Marodörernas tid

"Precis den vagnen." ler Nike till svar och skrattar lätt innan hon går fram. Hon köper en hel del och utav det mesta. Hon gissar att mycket skulle vara nytt för Freja samt att hon ville kompensera på något vis.
Pengar var inget problem då fadern överöste henne med pengar och presenter för att döva sitt samvete och slippa umgås med henne. Det var förvisso mugglarpengar, men de kunde lätt växlas till galleoner, siklar och knutingar.
Då hon återvänder har hon hela famnen full och lämpar av det på det tomma sätet vid Freja.
"Bara ta för dig, kan inte äta allt själv." sa hon vänligt. Men hon började med att ta fram en skål med mat till Merlin innan hon satte sig på andra sidan av godishögen.

Freja ser på när Nike går fram och börja plocka på sig från vagnen. Hon vänder sig till sin koffert för att plocka fram lite pengar för att också kunna köpa av det som finns på vagnen. Precis när hon rätar sig upp igen så dumpar Nike en hög med godsaker på sätet bredvid henne.
"Bara att ta för dig, kan inte äta allt själv", säger Nike vänligt medan hon plockar fram en skål med mat åt Merlin.
"Är du säker?" frågar Freja och kramar pengarna hon har i handen. Nike slår sig ner på andra sidan av godishögen. "Jag kan köpa mitt eget, du behöver inte bjuda".
Dock ser hon att godistanten gått vidare med sin vagn, men hon antog att hon alltid kunde springa efter henne.

Nike ser begrundande på Freja och ler lite.
"Jag kommer aldrig orka äta upp allt, du gör mig en tjänst om du delar med mig." sa hon vänligt. Hon visste att vissa hade svårt det där med pengar. Att ta emot saker, att erkänna om man kanske inte själv hade råd. Nike visste inte om Freja tillhörde dem som inte hade så mycket, men hon ville inte göra flickan brydd eller generad. Att Nike själv hade mycket pengar var inget hon skröt med, snarare tvärt om. Hon skämdes för det, hon hade en orsak till så mycket pengar och hon gillade det inte. Att hon var Smuttskalle gjorde väl saken inte bättre heller.
"Snälla." bad hon slutligen Freja med bedjande blick.

Freja ser fundersamt på Nikes bedjande blick. Att den andra tjejen i princip bad henne att dela hennes godis gjorde henne både fundersam och glad. Kanske var det här någon form av brittisk sed? Men hon kan i alla fall inte säga nej när Nike ser på henne sådär. Kanske var det ett försök att be om ursäkt för att hon gömt sig bakom en bok större delen av tågresan. Freja var hur som helst glad över att få ett nytt försök till att lära känna sin kupékamrat.
"Om du insisterar", ler hon tillslut och tar upp något som ser ut som en liten paj. Hon tar en tugga och känner plötsligt hur hungrig hon är. "Fast jag kan inte lova att det blir något över till dig, jag är vrålhungrig!". Hon tuggar i sig pajen i två stora tuggor och sträcker sig efter en till.

Nike ler glatt då Freja tar en paj och skrattar lätt då hon säger att hon skall ta allt.
"Vi får väl se." flinar hon och tar en groda, biter av huvudet så den inte ska hoppa iväg och ger kortet till Freja.
"Samlar du? Eller har ni annat godis hemma i Sverige." ler hon med munnen full av chokladgroda. Hon var glad för tillfället och glad att ha någon att prata med, att ha någon alldeles själv. Snart skulle de komma fram och Freja såg alldeles för bra ut, var intressant med sin härkomst att Nike inte skulle få ha henne mer. Därför ville Nike att de skulle ha den sista stunden samman och sedan kunde det bara bli flyktiga "Hej" till varandra.

Freja tar emot kortet som Nike räcker henne. På bilder är det en trollkarl med långt vitt skägg och en lång stav. Merlin står det. Hon vänder på kortet och läser den korta texten om Merlin.
"Jag fick din katt", säger hon och blinkar. "Nej, vi har inte... chokladgrodor i Sverige. Vi har dock massa annat godis, jag har med mig en del, du kan få smaka när vi kommer till Hogwarts". Freja ler stort, glad över att hon antagligen har skaffat en vän.
"Är vi framme snart?" frågar hon och ser ut genom det mörka fönstret. Utanför hade det äntligen slutat regna, men molntäcket var ändå för tjockt för att man skulle kunna se månen och stjärnorna. Hon älskade att stå ute och bara titta på stjärnorna och tänka på de gamla myter som fanns kring stjärnbilderna.

Nike ler och ser ut vid hennes andra fråga.
"Jo, jag smakar gärna ditt godis." log hon och blev sedan tyst, som i tankar. Hon hoppades att Freja skulle hamna i Gryffindor, annars skulle kanske kontakten bli svår. Men sedan var det som hon kom på att Freja ställt ytterligare en fråga och Nike ler lätt mot henne.
"Jo snart så, bäst att byta om." sa hon lätt och kom upp på fötter. Hon drar för kupéfönstret och drar ner sin koffert i vilken hon har klädnaden för att byta om.

Freja nickar och böjer sig ner mot sig egen koffert. Hon hade sett till att lägga sin sprillans nya klädnad högst upp för att lätt få fram den. Hon drar fram den svarta klädnaden och drar med handen över det tjocka tyget.
"Något sånt här har vi inte på Valhalla", säger hon när hon dragit på sig klädnaden. "Där har vi alla våra egna kläder, det enda gemensamma plagget vi har är en mantel med skolans emblem"
Hon känner hur tåget saktar ner, och hennes mage gör en kullerbytta av nervositet. Under hela tågresan hade hon på något sätt lyckas glömma bort vart hon var på väg. Men nu blev det plötsligt väldigt påtagligt. Hon skulle faktiskt börja på en ny skola i ett annat land, långt bort från sin familj och sina vänner.
"Helvete, vad har jag gett mig in på..." mumlar hon på svenska och stirrar ut genom fönstret.

Nike drog på sig sin egen svarta klädnad och log lite.
"Det hade varit trevligt, men på så vis slipper man klädbekymmer." flinade hon lätt och såg Frejas nervositet som var helt befogad. Hon packade undan sakerna i kofferten och kämpade med den mycket motsträviga Merlin in i buren.
Då hon äntligen lyckats med några rivmärken på handryggen som tack vänder hon sig roat mot Freja.
"Det är fult att svära." skrattar hon muntert då just svordomar på olika språk hade varit på modet på Hogwarts förra året kunde de flesta likvärdiga uttryck.
"Det kommer gå bra. Ska du åka in med båtarna eller vagnarna?" frågar Nike leende och börjar dra ut sin koffert i korridoren för att trängas med alla andra.

Freja hajar till när Nike faktiskt förstod vad hon sagt fast hon pratat på svenska. Fast det var kanske inte så svårt om man tänkte på situationen och hennes ansiktsuttryck. Det känns som om något ville ut från hennes mage, som en massa ilskna bin. Hennes hjärta slår hårt i hennes bröstkorg.
"Va?" frågar hon frånvarande. "Eh... jag vet faktiskt inte. Vad brukar man åka med? Vad ska du åka med?"
Hon släpper ut håret och drar en hand genom det. Och fastnar på en gång i en tova. Hon ser på sin spegelbild i fönstret. Nej, så här kan hon inte se ut. Hon sätter upp håret igen i en knut.
Andas, säger hon åt sig själv.