kastade en blick på Nari som för att se om de kunde ge sig av mot lägret då kvinnan behövde vård av de sina. Ingen verkade ta notis om den röda hårslingan, men ingen hade sett henne innan heller ingen förutom Nari.

Nari var nära att glömma korgen med fisk bakom stenen. Men fick tag på den i sista sekunden. Hon andades ganska häftigt och skulle inte orka springa mer på en gång, hon hade i alla fall inget problem med att gå i vanligt takt.
Hon gick till de andra för att visa att hon mådde bra. Hon hade ingen lust att avslöja hur utmattad hon var genom att prata. Det var inget ovanligt att Nari inte sa så mycket.
Nyheten om kvinnans rikedom förvånade inte Nari. Det förklarade gratisfisken, och extra pengarna hon fick. De tänkte Nari behålla och hoppas att ingen märkte det.
Nari såg den röda hårslingan, hon var inte riktigt säker på om den fanns där innan eftersom att hon bara sett kvinnan utan luvan som hastigast. Hon orkade inte riktigt analysera saken medan de började gå tillbaks mot lägret. Syskonen tog den svårare men kortare vägen. De tre andra personerna Nari hörde följa efter dem i staden syntes inte till. Antingen hade de gett upp eller så var de långt efter.

Zia fördes tillbaka till lägret utan att vakna en enda gång, men ett litet leende lekte på hennes läppar vilket inte funnits där innan.
Hon fördes till de sina, ett par andra troll som hört om hennes ankomst.
"Lägg henne här." sa en kvinna som tillsynes såg yngre ut än Zia men var mycket äldre. Ålder var något svävande bland trollen. Hon stryker lätt Zias kind och ler.
"Nej men är det inte lilla Zia?" sa hon och Zias ögon fladdrade till och sakta reste hon sig upp omtöcknad. Någon satte en ångande dryck under hennes läppar som hon girigt drack, hon var utsvulten.